6 år

Idag är det sex år sedan som jag startade denna blogg (inte mitt skrivprojekt, det började jag med 4 juli samma år, 2017) och jag känner fortfarande av den skrivkramp som jag drabbades av under pandemin även om det börjar lossna. Allt går väldigt segt även om stressen börjar släppa. 

Året som gått har varit speciellt ur Vasa-synpunkt eftersom det var 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung av Sverige i Strängnäs. Jag har dock tillbringat ofattbart mycket tid i Danmark. Höjdpunkten var besöket på Kalø slottsruin en bit utanför Århus, som jag skrev om i inlägget Kalø slottsruin- I Gustav Vasas fotspår (15 juni 2023). Som jag skrev där, är det lätt att bli besviken när man besöker historiska platser då mycket oftast har förändrats, men Kalø är fortfarande väldigt medeltida. Det gick t.o.m. unga nötkreatur runt i hagen omkring slottsruinen, vilket stämmer med den oxhandel som Kalø var en del av och som var så betydelsefull för dansk medeltida ekonomi.

I mars var jag på Historiske Dage i Köpenhamn där "romarna" imponerade med ett riktigt lädertält.  Där träffade jag även danska historikern Cecilie Nielsen vars dokumentärer på DR kommit att tillhöra mina favoriter. Under året som gått, har det gjorts två till om järnåldern: Gåden om Odín och Gåden om Thyra . Den sista är bara två avsnitt (mot sex för övriga två säsonger) och verkar ha uppkommit tack vare att runologerna Lisbeth Imer och Laila Kitzler Åhfeldt ville presentera uppgifterna direkt till allmänheten. Jag håller på med inlägg om dessa två säsonger, men har inte hunnit färdigställa dem. Om någon är intresserad, har jag skrivit om första säsongen Gåden om Danmarks første konge i inläggen Gåden om Danmarks første konge: Haralds spin (26 juni 2022), Gåden om Danmarks første konge: På sporet af Thyra (28 juni 2022), Gåden om Danmarks første konge: Den plyndrade grav (30 juni 2022), Gåden om Danmarks første konge: Kilden i Wien (3 juli 2022) och Gåden om Danmarks første konge: Den mystiske sagn (5 juli 2022). Alla tre säsonger kan för övrigt ses även från Sverige på DR TV.

Historien om Sverige vet jag seriöst inte om jag kommer att skriva om eller ens fortsätta att se. Det är ju ingen hemlighet vad jag tycker om majoriteten av svensk populärhistoria och jag har märkt att jag inte längre orkar den sensationalistiska vålds- och eländesporr baserat på modernpolitiska åsikter som det oftast mynnar ut i. Jag såg avsnitt ett eftersom stenåldern inte (längre) är präglad av detta och det var bättre än jag trodde. Däremot undrar jag varför man inspirerats av DR:s Historien om Danmark och inte de nyare dokumentärerna med Cecilie Nielsen som jag nämnde ovan. Jag gillar Simon J Berger, men  hade det inte varit bättre om han hade fått vara en "stand in" för tittarna och fått besöka forskarna i deras yrkesmiljöer och att de där får visa och berätta om fynd som gjorts? 

Programmet menar också att man visar den "stora berättelsen" om Sverige, men de visar inte egentligen särskilt mycket lokal/regional variationen på stenålderslämningarna och jag saknade skildringar av stenåldershus t.ex.

Bara kort om den mörkare hudfärgen på de första människorna som kom hit (efter istiden) då detta blivit uppmärksammat: det är faktiska forskningsresultat och ska förmedlas. Däremot tror jag det blir bättre om man bara nämner det och inte försöker göra en sådan jättegrej av det. Förmedla det som något helt naturligt istället för att sensationalisera och göra en stor grej av det. Det gör det lättare att det blir naturligt för tittaren. 

Jag är väldigt trött både på att bli besviken och på att vara arg. Faktum är att jag känner en enorm uppgivenhet kring mycket av svensk historieförmedling. Kring det svenska 1500-talet är det oerhört tydligt att mer, ordentlig forskning behöver göras av personer som faktiskt tycker om att gräva djupt i källorna och som också kan ta in kunskaper om hur människor faktiskt fungerar i verkligheten samt hur makten i det medeltida och tidigmoderna Sverige faktiskt var uppbyggd. Att avfärda adeln som en maffiaorganisation är faktiskt väldigt barnsligt och kontraproduktivt. Man förstår inte det förmoderna svenska samhället om man inte har koll på alla grupper i det. Dessutom tycker jag inte längre att man ska applådera män bara för att de nämner kvinnor. Har sett för många nedvärderingar av dem till sexslavar och i vissa fall blir de även reducerade till hysterikor, vilket jag på riktigt trodde att svenska akademiker idag visste den misogyna bakgrunden till. Jag är inte intresserad av märkliga tolkningar utifrån sexuella preferenser eller Game of Thrones. Jag vill höra om de riktiga människor som befolkar det förflutna och den värld som de lever i och den blir bäst om man faktiskt låter dem berätta sin historia för de känner sig själva, de människor som lever omkring dem och den värld de lever i bäst! 

Bild: Kalø slottsruin