Tony Robinson - The Real Da Vinci Code

Leonardo da Vincis Nattvarden

Nattvarden är en av Leonardo da Vincis mest kända målningar, inte minst för dess påstådda kopplingar till den heliga graalen. Det hela fick ett extra stort genomslag i samband med att Dan Brown publicerade sin bok Da Vinci-koden 2003.



Da Vinci-koden handlar om att den heliga graalen inte är den nattvardskalk den länge framställts som utan är det barn som Jesus sägs ha fått med sin fru, Maria Magdalena. Det här är ju intressant som fiktion, men Dan Brown har hela tiden hävdat att han bygger allt på riktiga fakta och händelser. Detta tyckte brittiske TV-personligheten Tony Robinson var lite underligt och började därför undersöka saken i dokumentärfilmen The Real Da Vinci Code från 2005. Jag hittade den på Youtube för ett tag sedan och den är riktigt intressant. Tony Robinson nystar upp en invecklad härva av konspirationsteorier, rena påhitt och underliga tolkningar av källorna.



Första gången som den heliga graalen dyker upp är på 1100-talet då fransmannen Chrétien de Troyes påbörjade romanen Perceval ou le Conte du Graal.  I de Troyes författarskap dyker en del, för oss, välkända karaktärer upp för första gången, nämligen Kung Arthur och riddarna av runda bordet. De Troyes dog emellertid innan han hann skriva färdigt sin roman, men fascinationen för graalen fortlevde och en mängd författare började skriva vad vi idag skulle kalla fanfictions om den för att avsluta de Troyes historia. Liksom Dan Brown försöker göra med Da Vinci-koden, försöker dessa fanfictions också övertyga sina läsare om att det handlar om en sann historia, bl.a. genom att lägga in bibliskt kända personer med anknytning till Jesus samt att man hävdar att historierna kommer från originalkällor. Därför är det kanske inte så konstigt att folk började tro att graalen faktiskt fanns på riktigt.

Engelska Floklore historian Juliette Wood förklarar att detta är typiskt för medeltida litteratur. Medan författare av idag eftersträvar att vara unika, eftersträvade medeltidens författare att vara traditionella och man skulle därför ta historier som redan fanns och göra sin egen tolkning och twist på dem. Denna insikt i medeltida europeisk litteratur tyckte jag var jätteintressant sett till Peder Swarts krönika om Gustav Vasa.



Jag tror att det var i den här artikeln från SvD som historikern Dick Harrison berättade att berättelserna om Gustav Vasas äventyr i Dalarna går tillbaka på källor från antiken och medeltiden varför han mer eller mindre dömer ut dem som fiktiva och propaganda. (Tyvärr är artikeln låst nu, varför jag inte har möjlighet att kolla detta.) Mot bakgrund av vad Juliette Wood säger i The Real Da Vinci Code, bör kanske Gustav Vasas äventyr i Dalarna istället placeras in i en medeltida litterär tradition. En tradition där gränsen mellan fakta och fiktion inte heller var så viktig, varför det är osäkert vad som egentligen är sant och vad som egentligen är falskt.



Bokförlaget Historiska media skrev på sin blogg 24 juni i år (2019) att uppgifterna om att Gustav Vasa skulle ha försökt att åka skidor till Norge kommer från 1600-talet. Jag har även läst någonstans att det är en uppgift som kommer från Johan III:s försök att pussla ihop vad fadern egentligen hade för sig i Dalarna. Vanliga källkritiska principer gör således att man antar att denna uppgift inte stämmer.



Jag har släkt i Dalarna varför jag har varit där en hel del, inte minst i Mora-trakten. Jag har gått runt en hel del i skogarna där under alla årstider, inte minst på vintern. Om man ser till vilka färdmedel man hade att välja mellan vintertid i Dalarna 1520 om man vill ta sig snabbt genom skogarna, framstår skidor som det enda rimliga alternativet. Jag förstår helt och hållet varför tidsaspekter är viktiga att ta hänsyn till ur ett källkritiskt perspektiv, men ibland kanske man måste fråga sig vad som är rimligt också. Mirakelberättelser som samlas in för att helgonförklara en person är inte nödvändigtvis sanna bara för att de samlas in en kort tid efter personens död.