I Vasamuseets tidigare Afternoon Tea-föredraget Äktenskap och relationer i tidigmodern tid som jag skrev om i inlägget Malin Lennartsson: Äktenskap och relationer i tidigmodern tid (29 september 2019) talade Malin Lennartsson om hur man ofta misstolkar tidigmoderna äktenskap och att de inte främst verkar vara resonemangs- och barnäktenskap. Det här kom även Paul Borenberg in på i sitt föredrag och visade att man bl.a. måste ha en egen gård för att gifta sig och att hushållen bara skulle bestå av ett gift par. Det här innebar att man ofta var ca 25 år när man gifte sig och det var inte ovanligt att man fick vänta tills dess man var 30 år. Borenberg menar att situationen kan ha varit annorlunda inom adeln och bland kungliga. Kungliga äktenskap var av förklarliga skäl ofta politiska, men t.ex. Brita Plancks bok Förnuft och känsla. Adel, kärlek och äktenskap vittnar om att äktenskap inom adeln på 1700-talet inte förefaller ha varit helt politiska utan att det faktiskt ofta förekom kärlek mellan parterna. Det här är faktiskt något jag själv också lagt märke till i källorna från 1500-talet. Det förekommer väldigt få kärleksbrev, men de flesta äktenskap verkar fungera helt okej. Adeln var en liten grupp människor (ännu mindre efter Stockholms blodbad) och man hade koll på och umgicks med varandra. Faktum är att det inte egentligen är så särskilt stora skillnader från hur vi skaffar äktenskapspartners idag. Även om det givetvis förekommer att man går utanför sin "egen krets", är det allra vanligaste att man faktiskt gifter sig med någon inom den. Vad jag har fått ut ifrån sociala medier på sistone är att många konstigt nog inte orkar med att vara nära sin partner (eller sina barn) hela dagar, något som oftast var nödvändigt i de tidigmoderna äktenskapen. Intressant med både Kristina Gyllenstiernas och Margareta Vasas äktenskap är att de väljer män som inte påminner dem om Stockholms blodbad. Johan Tre Rosor som Kristina gifter sig med är i och för sig svensk adelsman, men han har varit hos den tysk-romerske kejsaren sedan åtminstone 1517 och kommer förmodligen hem först 1523.
Paul Borenbergs föredrag handlade framför allt om sex före äktenskapet och hur pigor och drängar hanterade sin sexualitet. I synen på sex och sexualitet skiljer sig protestantismen från katolicismen och därför förändras synen på sex en del när Sverige på allvar blir protestantiskt kring sekelskiftet 1600. Katolicismen såg sex som något ont, men erkänner att det ändå är nödvändigt. Protestantismen däremot sa att sex är jättebra, men bara om det sker inom äktenskapet. Den första svenska lagboken trycktes 1608, d.v.s. när man precis bestämt sig för att verkligen vara ett 100% protestantiskt land och eftersom protestanter vill vara mer trogna Bibelns ord, blev bibliska lagar ett appendix. Med tanke på att en majoritet av de som dömdes för brott som enligt lagarna skulle leda till dödsstraff benådades, verkar det också som att samtiden också förstod att lagstiftningen var rätt galen.
Prostitution var förbjudet, men förekom. Paul Borenberg tog upp Tjock-Sara i Stockholm som Annika Sandén gick närmare in på i sitt Afternoon Tea-föredrag Missdåderskor i vasatidens Sverige som jag skrev om i inlägget Annika Sandén - Missdåderskor i Vasatidens Sverige (30 november 2019) och det skedde också en hel del supande och finns, enligt Borenberg, många historier om gäng av drängar i Stockholm som spöar stadsvakten Privata fester var ovanliga, men ungdomarna träffades på likvakor och festade. Detta förbjöds på 1680-talet då det ansågs omoraliskt.
Det var tydligen vanligt att man träffade sin blivande partner hos sin arbetsgivare och "dejtande" var där okej så länge husbonden kunde hålla lite koll på dem. Paul Borenberg påpekade att hushållen inte på något sätt var stabila och det fanns väldigt mycket insyn. Tjänstefolk verkar även ha rätt att klaga, något som också påpekas i boken Making a Living, Makting a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society utgiven av Gender and Work-projektet vid Uppsala universitet och som jag skrivit om i flera inlägg vilka hittas här.
Inom hushållet var det dessutom väldigt ovanligt med mycket personligt utrymme och tjänstefolk sov ofta flera i samma säng. Det här verkar däremot inte ha varit ett hinder för folk att ha sex då flera vittnesmål finns om att man hört andra ha sex i samma rum. Det verkar också ha varit vanligt att man gick till en tredje person eller sökte ensamhet i trappuppgångar och uthus.
Man använde tydligen en uppsjö av ord för sex som t.ex. att betäcka/belägra ngn, bedriva sina lustar/otukt, bola, ha lekamligt umgänge och dessutom finns ordet knulla finns belagt i skrift från 1500-talet och framåt. Däremot har man inte något koncept för sexuellt samtycke, varför 1600-talet i våra ögon lätt blir till en våldtäktskultur.
Heterosexualitet är normen och det är viktigt att barn föds inom äktenskapet. Detta göra att det har en tillhörighet, vilket är av yttersta vikt i ett samhälle med knappa resurser. Kvinnlig homosexualitet var emellertid mer accepterad än manlig som kallades sodomi. I fallet med den manliga handlade det mycket om att det sågs som att mannen frångick sin plikt. Däremot var tydligen tidelag värre och det var vanligare att man anklagade någon för tidelag än sodomi. Däremot berättade Paul Borenberg om borgaren Olof Knutsson i Stockholm som, utifrån tänkeböckerna, verkar ha förgripit sig på urmakarens unge son Lars. Lars friades, men inte Olof, men det verkar som att han till slut benådades.
Paul Borenberg var en jätterolig föreläsare och ämnet väldigt intressant. Jag köpte hans avhandling som sagt och ser fram emot att läsa den när tid finnes. Däremot tror jag i tumultet som uppstod att jag glömde min penna på Vasamuseet.
