Några rader om ståndssamhället och Bechdeltestet

Detalj från brev från Margareta Leijonhufvud till hennes
syster Märta.

Bechdeltestet skapades av den amerikanska serieskaparen Alison Bechdel. Hon satte upp ett par, väldigt enkla kriterier för vad man borde kunna förvänta sig av en film. Dessa är (1) att det finns (minst) två (namngivna) kvinnliga karaktärer (2) som pratar med varandra (3) om något annat än män.



Jag har hela tiden försökt att leva upp till dessa kriterier, men funnit det allt svårare ju mer jag satt mig in i 1500-talets samhälle och läst brev som personerna skrev. Det finns t.ex. några brev som Märta Leijonhufvud och hennes syster Margareta skickade till varandra som är helt underbara på att skildra deras vardag och de tar upp en rad olika ämnen som var viktiga för de båda systrarna.



Vad som slår mig när jag läser dem är hur mycket allt i deras värld är integrerat med varandra. Inte minst gäller det könsrollerna. Systrarnas makar dyker upp i alla ämnen de tar sig an. Även vid de tillfällen då de pratar om t.ex. godsekonomi och inrikespolitik. De är deras naturliga diskussionspartners och lever livet väldigt tätt inpå dem.



Jag har flera gånger sett diskussioner om hur uppdelat ståndssamhället var i såväl stånd som kön och visst har det stora brister, men jag tror inte riktigt att det är så stelt och uppdelat som man lätt framställer det. I alla fall inte på 1500-talet. Man verkade tätt sammankopplade i sociala nätverk där över såväl köns- som ståndsgränserna och lärde säkert väldigt mycket av varandra. Ett arv efter Sturarnas tid vid makten är också att bönderna och kungen/adeln lever i en sorts symbios.



Jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med tankarna om att ståndssamhället var mer flexibelt än man oftast antar. Det är mest en iakttagelse jag gjort vid studier av det tidigmoderna samhället. Det är rätt känt inom forskningen att vi ofta vill projicera 1800-talets kvinnors situation på kvinnors liv och leverna i historien och förhistorien generellt och det kanske gäller även när det gäller stånd/klass också?



Jag säger inte att ståndssamhället var perfekt eller bättre än klassamhället, men jag tycker ändå det är intressant att man verkar ha varit så tätt sammanbundna över köns- och klassgränserna. Detta gör dock, som sagt, att Bechdeltestet inte fungerar särskilt bra även om jag är helt för att man använder det. Det enda ämne jag kan tänka mig just nu skulle göra att en berättelse om 1500-talskvinnor skulle kunna klara det, är om Märta stod och rabblade upp matvaror som ska köpas in till slottet med antingen sin svärmor Kristina Gyllenstierna eller fataburshustrun/kokerskan på Hörningsholm och en dialog av det slaget har jag på känn inte skulle tilltala en modern läsare.











PS. Jag vet att jag inte varit lika aktiv här på bloggen nu i december. Detta beror inte på brist på idéer, utan på julstök och att en segdragen förkylning gjort det omöjligt för mig att kunna fokusera på att skriva längre stycken.

Experterna berättar - Kvinnorna (Vasamuseet)

Rekonstruktion av "Beatas" ansikte

I tisdags (4/12 2018) var jag återigen på Vasamuseet då de hade en specialvisning av sin utställning om kvinnorna kring Vasa. Guiden Emelie var påläst, lättsam och väldigt bra och jag lärde mig massor av saker jag inte kände till sedan innan. Kvinnoutställningen kommer att finnas kvar även nästa år för att man sedan ska föra ut kunskapen från den till det övriga museet. Detta anser jag vara jättebra då kvinnor ska vara en naturlig del av historien och inte ett särintresse.



Vasaskeppet är prytt av flera olika sorters kvinnofigurer bl.a. sjöjungfrur och av elva små figurer under en avbildning av Gustav II Adolf på skeppets akter som ska representera svenska folket, är sex kvinnor. Det finns även figurer som är kvinnor på ena sidan och män på den andra samt en unik knekt som har tolkats som en avbildning av Johan III:s dotter Anna Vasa.

Knekt med kvinnohuvud som kan vara

Anna Vasa

Under prideveckan i augusti i år (2018) höll Vasamuseets chef Lisa Månsson en kortare specialvisning som bara hölls i själva kvinnoutställningen medan denna visning vandrade runt i museet lite mer. Jag skrev ett inlägg om den förra visningen i inlägget Vasamuseet: specialvisning 2/8 i år. Då liksom nu berättades det om Brita Bååt på Ängsö slott som sålde ek till skeppsbygget och de två kvinnliga skeletten "Beata" och "Ylva" som påträffades i samband med bärgningen.



Den fjärde kvinnan i utställningen är skeppsgårdsföreståndarinnan Margareta Nilsdotter som övertog arbetet med skeppet när hennes make dog. Denna gång utvecklades hennes historia ännu mer och vi fick bl.a. se de dockor som funnits på museet i alla år med Margareta som pratar med Gustav II Adolf. Det blev också mer om de senaste forskningsrönen kring skeletten (även utöver Beata och Ylva) som inneburit en hel del pusslande för forskarna, men som jag lämnar därhän så länge då jag inte vet om det är helt och hållet publicerat än.

En av de 6 kvinnliga figurerna som anses

representera svenska folket.

Det fanns flera olika sorters kvinnor på 1600-talsskeppen bl.a.
besättningens familjer och olika sorter av besökande kvinnor. Senare kom
det att anses vara otur att ta med kvinnor ombord, men det gällde ännu
inte på 1600-talet. Det fanns även kvinnor som klädde ut sig till
män och tog anställning som båtsmän på skeppen. För att avslöja dem, fanns det två saker man kunde göra. Det första var att man kunde slänga ut torkade ärtor framför dem och om de halkade, så var de kvinnor. Det andra testet man kunde göra var att hålla en spinnslända framför dem. Om de visade intresse, var de kvinnor.



Jag kunde inte låta bli att le då det var ett av de mest uppenbara exemplen på behovet av genusperspektiv för att få förståelse för en kultur jag hört. För oss ter sig dessa test som helt befängda och för att avslöja "biologiskt" kön på en individ fungerar de uppenbarligen inte alls. Däremot säger det väldigt mycket om vilka förväntningar man hade på kvinnor i sociala sammanhang. Det är exakt det genus bör handla om enligt mig.