Making a Living, Making a Difference: Less Than Ideal? Making a Living Before and Outside Marriage

Kapitel 3 av Gender and Work-projektets publikation Making a Living, Makting a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society hette Marriage and Work. Intertwined Sources of Agency and Authority och handlade, som man kan gissa sig till av titeln, om äktenskap och dess påverkan på vilka arbetsuppgifter personerna ansågs kunna utföra. Där presenterades den så kallade tvåförsörjarmodellen och det påpekades också att det var svårt att vara ensam om att försörja sig själv och en eventuell familj (vilket kallas ensörjare i källorna).



Kapitel 4 heter Less Than Ideal? Making a Living Before and Outside Marriage är skrivet av Hanna Österholm och Cristina Prytz. Detta handlar om ensörjarna som antingen aldrig varit (och inte heller alltid blev) gifta eller hade förlorat sin partner.



Kapitlet är bra och intressant av flera orsaker, men om jag skulle få önska något som borde ha tagits upp är det hur situationen såg ut för ogifta (ensamstående) föräldrar (som jag misstänker i stor utsträckning var kvinnor). Hanna Österholm och Cristina Prytz tar bara upp att samtidigt som äktenskapen minskade i antal under 1700-talet, ökade antalet oäkta barn. Det kanske är svårt att hitta information om detta, varför jag inte tänker låta detta dra ner hela reaktionen på kapitlet.



Att antalet gifta sjönk under 1700-talet är intressant eftersom tidigare studier av ogiftas situation i det förflutna oftast utgått ifrån att det var ett tillfälligt tillstånd i en persons liv, men som berättelsen om pigan Helena som dog 1694, och som Österholm och Prytz återkommer till flertalet gånger, förblev en del personer ogifta hela livet.



I sin bok Kritiska tankar om historia skriver Maria Sjöberg att ökad kommunikation, större flock och social kompetens betraktas som ledstjärna i evolutionsforskningen. Sjöberg undrar om människans allt större hjärna var orsaken till eller förutsättningen för detta och att samstämmigheten om social kompetens som huvudorsak till att evolutionen sett ut som den gör, leder till frågor. Hon verkar mena att det skulle vara ett västerländskt perspektiv då det var västerlänningar som "upptäckte" resten av världen.

Aktuella världshistoriska översiktsverk tvinnar alltså sina kronologiska trådar kring begreppet nätverk medan evolutionsforskningen förfäktar motsvarande utvecklingstanke utifrån termerna flockbeteende och social kompetens. Sammanträffandet är knappast en tillfällighet. Kanske nätverk och social kompetens i högre grad avspeglar vår tids värderingar än utgör avgörande komponenter i människans historia. (Maria Sjöberg 2012:36)

Jag ska erkänna att jag har svårt att förstå riktigt vad Maria Sjöberg menar. Kapitlet hon diskuterar det i handlar om skildringen av människans utveckling i historieskrivningen och jag vet inte när hon menar att "vår tid" börjar. Hanna Österholm och Cristina Prytz tar nämligen upp just hur viktiga sociala nätverk var för ogiftas försörjning i Sverige under tidigmodern tid.



Enligt Gender and Work-databasen hade ogifta betydligt oftare underordnade arbeten som, om det rörde unga individer, ofta blev en form av utbildning. Sysslorna varierade, men var generellt hårdare på landet, men fler i städerna. Detta skulle kunna utgöra en grund till urbanisering, men Hanna Österholm och Cristina Prytz vill inte dra några slutsatser om detta i kapitlet utan påpekar att det kräver mer forskning. Många gånger innebar arbetet att såväl män som kvinnor (eller flickor och pojkar då det gällde även barn och tonåringar) tvingades iväg från hemmet. Säsongsarbete var vanligt i Norden vilket ledde till en del folkomflyttningar från 1300-talet och framåt. Främst gällde detta ogifta män, men från 1700-talet ökar andelen kvinnor. Kvinnor kunde dock tidigare söka jobb långt hemifrån utan att det påverkade deras "heder". Den troligaste orsaken är att det rådde konstant brist på arbetskraft. Däremot poängterar Österholm och Prytz att man inte gav sig ut på jakt efter arbete hur som helst utan var i ständigt behov av ett socialt nätverk för att få tag på nya anställningar, något som går på tvärs mot Maria Sjöbergs funderingar om det inte kan vara lite av en anakronism att tro att socialt nätverkande bara är ett nutida fenomen.



Rörligheten skapade frihet och självständigt handlingsutrymme (agency) åt ogifta och de hade rätt att dra sina arbetsgivare inför rätta om de inte ansåg sig få vad de utlovats i t.ex. lön, mat och dyl. och hade då även goda chanser att faktiskt vinna de rättsmålen. Även om de var väldigt utsatta vittnar detta och att man hade rättigheter att byta arbetsgivare när kontrakten löpte ut (vanligen efter ett eller två år). Det senare blev ett tydligen ett problem för arbetsgivarna under 1700- och 1800-talen och ledde till att staten försökte olika restriktioner för att hindra folk att lämna vissa delar av landet. Ogifta hade en underordnad position och de gifta ofta en överordnad, men servicejobb var betraktat som något hedervärt och i kriser kunde även gifta personer ta denna typ av jobb. Detta gör att termerna piga och dräng inte alltid används om unga, ogifta individer.



Det föredrag som Sofia Ling höll på Vasamuseet i höstas och som jag skrev om i inlägget Sofia Ling: Konsten att försörja sig - Kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 (27 oktober 2019) handlade om att även gifta kvinnor hade rätt att klaga på orättvisor i sin försörjningssituation till myndigheterna (i just det fallet Stockholms handelskollegium). Senaste tiden har det ju talats en del om ekonomi. Det är en term som jag, inte minst genom att läsa Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society har kommit att misstolkas på sistone. För de allra flesta av människorna i världen (både historiskt och idag) är inte ekonomi en fråga om att lägga ofattbara mängder pengar på hög. Det handlar om ren överlevnad för en själv och ens familj. På 1500-talet framstår inte ens den svenska eliten som jätterik. Det är t.ex. svårt att överleva på jordbruk i Sverige och arvslagstiftningen där alla barn har arvsrätt gör att jordbruksegendomar styckas upp väldigt mycket varför det enligt Hanna Österholm och Cristina Prytz fanns regionala begränsningar om hur mycket de kunde styckas upp i största delen av landet. Gustav Vasa tar dessutom över en svensk statsapparat som verkar ha gått runt på luft under i princip hela Sturetiden och där Kristian II kramar ur det allra sista. Det är en väldigt prekär situation som Gustav Vasa lyckas vända. (Jag har inte hittat någon direkt forskning om detta och har nu även frågat de som jag tror kan veta mer om det, men det är en tendens jag tycker mig skymta i källorna.)