 |
| Margareta Leijonhufvud |
Jag startar detta år som jag avslutade det förra med ett inlägg om en av Vasakvinnorna, nämligen Gustav Vasas andra fru Margareta Leijonhufvud. Hon är storasyster till Märta som jag skrev om i förra inlägget och det är hennes 502:a födelsedag idag då hon sägs ha fötts 1 januari 1516.
Hon är dotter till adelsmannen och riksrådet Erik Leijonhufvud och Ebba Vasa. Hon hade, förutom lillasyster Märta, som föddes i december 1520 (drygt 1½ månad efter att fadern avrättats i Stockholms blodbad.) fem andra syskon.Tre systrar: Birgitta (Brita) (född 1514), Anna (född 1515 och död när hon bara något år gammal föll ner för en trappa på Örebro slott) och Anna (född 1517). Dessutom hade Margareta också två bröder: Abraham (född 1512/1513) och Sten (född 1518)
Väldigt lite är känt om Margaretas barndom, men hennes far satte familjen i klostret i Västerås under hösten 1520. Därför undgick de att, likt de flesta andra av familjerna till de män som avrättades i Stockholms blodbad, att hamna i danskt fängelse. Istället kunde Ebba återvända med barnen till familjens två sätesgårdar Loholm i Västergötland och Ekeberg i Närke som hon fick behålla. Det är troligt att hon där uppfostrade Margareta i alla de sysslor som en adelskvinna behövde kunna.
 |
| Gustav Vasa |
Kung Gustav Vasa gifte sig en första med Katarina av Sachsen-Lauenburg 1531 och 1533 födde hon sonen Erik (XIV). Karin Tegenborg Falkdalen (2016) menar att Margareta mycket väl kan ha ingått i hennes hov, men det finns inga konkreta bevis på detta. Efter bara fyra års äktenskap, dog dock Katarina 1535. Hennes svåger, kung Kristian III av Danmark berättar att hon föll ihop när hon dansade under en fest på slottet. Elaka rykten gjorde dock gällande att Gustav skulle ha slagit ihjäl henne med en hammare, vilket ledde till att Gustav fick ett ännu sämre rykte utomlands. Därför beslutade han sig för att istället leta bland den svenska högadeln efter en fru.
Det finns en historia om att Margareta först varit trolovad med Svante Sture att Gustav ska ha kommit på honom på knä framför Margareta i hennes kammare. Margareta ska då ha sagt att Svante kommit för att anhålla om Märtas hand.
Detta är en väldigt intressant historia och jag funderar på att ha med den i min berättelse, men om sanningen ska fram har jag svårt att tro på den. Den passar inte riktigt in med vad jag vet om Svantes bakgrund. Visst hände det att föräldrar beslutade om trolovningar mellan sina barn väldigt tidigt, men Svante var bara tre och Margareta fyra i samband med Stockholms blodbad 1520 när Svante med familj hamnade i danskt fängelse. De befriades 1524 och hans mor, Kristina Gyllenstierna tog med sig hans storebror Nils till Sverige. Svante verkar däremot ha blivit kvar i Danmark för att utbildas av biskop Ove Bille i Århus till åtminstone 1532. Därefter flyttade han till Gustavs svärfar, hertig Magnus I av Sachsen-Lauenburgs hov för att sedan vara kidnappad i Lübeck ett tag efter att han hade tackat nej till Sveriges krona som de erbjöd honom då de planerade att störta Gustav Vasa. Svante kom därför inte tillbaka till Sverige igen förrän 1536. Detta är samma år som Margareta gifte sig med Gustav och även om det fanns en överenskommelse mellan de bådas föräldrar, tror jag inte att de var gamla nog före 1520 för att ha utvecklat några djupare känslor för varandra. Sedan undrar jag också vem som bevittnade händelsen mer än Margareta, Svante och Gustav och "skvallrade" om den. Det verkar mer som att det är en efterhandskonstruktion skapad för att fördjupa rivaliteten mellan Vasa- och Stureätten.
"Vi
eder till känne att vi aktar i den helige trefaldighets namn giva oss i
rätt äktenskap med ärlig, välbördig jungfru Margareta Eriksdotter, på
söndagen efter Mikaelis näst kommande uti vår stad Uppsala."
- Inbjudan från Gustav Vasa om att han skulle gifta sig med Margareta.
(Citerad i Tegenborg Falkdalen 2016)
Margareta var 20 år och Gustav 40 när de gifte sig i Uppsala domkyrka 1 oktober 1536. Åldersskillnaden är en sådan sak som för oss kan verka lite konstig, men var helt normal för de som levde då. Paret verkar också ha blivit lyckliga tillsammans och även om Margareta inte kunde vara direkt involverad i Riksrådets arbete, verkar hon ofta ha följt med sin make på hans resor genom landet. Med eller utan barn. Deras äktenskap knöt också hennes syskon och svågrar (inklusive Svante Sture) närmare kungen.
Det finns en brevväxling på 16 bevarade brev mellan Margareta och Märta från åren 1544-1551. Dessa ger en insikt i systrarnas vardagoch blandar diskussioner om ekonomi och inrikespolitik med diskussioner om sjukdomar och huskurer. Vad man också verkar kunna få ut av breven är att de stod varandra väldigt nära och de verkar också ha saknat varandra när de inte träffades. Baserat på innehållet, blir det tydligt att Svante Sture ofta verkar ha använt sin hustrus brevväxling med drottningen för att nå fram till kungen med förslag och frågor. Att gå via Margareta för att nå Gustav var han heller inte ensam om att göra och mönstret känns även igen från att folket ofta kontaktade Kristina Gyllenstierna för att nå hennes make Sten Sture d.y.
 |
| Cecilia Vasa |
Margareta kom att få tio barn: Johan (III) född 1537, Katarina 1539, Cecilia 1540, Magnus 1542, Anna 1545, Sofia 1547, Elisabet 1549 och Karl (IX) 1550 som uppnådde vuxen ålder samt Karl (född 1544) och Sten (född 1546) som dog innan de hann fylla ett år. Barnen togs väl omhand av två (senare tre) barnskötare och Gustav Vasa verkar ha varit en väldigt omhuldande fader som lade sig i hur barnen uppfostrades. Utöver barnskötarna hjälpte Kristina Gyllenstierna (som var Gustavs moster), Margaretas mamma Ebba och hennes systrar också kungaparet när de behövde extra hjälp. Breven till Märta vittnar också om att Margareta inte var sen att låna ut sin barnskötare till sin syster om så behövdes.
Under sent 1540-tal blev Margareta sjuk i omgångar och enligt breven till systern gällde detta även Märta. Det är oklart vad de båda drabbats av, men Karin Tegenborg Falkdalen (2016) tror att det var de många och täta graviditeterna som tog ut sin rätt, vilket jag också finner rimligt. Båda kvinnorna blev bättre, men i augusti 1551 blev Margareta sjuk igen och Gustav skickade bud efter både Kristina Gyllenstierna och Märta och Svante att genast ta sig till Tynnelsö där kungafamiljen befann sig. Denna gång repade sig inte Margareta och hon dog mellan klockan två och tre på eftermiddagen 26 augusti 1551.
 |
| Margareta och Katarina av Sachsen-Lauenburgs begravningskronor från domkyrkans museum i Uppsala |
Margareta begravdes först i Storkyrkan i Stockholm där även Katarina av Sachsen-Lauenburg vilade. När Gustav Vasa dog 1560 flyttades deras kvarlevor och placerades i sarkofagen i Vasakoret i Uppsala domkyrka där de fick vila tillsammans med sin make.
Margareta är intressant som drottning och person. Hon blir, till skillnad från många andra drottningar, väldigt väl omtalad av både samtiden och i historieskrivningen och Gustav Vasa verkar ha givit henne allt mer politiska befogenheter varför man kan säga att hon agerade även som en politisk partner till honom. Det är lite så med Vasakvinnorna generellt. De har inte tillgång till den riktiga politiska makten som t.ex. Riksrådet, men de är långt ifrån politiskt och maktmässigt oviktiga, ett faktum som är väldigt intressant att utforska.
Referenser
- Flemberg, Marie-Louise 2017. Kristina Gyllenstierna. Kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann, Falun
- Larsson, Lars-Olof 2002. Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?, Falun
- Tegenborg Falkdalen, Karin 2010. Vasadöttrarna, Falun
- Tegenborg Falkdalen, Karin 2016. Margareta Regina - vid kung Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551), Litauen
Bilderna på Margareta lånades från hennes Wikipediasida och de på Gustav och Cecilia Vasa lånades här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.