Making a Living, Making a Difference: Working together

Först av allt måste jag erkänna att jag misstolkat Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society som jag skrivit om i de tidigare inläggen Maria Ågren - Introduction: Making a Living, Making a Difference (24 november 2019) och Making a Living, Making a Difference: The Diversity of Work (5 december 2019).



Jag har tolkat varje avsnitt som en artikel då upplägget med en tydlig redaktör (Maria Ågren) gjorde att jag trodde att de alla var artiklar, helt åtskilda från varandra. Visst behandlar alla olika teman, men det finns en koppling mellan dem, och författarna till de olika avsnitten pratar om "kapitel" mer än artiklar, varför detta är den benämning jag hädanefter kommer att använda. Vare sig avsnittet Introduction eller Conclusions ingår emellertid i kapitelnumreringen, men jag kommer betrakta dessa som sådana i mitt inläggsskrivande.



Nåväl, det andra kapitlet har titeln Working Together och är skrivet av Dag Lindström, Rosemarie Fiebrantz, Jonas Lindström, Jan Mispelaere och Göran Rydén. Lindström, Fiebrantz och Rydén författade också det föregående kapitlet The Diversity of Work och det märks då de liknar varandra och på flera ställen använder samma källor. T.ex. dyker bonden Elias Jonsson som skrev dagbok i Hälsingland på 1750-talet upp igen. Här får vi också besöka Löfsta bruk (med den äldre stavningen Leufsta) i Norduppland som vi också mötte där.



Såväl Maria Ågrens introduktion som The Diversity of Work inleddes med skildringar av människors arbetsliv utifrån historiska källor. Här berättades om Ingeborg Håkansdotter som blev anklagad för barnamord och vars rättsfall kom att ge indirekt information om människors arbetsliv respektive Erik Svensson som kom till herrgården Öster Malma för att arbeta som hantlangare vid ett bygge och således gav direkta kunskaper om människors arbete. Working Together å andra sidan inleds med konstnären Elias Martin som målade av bruksmiljön och dess människor på det av familjen de Geer ägda Löfsta bruk. Detta vittnar om en vilja från Gender and Work-projektets sida att även titta på andra typer av källor än de historiska, vilket jag ser som väldigt positivt.



Löfsta bruk togs, som sagt, även upp i The Diversity of Work då Jonas Lindström, Rosemarie Fiebranz och Göran Rydén beskrev bröderna Christer och Anders Berchs skildring av sitt besök på bruket sommaren 1753 där de fascineras över den vallonska metoden för järnframställning som var unik för Uppland. Working Together går vidare och berättar mer allmänt om järnbrukens sammanlänkande av olika grupper i och med att bruken var stora jordägare i närliggande socknar och även kunde ansöka om att ta ut skatt från de självägande bönderna hos kronan. Man illustrerar det hela med kol som fraktas till bruket i Gimo (också det i Norduppland) från bönderna i Roddarne. Dessa bönder levererade alla kolet vid samma tidpunkt, vilket tyder på att de samordnade leveransen. Bönderna fraktade sedan järnet till lager vid kusten. Bruken var en väldigt viktig del av den stormaktstida ekonomin i Sverige och från framställningarna av samspelet mellan bruket och bönderna omkring, är det tydligt att de verkade som en viktig del i det omgivande samhället. Från brödernas Berchs berättelse, skildrat i The Diversity of Work, vet vi också att bruken är en av de få verkligt specialiserade miljöerna i det tidigmoderna samhället, vilket ledde till tydligare roller för såväl de anställda männen som deras fruar. Detta med tydliga gränsdragningar verkar annars vara lite av en chimär då det verkar ha varit viktigare att uppgifterna som måste göras utfördes istället för att man började dividera om vem som fick göra vad. Tidigmoderna människor framstår som praktiska och pragmatiska helt enkelt.