Att applicera andra kulturella kontexter på svensk historia

Jag har länge funderat på hur man bäst skriver ett inlägg liknande det jag nu ska skriva och har kommit fram till att det enklaste nog är att bara skriva rätt upp och ner som jag tycker och tänker utan att göra för mycket efterforskningar i ämnet.



I inlägget
Elena Favilli & Francesca Cavallo - Godnattsagor för rebelltjejer (5 september 2018) länkade jag till Youtube-filmen nedan som det svenska förlaget Max Ström använder för att göra reklam för den svenska översättningen av boken.

Filmen visar en vuxen kvinna och en liten flicka som plockar ut böcker från en bokhylla och i texten som inleder filmen kan man läsa frågeställningen: "Känner du till den dystra sanningen om barnböcker?" Den dystra sanningen som åsyftas får vi veta är att i princip inga barnböcker handlar om flickor. Det här är en direktöversättning av den amerikanska film som gjordes som reklam till den engelska originalutgåvan och kan ses här.

Elin Wägner med namnin-

samling för kvinnlig rösträtt

Det finns ett problem här: Den speglar situationen på barnboksmarknaden i USA och har väldigt lite att göra med situationen på den svenska barnboksmarknaden. Sett till statistik från Svenska barnboksinstitutet har det faktiskt senaste åren funnits en lätt övervikt för böcker som har flickor/kvinnor som huvudpersoner. Kort sagt: Svensk barnbokspubliceringen var jämställd redan före inflationen av "rebelltjejs-böcker" av olika sorter som givits ut på senare år. (Jag ser heller inga problem med böcker om prinsessor och förstår inte varför det är viktigt att ta bort böcker utan pojkar, men det hör inte till det ämnet.)



Samtidigt är den okritiska användningen av den ett väldigt tidstypiskt exempel. På sistone har jag haft tillfälle att läsa på lite om det svenska 1800- och tidiga 1900-talet och den demokratiska utvecklingen samt industrialiseringen i landet. I denna historieskrivning finns tendenser som framstår som väldigt evolutionistiska och allt verkar handla om en strävan mot rösträtt och representation i riksdag och regering och man påstår ofta att Sverige var sena både med att industrialiseras och demokratiseras. Däremot verkar man inte riktigt ha studerat den förmoderna politiken ordentligt.



Nej, den nya arbetarklass som växte fram under 1800-talet var länge helt utan representation i riksdag och regering, men av de äldre stånden var böndernas plats i riksdagen aldrig hotad. Denna plats är om än inte unik, så väldigt ovanlig. Inte minst i Europa. Om man dessutom går in på böndernas ställning under medeltiden, upptäcker man att det aldrig har funnits livegenskap i Sverige, varför man kan diskutera om det medeltida samhället här kan klassas som feodalistiskt eller inte.



Enligt en vän ska journalisten och satirikern PJ O'Rourke, i en bisats till en artikel i Rolling Stone Magazine, ha sagt att de övre stånden i Sverige inte hade tid att förtrycka bönderna då de mer ägnade sig åt bergsbruk och industri. Det här är faktiskt en intressant iakttagelse som sällan verkar uppmärksammas inom den svenska historieforskningen. Bergsbruket har, åtminstone sedan medeltiden, spelat en viktig roll i svensk ekonomi.

Engelbrekt, staty från Örebro slott

Det är en av de grundläggande orsakerna till varför bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson inleder ett uppror mot Kalmarunionens danska kungamakt eftersom danskarna inte förstår att en av grunderna i svensk ekonomi finns i metallhandeln. Därför fungerar det dåligt för svenskarna att föra handelskrig mot Hansan. Tullen från järnhandeln på Järntorget i Stockholm är också den största inkomstkällan i Gustav Vasas räkenskaper och om detta är enbart tullen på handeln, är det nog svårt att föreställa sig hur stor omsättning själva metallhandeln hade.



Går man senare in på situationen under Stormaktstiden, ser man att bergsbruket får en ännu större betydelse då "krigsnotan" överlämnas till den sektorn. När stånden fastslås av riksdagen i Örebro 1617, blir också borgarna ett eget stånd i det svenska samhället samtidigt som de i de flesta andra länder vid tidpunkten lever lite på gränsen av samhället.



Nederländerna hjälper också till att maximera produktiviteten av metallindustrin och det är ganska underligt att detta inte betraktas som en väldigt tidig industrialiseringsfas. Om man närmare granskar produktiviteten under Storbritanniens industrialisering mellan sent 1700- och 1800-talet, märker man att det är först kring mitten av 1800-talet som man ser en tydlig ekonomisk utveckling i landet till följd av denna. Detta är också ungefär samtidigt som Sverige anses börja industrialiseras. Jag ska erkänna att jag inte egentligen är jätteintresserad av modern historia eller industrialismen och därför inte har jättebra koll på allt som skrivits och sagts om perioden, men jag önskar att standardverk skulle ta upp frågan om det verkligen behövdes en industrialisering före det sena 1800-talet i Sverige istället för det oftast enkla konstaterandet att Sverige utvecklades "sent" i förhållande till andra länder.



Demokratiseringen är även den mer komplex. Oftast hävdas även här att Sverige var relativt sena, inte minst i förhållande till våra nordiska grannar och visst är det så då allmänna rösträtten för kvinnor inte klubbades igenom i riksdagen förrän 1919 och blev en realitet 1921 samt att Hildur Nygren blev vår första kvinnliga minister så sent som 1951.



Vad som mer sällan brukar sägas är att en del svenska kvinnor, som först i världen, hade rösträtt under Frihetstiden mellan 1718 och 1772 och att lokala myndigheterna i vissa delar av landet fortsatte att acceptera kvinnliga röster i riksdagsvalen även senare. Från 1863 och fram till 1919 kunde också ogifta kvinnor som hade fyllt 25 år och förklarats myndiga av en domstol rösta i kommunala valen (förutom i landstingsvalet) och indirekt således till första kammaren i riksdagen.



Mot bakgrund av detta undrar jag varför man betraktar Sverige som "sena" i utvecklingen till vad som anses vara ett  "modernt" land. Jag misstänker att det hela rör sig om samma problem som med filmen om jämställdhet på barnboksmarknaden av idag. Istället för att se till den interna historiska utvecklingen, söker vi applicera en angloamerikansk kontext på svensk historia. Detta skapar mer problem än det löser och de inhemska bedrifterna och milstolparna på ett sätt reduceras då "någon annan gjorde det först."