Rökstenen som uttryck för klimatångest?

Rökstenen (bild från Wikipedia)

Här om dagen läste jag på flera ställen på nätet att Per Holmberg som är professor i svenska vid Göteborgs universitet tolkade texten på Rökstenen som ett uttryck för klimatångest. (Expressens artikel om detta var den som var överst på Google, varför ni får den länken här.)

För er som inte vet det är Rökstenen en runsten som i dokumentationen av Sveriges runstenar har numret Ög136 (Ög för att den påträffades i Östergötland.). Idag står den uppställd för allmän beskådan vid Röks kyrka i Ödeshögs kommun, men ursprungsplatsen är okänd. Den hittades inmurad i stenmuren på en tiondelada vid kyrkan av riksantikvarien Johannes Bureus på 1600-talet och satt sedan inmurad i väggen på kyrkans vapenhus ett tag innan man tog ut den på uppmaning från Vitterhetsakademien 1862.

Rökstenen beskrivs ofta som "mystisk" och texten är svårtolkad. Den verkar i grunden handla om en man vid namn Varin som förlorat sin son Vämod i ett krig och vill varna andra för detta öde. Den skildrar uppenbarligen verkliga händelser och personer, men det verkar även finnas inslag av sagor och myter.



I mina två senaste inlägg Därför är jag så kritisk (4 januari 2020) och Historisk fiktion kontra historieskrivning (11 januari 2020) har jag uttryckt min förvåning och besvikelse över att människorna är så irrelevanta i en så pass stor del av historieforskningen särskilt när det kommer till den som vänder sig till allmänheten. Det här blir ett problem då studier av det förflutna är som att studera en annan kultur. Vi kan känna igen oss i människorna om vi lär känna dem, men de agerar lite annorlunda utifrån att de har andra seder, förutsättningar och möjligheter. Vad de också har är andra berättelser, vilket blir tydligt på Rökstenen. För mig är det uppenbart att referenserna i texten på runstenen som är svåra att förstå för oss idag hör hemma i en berättartradition som vi vet väldigt lite om idag eftersom de gått förlorade under tidens gång. Det är nog också därför som Rökstenen framstår som lite mystisk för oss. Som L.P. Hartley så fint uttryckte det. "The past is a foreign country; they do things differently there."



Det vikingatida samhället var baserat på jordbruk oavsett allt som sägs om plundringståg och handel, var det i jorden som vikingarna hade sin bas. Per Holmberg har rätt i att man kan tolka Rökstenens text som kampen mellan ljus och mörker. Mig veterligen är kontrasterna mellan ljus och mörker och värme och kyla ständigt närvarande i fornnordisk mytologi eftersom vi här i Norden lever med så stora skiftningar i naturen under årets lopp. För ett jordbrukssamhället är naturens skiftningar och vädret viktigt, varför det är självklart att det förekommer i dess berättartradition. Vikingarna var säkert oroliga för missväxt och svält ibland, men jag tror inte att de hade klimatångest. De var helt enkelt för praktiskt funtade.



Jag såg en arkeolog försvara tolkningen ungefär med att vi alltid kommer att utgå ifrån samtiden i tolkningar av det förflutna, något som jag aldrig riktigt har förstått. Som jag skrev i Historisk fiktion kontra historieskrivning har jag inga problem att förstå Märta Leijonhufvud. Det hon själv har skrivit, men även det personer som kände henne har skrivit om henne ihop med hur hon agerade och reagerade på det hon upplever räcker för att lära känna henne. Genom att dessutom studera hur vardagen ser ut och vilka seder och traditioner som fanns i 1500-talets Sverige, blir det ännu lättare att försöka sätta sig in i hennes liv och inte mitt. Jag lyssnar mycket på renässansmusik just nu t.ex. Det går att förstå historiska människor, men det krävs att man lägger ner lite jobb. Att de gör saker annorlunda betyder inte att de är annorlunda.



En tidsperiod som jag personligen tycker är intressant att studera just ur ett klimatförändringsperspektiv är annars neolitiseringen det vill säga övergången mellan äldre och yngre stenålder när människor började odla grödor och domesticera en del djur. Under denna tidsperiod skedde stora klimatförändringar till följd av att senaste istiden tog slut och de här människorna tacklade detta genom att skapa sig ett helt nytt sätt att leva. Men de hade säkert inte heller klimatångest. Istället var de fullt upptagna med att göra något för att överleva.