Två år

Märtas ek utanför Stegeholm i Västervik

Idag (12 november 2019) är det två år sedan jag startade den här bloggen hur konstigt det än låter. Jag vet inte om jag tänkte att det skulle pågå så länge när jag började. Inte heller att jag skulle skriva så mycket. Med detta inlägg har jag publicerat totalt 103 inlägg och om jag har räknat rätt är antalet etiketter uppe i 394. Den oftast använda av dessa är Märta Leijonhufvud. Inte egentligen jätteförvånande då hon är min favorit och det är hon som är huvudperson i mitt skrivande.



Efter mitt förra inlägg, Dick Harrison - Sveriges dramatiska historia: Stockholms blodbad (9 november 2019), ifrågasatte en person mina historiekunskaper på sociala media. Därför tänkte jag att det kanske var på sin plats att jag berättade mer om mitt bloggskrivande.



Nej, jag har inte detaljkunskaper om all historia, men utöver vasatiden och stormaktstiden har jag professionellt studerat järnålder, vikingatid, medeltid och kolonialism/imperialism. Sedan jag deltog i arkeologiska undersökningar i Motala har jag dessutom tassat omkring lite i mesolitikum. Jag är också öppen för att lära mig nytt och jag är så nördig att jag mer än gärna grottar ner mig i fakta och jag försöker också att alltid vara öppen att lära mig mer. T.ex. har jag omvärderat mycket om Kristina Gyllenstierna, Sturarna, Stockholms blodbad och Vasarna. Gällande det senare, låter jag Vansinniga Vasa vara kvar som titel. Som jag pratade om i inlägget Ett år som jag skrev för exakt ett år sedan är det i grunden en av mig egenskapad svensk variant av brittiska barnprogrammet Horrible Histories Terrible Tudors.



Som ni märkt kommer inläggen minst sagt oregelbundet på denna blogg. Detta beror på att jag tycker det är bättre att skriva när jag har något att säga istället för att publicera ett eller t.o.m. flera inlägg varje dag. De allra flesta inlägg, får också ligga en stund tills jag känner att jag har på fötterna för att publicera dem. Antingen beror det på att jag behöver kontrollera uppgifter som jag tycker verkar underliga eller också att jag bara behöver tänka igenom vad det är jag faktiskt vill säga om ämnena. (Om ni är intresserade, har jag just nu 19 inlägg som behöver gås igenom mer.) Det enda inlägg som jag publicerat i princip direkt efter att jag skrivit det är Prinsessan Isabella Johansdotter och hennes grav (29 maj 2019) då hon berörde mig så mycket när jag besökte henne i Strängnäs. En del inlägg som t.ex. om föredrag ägnar jag också kortare tid åt såvida det inte är något särskilt jag vill kontrollera först.



Som ni kanske har märkt, har jag ändrat färg på bloggens bakgrund. Jag kände att det var dags för något nytt. De övriga av Bloggers bakgrunder tyckte jag inte passade och jag kan inget alls om webdesign, varför jag nöjde mig med att ändra färgen. Jag tycker ändå att det känns lite nytt.



Mitt skrivande går sakta framåt. Märta har förlöst skrivandet för mig och hon är en oändlig inspiration. Jag hade velat ha färdigt den till nästa år när hon fyller 500, men det är i nuläget en omöjlighet. Jag funderar på att starta ett Patreon-konto för att kunna skriva mer och snabbare både på Märta-berättelsen och bloggen. Jag är emellertid långt ifrån bekväm att be totala främlingar om pengar. Särskilt inte när jag egentligen inte vet om jag kommer att kunna leverera någonting alls. Färdigt kommer det bli, men jag kommer inte kunna garantera att någon vill ha det färdiga resultatet.



Nåväl, kommer det bli ett år till med den här bloggen? Liksom förra året tror jag inte att jag kan säga något säkert, men jag hoppas det. Som sagt skriver jag när jag känner att jag har något att säga och vill någon läsa mitt svammel, är jag mer än glad.