Slott och lokalturism

Skokloster slott

När jag läste arkeologi pratades det en del om turistsatsningarna kring Jan Guillous Arn-böcker. Turistindustrin i Västra Götaland skapade en rundvandring i Västergötland där man kunde ta sig runt till både historiska platser och platser där man spelade in filmatiseringen av böckerna. Man satsade mycket på att göra översättningar till många språk för att locka turister. När man senare studerade besöksstatistiken, visade det sig att majoriteten av de som lockades dit var svenskar och inte minst västgötarna själva. Det senare verkar ha kommit som en stor överraskning för upphovsmännen och inte som en besöksgrupp som man tänkt särskilt mycket på.



Sveriges radios P4 Uppland hade ett inslag här om dagen om Skokloster slott. Där tänker man tvärtom och gör nu en satsning på att locka de som bor i närområdet. De vill att man ska känna sig stolt över sitt kulturarv.



Skokloster är ett statligt ägt slott och ingår sedan 1 januari 2018 i myndigheten Statens historiska museum. Däremot tillhör de inte de kungliga slotten i Sverige vilket t.ex. Gripsholm och Stockholms slott gör. Mitt besök på det senare slottet har jag ännu inte hunnit sammanställa i ett blogginlägg, men mina tankar efter besöket på det förra finns sammanfattat i inlägget Gripsholm: "Oj titta där är Bellman!" (6 juni 2019).

Gripsholm

Jag nämnde i Gripsholms-inlägget att slottet mer var gjort för turistbusslaster som ska rusa igenom det än folk med ett genuint intresse. För att föregå mitt inlägg om Stockholms slott, kan jag säga att jag fick ungefär samma uppfattning om deras upplägg. Inte minst i Skattkammaren. Museum Tre kronor sticker ut i sammanhanget, men mer om det senare.



Det finns ett stort historieintresse bland svenskarna. Jag har märkt av det under mina tio år inom kulturarvssektorn. Däremot verkar den svenska turistindustrin mer satsa på utländska turister och jag undrar hur mycket det är för att det finns en bild av att svenskar helst söker sig utomlands för att uppleva något. Nog för att jag känner personer som gärna reser långt, men samtidigt verkar väldigt många ha ett genuint intresse för såväl Sverige som svensk historia. Detta visas inte minst av Arn-turismen omnämnd ovan. Jag tror därför att Skokloster gör rätt som satsar på lokalbefolkningen. Det är deras kulturarv om inte annat.

Stockholms slott

På de kungliga slotten (särskilt i Stockholm) känns det som att man betraktar besökarna som ett nödvändigt ont. Som sagt verkar man mest satsa på turistbusslaster för oftast saknas informationsförmedlingsvilja. Det som talar emot detta är fotoförbudet i vissa delar av Stockholms slott som inte riktigt går ihop med viljan att bara ha turistbusslaster. Som jag skrev i Gripsholms-inlägget nämnt ovan var Gripsholm bäst när det fick vara slott och berätta om slottets historia och en av personerna som är kopplade dit (kung Gustav IV Adolf). Hur förbryllad jag än är över hur man har tänkt sig kan jag dock konstatera att de kungliga slotten inte verkar vilja vara museum för svenskarna. Därför är det bra med satsningar likt den i Skokloster där man har upptäckt vems kulturarv man faktiskt är en del av.