Sjöfart och skolbarn hemma hos Märta

Kung Märtas ek

Det var ett tag sedan nu som jag besökte Västervik och ruinen av Stegeholm, men det har konstigt nog inte blivit ett blogginlägg om det förrän nu.



Svante Sture fick staden med omnejd som sitt grevskap i samband med Erik XIV:s kröning och efter Sturemorden och avsättningen av Erik, gav Johan III det tillbaka till Svantes hustru Märta Leijonhufvud. Som ni nog förstår är hon den främsta orsaken till att jag i två års tid har velat besöka staden. Jag har fått intrycket av att Västervik blev Märtas fristad efter morden på hennes make och söner. Bland annat ska hon ha varit en väldigt aktiv del i lokalpolitiken och hon drev också ett eget rederi från staden.

Västerviks kommun har sedan i höstas rustat upp Slottsholmen och ruinen och då området fortfarande är en byggarbetsplats, kontaktade jag kommunen om det gick att komma förbi. Jag fick då kontakt med Ulla-Britta som är stadsarkitekt som var snäll att visa både ruinen och staden. Bland annat körde hon till Kung Märtas gata. Tyvärr tog jag inte särskilt många bilder inifrån Stegeholm då den just då hade blivit förvandlad till ett klassrum där Västerviks museum använder ruinen för sin skolverksamhet och barnen höll på att redovisa arbeten om medeltiden när vi kom. Det var tråkigt på så sätt att jag inte riktigt fritt kunde gå omkring som jag ville, men samtidigt känns det roligt att museet faktiskt använder ruinen. Det förkortade besöket ger mig ju faktiskt också en anledning till att komma tillbaka till staden igen för att kunna gå runt friare i ruinen.

Inskriptionen som nämner Drottning Märta

I samband med arbetena har kommunen huggit ner alla de almar som tidigare pyntade Slottsholmen och de höll just på att plantera en hel del nya träd. Ett av träden är en ek som planterat till Märtas ära som ni kan se på bilden ovan till vänster. Detta tyckte jag var en fin gest då hon förbjöd kronans varv som var granne med Stegeholm på Slottsholmen från att använda grevskapets ekar varpå det flyttades till Mönsterås för en tid. Man har även lagt till vad som kommer att bli informationsskyltar och en del konst, t.ex. en uppochnervänd båt med fötter där konstnärerna fått skriva in små texter utifrån böcker de fått om Västervik. Till min glädje nämns Märta på flera ställen, men de kallar henne "Drottning Märta", vilket måste ha varit ett missförstånd av hennes smeknamn Kung Märta.

Jag måste tyvärr erkänna att Västerviks museum var en väldig besvikelse. Det var dels väldigt eklektiskt med ett rum om Östersjön, två rum om sjöfart och en utställning om Erik XIV:s krigsskepp Mars Makalös som tydligen hittades av ett par dykare från Västervik. Ingenstans fanns något om själva staden eller dess historia och bortsett från utställningen om Mars, handlade museet om den moderna sjöfartshistorien. Jag förstår att sjöfarten har varit väldigt viktig för staden, men jag tänker att om man vill fungera som ett stadsmuseum, kanske man bör lägga fram det i kontexten av staden. Var var t.ex. varvet som kronan hade och var var Märtas rederiverksamhet? 

Ingång till Stegeholm

För att komma till museet från staden, måste man också gå/åka förbi ruinen av Stegeholm. Därför undrar jag varför man inte tagit med dess historia i sin utställningsverksamhet. Och var var Märta, Svante, hertig Albrekt av Mecklenburg, Bo Jonsson Grip och Erik av Pommern som på olika sätt var inblandade i slottets historia och är mer eller mindre kändisar i svenska historiska sammanhang? Ulla-Britta nämnde också en annan kvinna som varit viktig i Västerviks historia, men som jag tyvärr har glömt namnet på. Var var hon?

Det kändes lite som att museet inte alls hade koll på stadens historia och/eller tänkte att den inte var så viktig att berätta om alternativt inte skulle locka nog med besökare. Som redan nämnts blev jag riktigt besviken på utställningarna även om jag uppskattade den om Mars. Det känns lite som att staden behöver upptäcka att det finns en äldre historia före år 1800 som är minst lika fantastisk som den moderna.

Stegeholms ruin