Globe Theatre - Hamlet

The Globe Theatre, bild från mitt besök

i september 2019

The Globe Theatre i London är en rekonstruktion av en av de teatrar i London som William Shakespeare satte upp sina pjäser på under det sena 1500-talet och tidiga 1600-talet och jag skrev om mitt besök där 10 september 2019 i inlägget Shakespeare's Globe Theatre (25 september 2019).



Liksom många andra kulturinstitutioner världen över, har de börjat lägga ut sina pjäser gratis på internet. The Globe har valt att använda sin Youtube-kanal för ändamålet och lägger där ut pjäser gratis i två veckor samtidigt som de har en insamling för att klara den ekonomiska kris som den nuvarande pandemin orsakar. Först ut av dessa pjäser var tragedin Hamlet i teaterns uppsättning från 2018. Denna kommer tyvärr att ersättas med Romeo och Julia redan i morgon (20 april 2020). Jag inser att jag nog därför har väntat lite för länge med att skriva det här blogginlägget för att rekommendera den, men det är som det är.



Hamlet bygger på en berättelse om Amlet av Saxo Grammaticus även om det är mer troligt att Shakespeare hade andra källor än Saxo själv. Pjäsen utspelar sig i Elsinore (eller Helsingør) där kungen dödats av sin bror som gift om sig med sin svägerska, vilket inte uppskattas av hennes och kungens son Hamlet. Namnet Amlet/Hamlet är det samma som forndanska Ambluþe och på fornsvenska Amblodhe, vilket kan översättas till modern svenska som "dåre" och pjäsen publicerades 1603 och uppfördes troligen någon gång mellan 1600 och 1601.



Jag har både sett flera produktioner av Hamlet och även läst pjäsen, Man upptäcker alltid nya saker i Shakespeares verk och för första gången slog det mig att Hamlets kompisar har danska adelsnamn: Rosencrantz och Guildenstern. Rosencrantz är ju tydligt adelsätten med samma namn. Guildenstern är inte lika tydlig, men man kan ändå ana att det är ätten Gyldenstjerne/Gyllenstierna bakom namnet. Tydligen anses namnen komma från två danska diplomater i London i Shakespeares samtid och jag kan inte låta bli att le åt att en "Svante-släkting" förevigats av honom.



De två uppsättningarna jag själv sett på The Globe (Othello  ihop med Stockholms stadsteaters uppsättning av August Strindbergs Hemsöborna för några år sedan och Stormene på Vendsyssel teater i Danmark är de bästa pjäsuppsättningar jag har sett. I inlägget Vendsyssel teater -Stormene (25 februari 2020) pratade jag om att jag gillar när scenografin är sparsam eftersom jag tycker det är lättare att ta in själva handlingen och lära känna karaktärerna. Särskilt i pjäser där väldigt mycket händer genom replikerna, vilket är typiskt för Shakespeares pjäser i allmänhet. Jag vet inte så mycket om teaterhistoria, men jag misstänker att det på 1500-talet lades en annan betydelse i det som faktiskt sades. Hamlet säger ju själv: "We'll hear a play tomorrow."

Welcome!

I have noticed that I have a lot of new, non-Swedish visitor. I just wanted to take this opportunity to welcome you all here. Here I write some thoughts about the research I do for the historical fiction I’m trying to write about the noblewoman Märta Leijonhufvud living in 16th century Sweden. I have no idea if my writing project will work out or if this blog is any good, but I'm glad you wanted to come here.



If you are here only to support the Vasa museum, you can do so here.

Vasamuseet - Vasa på nära håll

Toppen av Vasas akterkastell

I mitt förra inlägg Vasamuseet - Maria Eleonora-dagen 2020 (1 april 2020) berättade jag om mitt besök på Vasamuseet i samband med Maria Eleonora-dagen 11 mars i år (2020). Vid det tillfället passade jag även på att ta en ordentlig tur i museet. Inte minst för att se den senaste utställningen om Vasaskeppets skulpturer, Vasa på nära håll. Detta hängde ihop med museets tyvärr förkortade programverksamhet den här våren som också handlade om skulpturerna, vilket jag skrev om i inlägget Anna Maria Forssberg - Skulpturerna på Vasa. En berättelse om makt (3 februari 2020).

Nidbild av en polsk adelsman

I mitt inlägg Moesgaard (27 mars 2020) om hur man på museet Moesgaard museum utanför Århus i Danmark. Använt sig mycket av digital teknik för att få folk att ta till sig en större mängd information på en gång. Däremot verkar det inte riktigt som om de flesta bara går förbi dessa tekniska hjälpmedel. Extremen åt andra hållet skulle jag säga är Gripsholm där det är svårt att hitta någon information alls om vad eller vem man ser och där guideboken inte är till särskilt mycket hjälp heller.



Vasamuseet använder sig också av digital teknik. Det finns t.ex. en skärm som visar avritningar av skulpturerna och deras placering på skeppet. Däremot bombarderar de inte en med information om dem. Istället ges informationen genom korta sammanfattande texter under varje skulptur som folk faktiskt stannar och läser. Dessa och de rekonstruerade skulpturerna verkar anses kunna tala för sig själva, vilket jag tyckte var väldigt trevligt som omväxling från alla långa texter och informationsfilmer där massvis av fakta rabblas upp på ett väldigt komprimerat vis. Det är nog egentligen väldigt få som finner en sådan text rolig att läsa och det fungerar kanske inte så mycket bättre av att det istället är en film där en människa berättar för en.

Maskaron

Som ni som följt den här bloggen ett tag nog har förstått gillar jag brittiska barnprogrammet Horrible Histories och inte minst det svenska sommarlovsprogrammet Salve från 1997. Dessa båda program tar uppenbarligen faktaförmedlingen på allvar, men det är inget som hindrar att de leker med den. Som ni säkert också har märkt här på bloggen, tycker jag att många som publicerar populära böcker och dyl. om den svenska senmedeltiden och vasatiden kanske behöver ta sig en funderare om det information eller underhållning hen avser att förmedla. Däremot är det inte sagt att det inte går att kombinera informationsförmedling och underhållning. Salve är ett bra exempel på att det går att göra även om senmedeltiden som jag har märkt ofta avfärdas som "kaotisk", vilket förmodligen är orsaken till att det inte verkar bedrivas någon riktigt historisk forskning om perioden.

Vasas galjonslejon

Att, liksom Vasamuseet i Vasa på nära håll, satsa på kortare, koncisa texter med den viktigaste informationen tycker jag också ger besökaren mer utrymme att leta informationen själv. Alla som besöker museet kommer inte vara intresserade att ha detaljkunskaper om allting och det kan också vara svårt att ta in allting och även komma på det om man får för mycket information på en gång. Jag tror istället att mycket handlar om att väcka ett intresse och uppmuntra folk till att göra egna efterforskningar.



Vasaskeppets skulpturer är tillverkade inom konststilen manierism. I sitt föredrag Skulpturerna på Vasa. En berättelse om makt på museet i januari, konstaterade historiker Anna Maria Forssberg att Vasas galjonslejon ser "fåraktigt" ut. Även om Gripsholmslejonet är ett exempel på hur det kan gå om man tar sig an att gestalta något man inte helt är på det klara med hur det ser ut, har jag efteråt funderat över om fåraktigheten inte beror på att ett av de främsta stilistiska dragen för manierismen karaktäriseras av att figurerna har utdragna anletsdrag.

Bondkvinna bland skulpturerna som

anses symbolisera svenska folket

Många av skulpturerna har uppenbar och tydlig symbolik, men på skylten över den maskaron som ni kan se på bilden ovan, står att dess överdrivna ansiktsuttryck var något som roade 1600-talets människor och att den således troligen inte hade någon som helst symbolisk funktion. Detta är en intressant iakttagelse och något som inte minst arkeologer behöver ta till sig mer. Allt behöver inte ha en komplicerad underliggande mening och symbolik. Ibland handlar det säkert bara om något man tyckte var roligt och/eller fint.



En figur som absolut har en mer symbolisk funktion är den bondkvinna som ni kan se här till vänster. Hon tillhör raden av små figurer under Gustav II Adolf på Vasas akterkastell (se första bilden i detta inlägg) som representerar svenska folket som kungen både stödjer sig på och beskyddar.



Vasa på nära håll är en jättefascinerande utställning som gör att man kommer detaljerna på det stora skeppet närmare. Jag hoppas därför att fler får möjlighet att besöka museet och se utställningen, men Vasamuseet har stora ekonomiska bekymmer för närvarande då de måste hålla stängt och normalt sett lever helt på biljettintäkterna. Däremot kan man stötta dem genom att köpa biljetter som kan brukas vid ett senare tillfälle här.

Vasamuseet - Maria Eleonora-dagen 2020

11 mars i år (2020) genomförde Vasamuseet vad som tyvärr blev deras sista publika evenemang för säsongen som de valt att kalla Maria Eleonora-dagen. Museeet firar Gustav II Adolf-dagen i november varje år och har därför bestämt att fira hans fru Maria Eleonora onsdagen efter Internationella kvinnodagen. Programmet denna kväll var lite mer utförligt än de Afternoon Tea och soppföredrag som museet också anordnar och bestod av föredraget Drottning Kristina - fostrad till kung med Karin Tegenborg Falkdalen och ett kortare föredrag om 1600-talsfäktning med representanter för Svenska HEMA-förbundet (HEMA = Historical European Martial Arts) som varvades med att de visade fäktningen i praktiken. Det senare ångrar jag lite att jag inte tog anteckningar på, men jag var fullt koncentrerad på att se dem fäktas.



Karin Tegenborg Falkdalens föredrag handlade som titeln antyder om kung Kristina och det var riktigt intressant att höra mer om hennes uppfostran. Som idéhistoriker har Tegenborg Falkdalen ett litet annat perspektiv och hon gick in mer på djupet kring seder, traditioner, normer och idéströmningar i samhället. Hennes avhandling, Kungen är en kvinna. Retorik och praktik kring kvinnliga monarker under tidigmodern tid, handlar också om Kristina och Ulrika Eleonora varför hon kan ämnet väldigt väl.

Fäktningsdemonstration av HEMA

Under 1600-talet ansåg man att själen saknade kön. En kvinna som uppvisade manliga dygder kunde bli man om hon fick en manlig uppfostran. Det här förklarar varför det var så viktigt för Kristina själv att stundtals framhäva sig som man. De manliga dygderna var det hon framhävde för att legitimera sin rätt till tronen även om hennes farfar Karl IX hade givit kvinnor rätt till tronen i brist på manliga tronarvingar i Norrköpings arvförening från 1604. Dessa manliga dygder framhävdes också för att legitimera engelska drottningen Elizabeth I:s makt och Kristina, liksom sin far Gustav II Adolf, läste en biografi om henne. Det sades också att, till skillnad från kvinnor i allmänhet, kunde Elizabeth I  och Kristina bevara hemligheter. Däremot kunde Kristina som kvinna inte kriga, vilket var en av orsakerna till att hon lämnade över tronen till sin kusin Karl X Gustav.



Fäktningsdelen av evenemanget var mycket mer praktiskt. Karin Tegenborg Falkdalen berättade att fäktning, jakt och ridning var viktiga fysiska aktiviteter som Kristina ägnade sig åt och det var roligt att se fäktningen i praktiken. Det talades om fäktningshandböcker, kända fäktmästare och olika tekniker samt svärdstyper. Helt klart något som är värt att studera vidare.