Efter en något tveksam vår, inledde Vasamuseet sina Afternoon Tea-föredrag i fredags (27/9 2019) väldigt starkt med föredraget Äktenskap och relationer i tidigmodern tid med historikern Malin Lennartsson.
Som man kan uttyda av namnet, var ämnet för föredraget äktenskap och relationer, särskilt i form av kärlek, något som jag märkt ofta blir bagatelliserat och väldigt styvmoderligt behandlat i historieforskningen, särskilt när det kommer till perioder före 1800-talet.
Den allmänna bilden verkar vara att folk, och då framför allt kvinnor, tvingades in i äktenskap med dominerande män av sina lika dominerande fäder. Dessa äktenskap var enbart politiska och totalt kärlekslösa. En del forskare går t.o.m. så långt att de hävdar att kärlek "uppfanns" på 1700-talet. Särskilt i de övre samhällsskikten.
De många barnen som föddes i många adelsäktenskap under 1500-talet, verkar förbrylla många forskare som ofta förklarar det med att det var en kvinnas främsta plikt att föda barn. Sällan verkar de koppla ihop att många barn också innebär att föräldraparet också hade mycket sex (särskilt som i princip ingen kvinna blir gravid efter alla samlag hon har) och därför (omedvetet) insinuerar att kvinnor ständigt blev våldtagna av sina makar verkar man inte bry sig om.
Jag insåg ganska tidigt att denna bild inte alls stämmer om man betraktar Märta Leijonhufvuds äktenskap med Svante Sture. De får 15 barn på 21 år och Svante slår en inte direkt som en man som våldtar. Märtas ångestdrypande sturemordsbrev vittnar också om att hon älskar både sin make och sina söner (Att folk älska sina barn i förmodern tid är också något som många forskare inte tror på.) och oroar sig något kolossalt för dem.
I inlägget Märta Leijonhufuvd: mother from hell? (29 november 2018) berättade jag hur Märtas dotter Malin Sture gick emot sin mor och rymde för att gifta sig med sin kusin Erik Stenbock. Denna historia har skildrats som en romantisk Romeo och Julia-historia och Märta var hemsk som inte lät dem få varandra. Som jag skrev i inlägget, finns det dock orsak till att ta det romantiska i historien med en nypa salt. Granskar man Erik Stenbocks förehavanden framstår han som en ytterst labil man som blir landsförvisad redan av Sigismund och han kan vara ett av få "ämnen" som Sigismund och Karl IX är överens om. Karl vägrar nämligen låta Erik komma hem och ger hans egendomar till Malin och deras barn. Kusinäktenskap förbjöds dessutom i 1571 års kyrkoordning. Man kunde söka dispens hos kungen, men Johan III stod på Märtas sida.
Ett annat äktenskap som vållat mycket diskussion är Katarina Stenbocks äktenskap med Gustav Vasa. Detta äktenskap vållade förvisso mycket diskussioner även i dåtiden, men medan kyrkan ansåg det skandalöst att hon var systerdotter till Gustav Vasas tidigar hustru Margareta Leijonhufvud, handlar moderna diskussioner om åldersskillnaden på ca 40 år och huruvida hon hade något val eller inte. Detta trots att det inte egentligen finns något som tyder på att hon var olycklig i äktenskapet. Man totalignorerar också att äktenskapet kom med ett drottningsämbete som säkert inte var lätt alla gånger, men som han litade på henne att klara av, vilket troligen var en ära i hennes ögon. Hon blev dessutom gift med en man som hon känt hela sitt liv, så tillit inför honom borde hon ha känt. Jag förespråkar emellertid inte samma åldersskillnad i moderna äktenskap då dessa oftast innebär en ojämlik maktsituation med förtryckta kvinnor som resultat.
Malin Lennartssons föredrag och exempel var hämtade från Växjö stift under 1600-talet varför man givetvis kan diskutera huruvida de var giltiga även på 1500-talet, men när jag frågade henne efteråt, trodde hon inte att det var så stor skillnad. Hon verkade inte alls främmande för att man gav plats åt kärlek och menade att rent tvång nog var ovanligt.
Lennartsson pratade om två källor som framför allt var viktiga för äktenskapet under 1600-talet: den ovan nämnda Kyrkoordningen från 1571 samt 1529 års vigselritualshandbok. Särskilt den förra är jag övertygad om spelade roll när Märta gifte sig med Svante 3 mars 1538.
Kyrkoordningen från 1571 klarlade att samtycke var viktigt i äktenskapet. Detta inte minst då makarna skulle leva och arbeta nära ihop. Man verkar alltså ha insett att alla skulle bli väldigt olyckliga om det var tvång och inte tycke inblandat.
Det är möjligt att schablonbilden av förmoderna äktenskap kommer från tidigmedeltida källor. Malin Lennartsson berättade att man där mer får intrycket av att kvinnan lämnades från en man till en annan. Vigselakten lär också ha innehållit meningen: "Jag giver dig min dotter." Inget säger dock att det inte förekom kärlek och samtycke även i denna tids äktenskap.
Jag har tidigare pratat om hur mycket jag tycker vi är i behov av historisk forskning om vardagen i det förflutna. inte minst i inlägget Vad gjorde slottsfruar på 1500-talet hela dagarna? (23 juni 2019). Detta gör att jag gillade Lennartssons föredrag extra mycket. Äktenskapet var trots allt en viktig del av personers vardag i det förflutna och det var trevligt att höra någon prata om det utan att använda stereotyper och schabloner.
Jag lärde mig en massa nytt. Det som förvånade mig mest var att det var först 1734 som lagarna började kräva präst och kyrka för att legitimera äktenskapet.
