Annika Sandén - Missdåderskor i Vasatidens Sverige

Igår (29 november 2019) var det dags för årets sista Afternoon Tea på Vasamuseet. Denna gång kom Annika Sandén och berättade om kvinnliga brottslingar under förmodern tid i föredraget Missdåderskor i Vasatidens Sverige. Det var inte helt vad det sades vara i beskrivningen, men eftersom ändringarna helt och hållet var Sandéns egna, har jag inga protester att komma med i det avseendet.



Annika Sandén beskrev det tidigmoderna samhället och dess lagstiftning, men också dess moraliska regler. Ära var viktigt under perioden och om man ville förnedra en man var det värsta man kunde kalla honom tjuv. Kvinnors ära var emellertid knuten till sexualitet och kvinnor som hade haft sex innan de gifte sig, fick inte bära vare sig brudkrona eller brudskrud på bröllopet. Om man ville framställa en kvinna i dålig dager, använde man begreppet hora. Man kan väl därför lugnt säga att vissa saker tar längre tid än andra att ändra på.



Det vanligaste brottet som kvinnor begick var skvaller/förtal. Det kan ju tyckas konstigt för oss idag, men det är egentligen också kopplat till heder och ära. Oerhörda mängder fall där främst kvinnor drivit sådana fall i rätten. Det vanligaste straffet var böter.



Barnamord var det värsta brottet en kvinna kunde anklagas för. Det tillhörde de s.k. högmålsbrotten och man kunde dömas till en plågsam död om man förklarades skyldig. Annika Sandén säger att det förekom, men det råder stor osäkerhet om hur vanligt det var. De som oftast begick brottet var ogifta kvinnor som blivit gravida efter tillfälliga förbindelser.



Även barnamorden vittnar om hur sträng sexuallagstiftningen var under tidigmodern tid, särskilt för kvinnor. Annika Sandén nämnde att Erik XIV skärpte den i början av sin regering. Jag skulle gissa att detta beror en hel del på hans erfarenheter från vadstenabullret då lillasyster Cecilia ogift hoppar i säng med andra lillasyster Katarinas nye svåger.



"Tjock-Sara" Simonsdotter hade en bordell på den ökända Kindstugatan i Stockholm dit bl.a. Gustav II Adolfs livskräddare kom på besök. Hon verkar ha lovat kvinnor som kom till Stockholm för att söka lyckan efter att ha blivit socialt utstötta hemmavid mat och husrum. 1619 ställdes dock hon och hennes "anställda" inför rätta och de dömdes till döden. Tjock-Sara benådades och skickades till Åbo därifrån hon kom, men var snart tillbaka i Stockholm varpå man satte henne på en ny båt och såg till att hon verkligen åkte hem.



En annan av de kvinnor som Annika Sandén nämnde var Karin i Strå i trakten kring Vadstena som ofta verkar ha hamnat i onåd hos rätten där. Inte minst för hor. I hennes fall verkar det vara ett socialt arv hon bar med sig då modern, Elin i Strå, lär ha varit lite likadan.



Efter att ha haft sex med den gifte mannen Måns blev Karin förvisad från staden och om hon återvände skulle man avrätta henne. Hur det gick sedan är okänt. Ett tag trodde man att hon var den enda kvinna som återfanns vid Östergötlands museums undersökning av avrättningsplatsen utanför Vadstena. Hade hon blivit avrättad efter sin återkomst till staden, är det nämligen inte säkert att detta skulle noteras då domen om avrättning redan hade avkunnats. Karin hade innan fallet som innebar hennes förvisning från staden anklagat en man för att ha slagit henne fördärvad och det kvinnliga skelettet uppvisade skador från någon månad innan hon dog. Vid en närmare granskning av det historiska källmaterialet, kom det emellertid fram att det var 13 månader och inte en som gått mellan Karins båda rättsliga incidenter, varför det nog inte är hon trots allt.



En intressant information som Annika Sandén kom med var att, även om Bibeln uttryckte att homosexualitet var olagligt, var det först 1608 som det blev förbjudet för män att ha sex med varandra enligt svensk lag. Däremot var det inte olagligt för kvinnor att ha det för sex definierades bara som penetration, varför man inte riktigt förstod vad de gjorde. Det här liknar 1800-talets England där man förbjöd män från att ha sex med varandra, men inte kvinnor då drottning Victoria inte trodde att det kunde förekomma. Intressant nog verkar man i 1600-talets Sverige främst ha varit orolig för hur det skulle bli med en eventuell avkomma från mäns sexuella umgänge med varandra, vilket låter galet, men samtidigt logiskt i en värld där sex definieras som penetration och där man enbart ser det som metod för reproduktion. Orsaken till att mäns sexualitet gjorde olaglig, var framför allt också oro för eventuell avkomma enligt Sandén.



På hemsidan Stockholmskällan samlar Stockholms stad in fakta som på olika sätt berör Stockholm. Här kan man bl.a. läsa och se en film från Stockholms stadsmuseums julkalender 2012 om Lisbetha Olsdotter som lämnade man och barn i Uppland och for till Stockholm och började klä sig i manskläder och kalla se Matts Ersson. Hon skrev senare in sig som soldat som Matts Persson.



Annika Sandén berättade en annan historia om hur Lisbetha och hennes väninna redan var i Stockholm och lurade finskan Valborg som var karltokig genom att Lisbetha klädde ut sig till man. Det ena utesluter dock inte det andra och utan att ha läst källorna låter jag det hela bero. I vilket fall som helst, gifter sig Lisbetha/Matts med pigan Kerstin som så klart upptäcker att hon gift sig med en kvinna och anmäler Lisbetha/Matts för bedrägeri.



Ett annat liknande fall som Annika Sandén tog upp var Margareta från Härkeberga i Uppland som lokalsamhället verkar acceptera att hon gick klädd i manskläder och utförde mäns arbetsuppgifter. Tydligen var det prästen som till slut anmälde henne till domkapitlet i Uppsala, men det att lokalsamhället accepterade henne som hon var, tycker jag liknar hur Ester Blenda Nordström hanterade hennes relation med Carin Waern Frisell. Tycker man om en person, accepterar man denne som hen är trots allt.