Vasamuseet - Vasa på nära håll

Toppen av Vasas akterkastell

I mitt förra inlägg Vasamuseet - Maria Eleonora-dagen 2020 (1 april 2020) berättade jag om mitt besök på Vasamuseet i samband med Maria Eleonora-dagen 11 mars i år (2020). Vid det tillfället passade jag även på att ta en ordentlig tur i museet. Inte minst för att se den senaste utställningen om Vasaskeppets skulpturer, Vasa på nära håll. Detta hängde ihop med museets tyvärr förkortade programverksamhet den här våren som också handlade om skulpturerna, vilket jag skrev om i inlägget Anna Maria Forssberg - Skulpturerna på Vasa. En berättelse om makt (3 februari 2020).

Nidbild av en polsk adelsman

I mitt inlägg Moesgaard (27 mars 2020) om hur man på museet Moesgaard museum utanför Århus i Danmark. Använt sig mycket av digital teknik för att få folk att ta till sig en större mängd information på en gång. Däremot verkar det inte riktigt som om de flesta bara går förbi dessa tekniska hjälpmedel. Extremen åt andra hållet skulle jag säga är Gripsholm där det är svårt att hitta någon information alls om vad eller vem man ser och där guideboken inte är till särskilt mycket hjälp heller.



Vasamuseet använder sig också av digital teknik. Det finns t.ex. en skärm som visar avritningar av skulpturerna och deras placering på skeppet. Däremot bombarderar de inte en med information om dem. Istället ges informationen genom korta sammanfattande texter under varje skulptur som folk faktiskt stannar och läser. Dessa och de rekonstruerade skulpturerna verkar anses kunna tala för sig själva, vilket jag tyckte var väldigt trevligt som omväxling från alla långa texter och informationsfilmer där massvis av fakta rabblas upp på ett väldigt komprimerat vis. Det är nog egentligen väldigt få som finner en sådan text rolig att läsa och det fungerar kanske inte så mycket bättre av att det istället är en film där en människa berättar för en.

Maskaron

Som ni som följt den här bloggen ett tag nog har förstått gillar jag brittiska barnprogrammet Horrible Histories och inte minst det svenska sommarlovsprogrammet Salve från 1997. Dessa båda program tar uppenbarligen faktaförmedlingen på allvar, men det är inget som hindrar att de leker med den. Som ni säkert också har märkt här på bloggen, tycker jag att många som publicerar populära böcker och dyl. om den svenska senmedeltiden och vasatiden kanske behöver ta sig en funderare om det information eller underhållning hen avser att förmedla. Däremot är det inte sagt att det inte går att kombinera informationsförmedling och underhållning. Salve är ett bra exempel på att det går att göra även om senmedeltiden som jag har märkt ofta avfärdas som "kaotisk", vilket förmodligen är orsaken till att det inte verkar bedrivas någon riktigt historisk forskning om perioden.

Vasas galjonslejon

Att, liksom Vasamuseet i Vasa på nära håll, satsa på kortare, koncisa texter med den viktigaste informationen tycker jag också ger besökaren mer utrymme att leta informationen själv. Alla som besöker museet kommer inte vara intresserade att ha detaljkunskaper om allting och det kan också vara svårt att ta in allting och även komma på det om man får för mycket information på en gång. Jag tror istället att mycket handlar om att väcka ett intresse och uppmuntra folk till att göra egna efterforskningar.



Vasaskeppets skulpturer är tillverkade inom konststilen manierism. I sitt föredrag Skulpturerna på Vasa. En berättelse om makt på museet i januari, konstaterade historiker Anna Maria Forssberg att Vasas galjonslejon ser "fåraktigt" ut. Även om Gripsholmslejonet är ett exempel på hur det kan gå om man tar sig an att gestalta något man inte helt är på det klara med hur det ser ut, har jag efteråt funderat över om fåraktigheten inte beror på att ett av de främsta stilistiska dragen för manierismen karaktäriseras av att figurerna har utdragna anletsdrag.

Bondkvinna bland skulpturerna som

anses symbolisera svenska folket

Många av skulpturerna har uppenbar och tydlig symbolik, men på skylten över den maskaron som ni kan se på bilden ovan, står att dess överdrivna ansiktsuttryck var något som roade 1600-talets människor och att den således troligen inte hade någon som helst symbolisk funktion. Detta är en intressant iakttagelse och något som inte minst arkeologer behöver ta till sig mer. Allt behöver inte ha en komplicerad underliggande mening och symbolik. Ibland handlar det säkert bara om något man tyckte var roligt och/eller fint.



En figur som absolut har en mer symbolisk funktion är den bondkvinna som ni kan se här till vänster. Hon tillhör raden av små figurer under Gustav II Adolf på Vasas akterkastell (se första bilden i detta inlägg) som representerar svenska folket som kungen både stödjer sig på och beskyddar.



Vasa på nära håll är en jättefascinerande utställning som gör att man kommer detaljerna på det stora skeppet närmare. Jag hoppas därför att fler får möjlighet att besöka museet och se utställningen, men Vasamuseet har stora ekonomiska bekymmer för närvarande då de måste hålla stängt och normalt sett lever helt på biljettintäkterna. Däremot kan man stötta dem genom att köpa biljetter som kan brukas vid ett senare tillfälle här.