St Göran och draken

10 oktober 1471 stod Slaget vid Brunkeberg i Stockholm mellan Kristian I och Sten Sture d.ä., vilket jag berättade om i inlägget Slaget vid Brunkeberg (10 oktober 2018). Efter slaget lät Sten Sture d.ä. målaren Bernt Notke göra en stor träskulpturgrupp som monument över sin vinst som idag finns att beskåda i Storkyrkan i Stockholm invigd 1489.

Den betraktas ofta som del av den medeltida konsten och finns omskriven av Lennart Karlsson i Signums svenska konsthistoria 4: Den gotiska konsten och invigdes 1489. Utöver den drakdräpande St Göran och prinsessan finns en sockel gjord som ett kastell med kungaparet som bevittnar striden och även statyn med Karl Knutsson Bonde som nu finns på Gripsholm anses höra dit. Däremot är det ingen som vet säkert var i kyrkan statygruppen ursprungligen var placerad eller hur de stod i förhållande till varandra. 

Dess placering inom den medeltida konsten har också börjat ifrågasättas på senare år. Många av dragen som karaktäriserar renässansens konst uppkommer nämligen tidigare inom den flamländska och tyska konsten (t.ex. Jan van Eyck och Albrecht Dürer) vilka tillhör inspiratörerna till de italienska renässansmästarna (och Bernt Notke). Däremot hade italienske konstnären Giorgio Vasari som var den förste att skriva en bok om den italienska renässanskonsten och dess mästare inget intresse av dessa nordeuropeiska konstnärer, vilket präglat synen på dem under alldeles för lång tid. 

Ett karaktäristiskt drag för denna nordleuropeiska renässans är St Göran och draken-motiv som poppar upp lite varstans både som skulpturer och målningar som t.ex. i domkyrkan i Århus här nedanför också.