Shakespeare's Globe Theatre

Scenen på teatern

Tisdag 10 september 2019 besökte jag Shakespeare's Globe Theatre i London och såg deras uppsättning av The Merry Wives of Windsor. Innan dess gick jag också på en visning av teatern och jag tänkte berätta lite om båda.



För er som inte vet det, är the Globe Theatre en rekonstruktion av en teater som fanns i London under William Shakespeare's tid som aktiv skådespelare och dramatiker under andra halvan av 1500-talet. Rekonstruktionen är amerikanska skådespelaren och regissören Sam Wannamakers dröm som han dessvärre aldrig hann uppleva färdig före sin död 1993. Den ligger inte exakt på platsen för den ursprungliga teatern, men väldigt nära den och blev färdig 1997. Den är också i princip helt byggd med metoder och material som användes på 1500-talet, vilket t.ex. gör att alla träbultar är olika.

Utanför teatern

Det är inte mitt första besök på teatern och även om det är ytterst osäkert vad som händer efter Brexit, hoppas jag att det inte är den sista.



Guiden David som höll i visningen jag deltog i, var jättebra. Han gav oss en fullspäckad historia om London, Shakespeare och 1500-talsteater. Bl.a. tog han upp hur balkongen i Romeo och Julia från början var ett fönster. Ändringen kom senare och finns nu traderad i alla översättningar. Jag tog då mod till mig och sa att Juliet blivit Julia på svenska, vilket han visste då han fått den svenska översättningen av en svensk skådespelare. Han gjorde mig också uppmärksam på att Trettondagsafton är översättningen av Twelth Night eftersom vi firar jul en dag före engelsmännen. Detta var något som jag aldrig hade tänkt på innan.

David berättade också om the Globes fortsatta öde. Under originaluppförandet av Shakespeares pjäs Henry VIII avfyrade man en kanon från vindsluckan ovanför scenen. Detta ledde till att taket fattade eld och hela teatern brann ner. Det var efter detta som Shakespeare bestämde sig för att det nog var bäst att pensionera sig. Det är oklart om man någonsin har gjort detta igen, men anvisningen finns fortfarande kvar i pjäsen om man läser den.



Förmodligen för att jag hade gjort det uppenbart att jag var från Sverige, nämnde han senare att Sverige var ett bra exempel på hur stort och trångbott London har kommit att bli. Det finns nämligen lika många londonbor som det finns svenskar i hela världen och Sverige är gigantiskt i jämförelse med Storbritannien.

Lite mer än en timme efter att visningen var slut, såg jag som sagt pjäsen The Merry Wives of Windsor som förtjänar ett eget inlägg, men som verkligen var jättebra. De hade placerat den i 1930-talet och även om jag var lite besviken för att de inte hade rensässanskläder, så var den väldigt bra.



Humorn i pjäsen fungerade utmärkt under den tidsperioden och tidsflytten skapade ytterligare en dimension till den. Särskilt spelade på den teatern och scenen, blev det uppenbart hur tidlös Shakespeares berättelser är.



Jag har, som sagt, planer på att ge The Merry Wives of Windsor ett eget inlägg, men det var en del av min upplevelse på the Globe, varför jag kände att jag måste prata lite om den här också.