Livrustkammarens nya basutställning

Riksvapen med vasakärven i mitten. 

För lite mer än en månad sedan öppnade Livrustkammaren i Stockholm sin nya basutställning och jag fick äntligen en stund över för att besöka den i lördags.

Tidigare hade man mest montrar byggda upp mot väggarna, men nu har dessa tagits bort och utställningen består i huvudsak av fristående montrar som man kan gå runt och studera föremålen ur flera vinklar. Ett litet minus är att de flesta montrar innehåller väldigt många föremål, vilket kan göra det svårt att skilja ut dem om man vill kika närmare på något särskilt.

Del av bildspelet med regenter och tidslinje

som projiceras på väggen. 

Som tur är, har museet låtit trycka upp text om föremålen på träskivor med lättbegripliga bilder för att besökarna ska kunna studera föremålen närmare om de vill. Jag uppskattar också att man numera får se drottning Sofia Magdalenas brudklänning med släp och allt så som det en gång var tänkt att den skulle ses. På ena väggen visas också ett bildspel med de kungar och deras drottningar vars föremål och kläder visas upp i samma rum. Ett undantag görs av Karl XI:s dopvagga som står i det sista rummet då denna fortfarande används vid kungliga dop idag.

Erik XIV:s kröningsmantel

I rummet med föremål och kläder från Gustav II Adolf, Maria Eleonora och Kristina kan man också lyssna till Maria Eleonora berätta båda tolkningarna av hennes agerande efter sin makes död. Jag skulle dock inte säga att de står emot varandra. Hon tog uppenbarligen sin makes död väldigt hårt. Med detta inte sagt att hon var en hysteriska och att inte Axel Oxenstierna svartmålade henne för att samla makten hos sig själv.



Livrustkammaren har inga kungligheter som Örebro slott, men de har blivit kända för att de driver mycket med historia och populärkultur på sociala medier. De håller också oftast hög kvalitet varför de mer än förtjänar uppmärksamheten. Därför blev jag lite besviken på den guideade visningen även om mycket kan förklaras av att guiden var uppenbart väldigt nervös och jag misstänker att hon var ny på jobbet. Det gör därför lite ont att kritisera henne, men det var väldigt förvirrande för alla blev helt plötsligt gifta med Katarina av Sachsen-Lauenburg utom just hennes make Gustav Vasa.

Även hennes son Erik XIV ska ha varit gift med henne. Detta verkade hon inse blev fel, för hon berättade lite senare om att Erik var ogift (när hans bror Johan gifte sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg), men senare gifte sig med Karin Månsdotter som var hans barnpiga. Jag är egentligen inte så lite trött på skildringar av Karin som nedvärderar henne (och hennes familj) och den där var väl bland de bättre skildringarna. Hon var vare sig prostituerad eller enda orsaken till att Erik avsattes och hennes familj blev inte skildrade som frossande tjuvar under bröllopsmiddagen på slottet som hon blev av föredragshållaren på Vasamuseets evenemang Mat, musik och historia i höstas om vilket jag skrev inlägget Mat, musik och historia-1500-talet 22 september 2018.

Gustav II Adolfs dräkt

All den här förvirringen berodde förmodligen på hennes nervositet och som sagt tror jag att hon var rätt ny på jobbet. Det lät däremot som att hon försökte läsa innantill från minnet, till och med när hon sa att hon tyckte om den lilla modedockan från 1500-talet som museet har valt att ställa ut.



Inte blev det bättre av att hon nog hade memorerat hur hon skulle flytta runt i museet också, för i och med att hon hade svårt att komma ihåg vad hon skulle säga, hörde inte allt samman med det föremål som fanns i närheten. Jag förstod inte heller varför hon lade så stor vikt vid att berätta om Karin Månsdotter och Katarina av Sachsen-Lauenburg som inte finns representerade med några föremål på museet. Som sagt misstänker jag att hon var ny och förhoppningsvis blir hon tryggare ju mer visningar hon håller i. Om jag skulle ge henne tips, skulle jag säga att hon nog skulle behöva hitta intresse och engagemang för de personer vars historia hon ska berätta. Då lär man sig oftast av bara farten och man kan göra det levande. Kort sagt, det blir inte bara en läxa man måste kunna utantill.

Vad jag dock allra mest reagerade på var en ståndpunkt som guiden är långt ifrån ensam om att ha utan den förekommer hos flera välkända historiker också. Hon påstod att blodbad var "vardagsmat under den här tiden." Det är oklart om hon menade 1500-talet, tidigmodern tid eller hela historien före modernismen/nutid, men under ingendera tidsperiod accepterades hur mycket våld som helst. Händelser som t.ex. Stockholms blodbad fick oerhörda konsekvenser för de ansvariga. Kristian II avsattes ju t.ex. i hela den forna Kalmarunionen och han har svårt att förklara för påven vad som egentligen hände.

Karl XI:s dopvagga

Den här typen av demonisering av historiska personer och samhällen har jag väldigt svårt för. Faktum är att jag tror att den större mängd våld som vi utsätts för i princip dagligen via t.ex. TV, film och dataspel är mer än vad folk som inte befann sig i krig i det förflutna någonsin upplevde. Och för de flesta av oss idag är detta våld en lek...



Mycket av min kritik gentemot visningen och guiden på Livrustkammaren i lördags kan jag förklara och förlåta då jag tror att det handlar om oerfarenhet och nervositet, men inte just det där med våldet för det är både avhumaniserande och evolutionistiskt. De här människorna reagerade lika starkt på övervåld som vi gör idag och det blir tydligt om man fokuserar på hur historiska personer agerar och reagerar. 

Örebro slott: Möte med Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud.

Karl IX:s riksvapen med hertigdömena i

golvet på Örebro slott

I sommar har jag, som ni kanske märkt, besökt en hel del slott och även om själva slotten har varit en spännande och trevlig upplevelse, har de inte alltid levt upp till förväntningarna och jag har varit kritisk i mina blogginlägg om t.ex. Gripsholm (Gripsholm: "Oj titta där är Bellman!" - 6 juni 2019) och Skarhult (Skarhult - 18 juli 2019). Därför är det jätteroligt att äntligen kunna skriva ett genuint positivt inlägg om ett slottsbesök.

Jag har länge varit ett stort fan av Örebro slotts Instagram-konto. Där har de sedan ett drygt år lagt ut filmer och bilder med Gustav Vasa, Margareta Leijonhufvud och Karl XIV Johan och jag har skrattat mycket åt deras kungligheters upptåg i slottet och runt omkring i Örebro. Därför har jag länge velat åka dit, men då jag ville vara säker på att få träffa åtminstone Gustav och Margareta, hörde jag först av mig till Örebro slott för att fråga när de skulle vara där. Jag fick svaret att de båda skulle vara på plats 25 juli och därför valdes detta datum för besöket.

Örebro slotts Gustav Vasa och

Margareta Leijonhufvud

Under den första visningen för dagen dök Gustav Vasa upp i först rikssalen och sedan i det lilla kök som byggts upp ett par våningar längre ner. Där han bjöd in alla till fest och pratade om hur man skulle bete sig och vad man åt med en stor portion humor. Faktiskt helt fantastiskt roligt. I övrigt hölls visningen av en engagerad, kunnig och bra guide som tog oss runt i slottet och berättade dess byggnadshistoria. Visningen slutade i fängelsehålorna och jag började bli orolig för att jag inte på allvar skulle få prata med "Gustav" och var var Margareta?! Jo, strax utanför rikssalen i väntan på nästa guidegrupp.



I salen före rikssalen (som jag tyvärr inte minns vad den kallades) hänger Erik Leijonhufvud, pappa till (bl.a.) Märta och Margareta, och det är första gången jag ser den bilden av honom.

Erik Leijonhufvuds porträtt 

"Margareta" var fast med först en kommentar om detta porträtt och sedan en kommentar om att jag känner hennes syster. Guidegruppen kom och hon var tvungen att ta hand om den och vi sågs sedan i köket då hon sa att hon skulle hämta "sin man" varpå hon rusade iväg en stund och kom tillbaka i samma ögonblick som guiden kom med gruppen. Jag måste säga att jag tyckte lite synd om henne, för man kunde se hur förvånad hon blev när Margareta först kom in i rummet från andra hållet och sedan Gustav dök upp rätt vad det var. Efter att guidegruppen hade gått blev både Margareta och Gustav kvar för att prata i ungefär 40 minuter, vilket var bra mycket längre än jag trodde. De var underbara, trevliga och intresserade.

Klänning från Paper Magic

Det var en så stor kontrast till bemötandet jag fick från Skarhult och de verkar ha funderat och diskuterat mycket om sina karaktärer och hur de historiska personerna de porträtterar faktiskt var som personer och hur de agerade. Jag tror det är den bästa förutsättningen om man ska göra något liknande för att det ska bli bra. Det glädjer mig också att de har valt att framhäva Margareta Leijonhufuvd också då hon (och även Märta) mycket väl kan ha fötts på familjens gods Ekeberg i närheten av Örebro istället för att hitta på någon mer eller mindre långsökt koppling till Margareta och Gustavs dotter Cecilia Vasa bara för att hennes historia är "roligare" utifrån våra "rebelltjejs"-ideal. Ytterligare en bra sak var att man valt att göra rekonstruktioner av kläder som de historiska personerna har på de porträtt som pryder Örebro slotts väggar. Detta gör att besökare genast kan känna igen dem.



På Örebro slott visas denna sommar utställningen Paper Magic som jag har sett förr, men det är en så bra utställning att den tål att ses igen. Helt fantastiska klädkreationer och allt är gjort av papper. Kort sagt var slottsbesöket en fantastisk upplevelse.

Skarhult

Allt sedan Skarhults slott i Skåne öppnade utställningen Den dolda kvinnomakten 2014 har jag velat besöka slottet och utställningen. Denna sommar (2019) har de dessutom en utställning om Ester Blenda Nordström som jag mer än gärna ville se. Detta gjorde att det passade bra att äntligen planera in en resa till Skåne och slottet just denna sommar.



Enligt bakgrundsbeskrivningen på Skarhults hemsida kom utställningen samt projektet som föranledde den och den utgivna boken Den dolda kvinnomakten: 500 år på Skarhults slott till för att den nuvarande slottsfrun Alexandra von Schwerin undrade över vad hennes föregångare gjorde. Därför tog jag för givet att projektet, boken och utställningen skulle ta fasta på slottsfruars vardagssysslor. Information som jag själv är ute efter och som jag har haft svårt att finna till mina skriverier om Märta Leijonhufvud.

Även om jag tyckte att boken var intressant och jag blev småförälskad i flera av slottsfruarna inte minst i, den med Märta samtida, slottsfrun Mette Rosenkrantz. Däremot innehöll den inte riktigt den information om deras vardagsliv som jag eftersökte och trodde skulle finnas då den ursprungliga frågeställningen som Alexandra von Schwerin hade var just "Vad gör en slottsfru?". Därför kontaktade jag Skarhult för att fråga om de hade information kring hur en vanlig vardag för, framför allt Mette såg ut.



E-postmeddelandet jag fick till svar från en av medarbetarna kring utställningen var milt sagt en yrvaken reaktion som vittnar om att detta inte var något man över huvud taget hade tänkt på eller var särskilt intresserad av. De enda uppgifter de gav mig var att slottsfruarna fick en gedigen utbildning, drev gods och hade mer makt än vad man gärna tror idag, vilket inte var direkt ny information för mig. Min frustration och lite av min besvikelse över e-postmeddelandet tog jag ut i inlägget Vad gjorde slottsfruar på 1500-talet hela dagarna? (23 juni 2019).

En skylt som visar vägen till utställningen

om Ester Blenda Nordström

E-portmeddelandet gjorde att mina förväntningar grusades ganska rejält inför besöket, men jag var ändå villig att ge dem en chans och jag är glad att jag gjorde det. Trots den snorkiga tonen, är båda de utställningar de för närvarande (sommarsäsongen 2019) har på slottet riktigt bra.



Ester Blenda är, som sagt, en utställning om den svenska journalisten Ester Blenda Nordströms liv och leverne och den finns bara på slottet denna säsong.



Utställningen finns inte på slottet utan i vagnstallet på andra sidan vägen.  Den utgörs av en blandning av kortare beskrivningar av olika delar av Ester Blendas liv, privata såväl som offentliga bilder av henne och hennes närstående, citat och föremål. Det visas också två filmer från Ester Blendas äventyr i Lappland och Sibirien som utgör delar av Anna Hylanders dokumentär om henne. Utställningen bygger även på Fatima Bremmers biografi Ett jävla solsken som jag skrivit om tidigare i inlägget Fatima Bremmer - Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström (4 november 2018).

Motorcykel av typen som Ester Blenda körde

Kombinationen av de olika elementen fungerar bra tillsammans. Ester Blenda fascinerar och väcker många frågor om både hennes person, hennes samtid och inte minst villkoren för såväl kvinnor som HBTQ+-personer under den tiden.

Trots de helgalna äventyren, verkar det enligt Fatima Bremmer som att det fanns ett mörker inom Ester Blenda Nordström och det kan säkert delvis kopplas till att hon tvingades hålla kärleken till Carin Waern Frisell hemlig, men jag misstänker också att det är hennes empatiska sida som krockar lite med hennes nyfikenhet och äventyrslust.  Hon verkar många gånger ha gått fram som en ångvält utan att tänka på konsekvenserna för personerna som hamnar i hennes väg.

Mette Rosenkrantz rum. Del av utställningen

Den dolda kvinnomakten.

Vid framför allt två tillfällen blir det här beteendet ett stort problem för henne. Efter "pigäventyret" när det står klart att hon med sina texter försvårat livet rejält för bondefamiljen som hon arbetade hos. Personer som hon verkar ha kommit att hålla av trots allt.



Lite absurt med tanke på vardagsdiskussionen ovan är att det var vardagen som piga som Ester Blenda ville och lyckades skildra så bra att det ledde till förbättringar för de riktiga svenska pigorna.



Det andra tillfället när hennes äventyrslust kommer iväg för personer i hennes närhets välbefinnande är i samband med att hon vill till Kamtjatka i Sibirien.

Barn på 1500-talet

Eftersom hon inte tilläts resa på annat sätt, gifte hon sig med entomologen René Malaise som var en av de andra deltagarna. Detta trots att hennes mamma varnade henne för att leka med hans känslor då Ester Blenda aldrig var kär i honom. På plats i Sibirien får hon veta att Carin också gått och gift sig och hela hennes värld verkar rämna med detta. Visst kan man göra sig lustig över det faktum att hon skilde sig från Malaise efter hemkomsten och så att säga var färdig både med honom och med Sibirien, men faktum är att hela äventyret slutade med att hon gjorde illa både sig själv och två personer som hon tyckte om (för jag tvivlar inte på att hon tyckte om Malaise även om hon inte var kär i honom).



Eftersom det är så populärt med "rebelltjejer", passar Ester Blenda in väldigt bra och det är säkert därför hon har blivit så populär igen. Hon är däremot en rebelltjej av kött och blod och ibland får de där "rebelliska" egenskaperna negativa konsekvenser för såväl henne själv som folk omkring henne.

Skarhults husmorsskola under  1900-talet

ledd av Margaretha von Schwerin

En annan aspekt som Ester Blenda Nordströms liv visar är att hur "modern" och "före sin tid" en människa än kan verka, kan man aldrig helt ta ut hen från sin samtid. Ester Blendas syn på samer är t.ex. väldigt typisk för den tid hon levde i.





Skarhults basutställning kallas, som sagt, Den dolda kvinnomakten och öppnades redan 2014. Denna utställning finns uppe på slottet och fem rum som berättar om olika århundraden från 1500-talet till 1900-tal och en slottsfru som levde på Skarhult under respektive århundrade. Rummen är inte kronologiskt ordnade, men det gör inte så mycket. Det blir tydligt väldigt fort vilket århundrade man befinner sig i.

Skarhult har valt att nämna Märta.

För att inte vara intresserade av slottsfruarnas vardagssysslor och hur deras vardag såg ut, innehåller utställningen trots allt väldigt mycket vardag. Denna finns dock representerat främst via föremålen och det förklaras inte närmare vilka uppgifter slottsfruarna egentligen hade på slottet. Rummet om 1900-talets slottsfru Margaretha von Schwerin och den hushållsskola som hon bedrev lyckades bäst med detta, vilket mycket troligen har att göra med att det är föremål som de allra flesta av oss känner igen. Däremot kan jag inte låta bli att undra vad dessa hushållsskolor lärde ut och vilka de var till för.



Utställningen innehåller texter som berättar om en slottsfru från varje århundrade mellan 1500-tal och 1900-tal samt en text om vad det innebar att vara kvinna under respektive sekel ihop med kortare beskrivningar om några av de mer inflytelserika kvinnorna just då. Det finns även rekonstruktioner av barnkläder samt en kortare text om vad barnen fick för uppfostran.

Vad har Cecilia Vasa på Skarhult att göra?

I 1500-talsrummet om Mette Rosenkratz hade de med Märta Leijonhufvud, vilket gladde mig rejält. Särskilt som Svenskt kvinnobiografiskt lexikon fortfarande totalignorerar henne. Däremot kan jag inte låta bli att undra varför 1500-talsrummet är så svagt upplyst då det blir väldigt mörkt (särskilt om det är lite mulet/regnigt ute som det var när jag var där) samt varför man har satt upp porträttet av Gustav Vasas dotter Cecilia där inne. Mig veterligen har hon ingenting med vare sig Mette Rosenkrantz eller Skarhult att göra varför det förvånade mig en hel del. Jag antar att hennes rebelltjejs tendenser var för lockande för att ignorera. Liksom museet Vasaborgen på Uppsala slott har man nog inte kunnat motstå att ha med henne. Jag gick ingen visning på Skarhult, men jag hoppas att man under dessa inte påstår att hon spökar på slottet.

Föremål i monter i 1600-talsrummet om

Beata Elisabeth von Königsmarck

Det finns faktiskt en hel del likheter mellan Ester Blenda Nordström och Cecilia Vasa. De går båda fram som ångvältar när det gäller något de vill utan att tänka på om de sårar folk på vägen. Ester Blenda är empatisk nog för att reagera med bestörtning och sorg när hon upptäcker detta, men Cecilia verkar inte ha varit lika empatisk. När hon äntligen träffar en man som hon bryr sig om på riktigt, har jag en känsla av att hennes förflutna och rykte kommer ikapp henne varför hon kanske inte var så lycklig som hon ofta framställs av historiker av idag och andra intresserade.



Båda utställningarna på Skarhult är väl värda ett besök och jag rekommenderar dem. Däremot kan jag inte rekommendera att kontakta de ansvariga om man har frågor om sådant de inte vet/aldrig ens tänkt på. Det underligaste tycker jag dock att det jag frågade om besvarar frågan Alexandra von Schwerin hade från början: Vad gör en slottsfru egentligen?

Digitalt kontra verkligt: Viljan att vara nära Märta

Detalj ur drottning Margareta Leijonhufvuds brev

till sin syster Märta Leijonhufvud 

Jag planerar en resa till Skåne i slutet av nästa vecka. På Lunds universitetsbibliotek finns brevväxlingen mellan Märta Leijonhufvud och hennes syster Margareta. Den är digitaliserad och finns lättillgänglig via bibliotekets hemsida. Däremot hade jag hoppats på att få se åtminstone något av breven i verkligheten och kontaktade därför biblioteket. Till svar fick jag att breven fanns digitaliserade och därför tog man inte fram dem, ett svar som gjorde mig minst sagt besviken.

Detalj ur drottning Margareta Leijonhufvuds brev 

till sin syster Märta Leijonhufvud 

Jag tycker det är jättebra att historiska handlingar finns digitaliserade då det gör dem betydligt mer lättillgängliga för en större grupp människor. Särskilt gällande Märta och Margaretas brev har det varit väldigt betydelsefullt för mig då det är långt till Lund från Stockholmsområdet där jag bor.



Informationen i dem har jag av denna orsak redan fått. Viljan att se dem på riktigt handlar därför helt och hållet om viljan att vara nära Märta och hennes värld.

Margareta Leijonhufvud

Dessa brev har hon hållit i och läst. Jag minns hur min upprymdhet pirrade i hela kroppen när jag studerade Kristina Gyllenstiernas andaktsbok på Kungliga biblioteket i Stockholm i maj 2018. Kristina Gyllenstierna hade tagit i boken och både läst och skrivit i den! Det är en av de gångerna jag upplevt att jag varit närmast henne. Särskilt underbart var det att upptäcka vad som jag har tolkat som klotter som kanske något litet barnbarn skrivit i boken. Mer om detta kan ni läsa i inlägget Böner och klotter - Kristina Gyllenstiernas andaktsbok (27 maj 2018).



När jag förklarade varför jag ville studera den hade Kungliga biblioteket heller inga som helst problem att ta fram den trots att den finns transkriberad och "översatt" till modern svenska av Jan och Jonas Carlqvist, vilket jag skrivit om i inlägget Nådig fru Kristinas andaktsbok (17 maj 2018). Därför förvånar Lunds universitetsbiblioteks inställning mig lika mycket som det gör mig rejält besviken.



Som sagt har min vilja att se de verkliga dokumenten (eller åtminstone ett av dem) mindre med information om vad som står i dem att göra som med viljan att komma nära Märta. För fysiska föremål har även affektiva värden som bara kan upplevas om man ser dem på nära håll i dess fysiska form. Detta är självklart för arkeologer, men tydligen okänt bland bibliotekarier...