Margareta av Antiokia

Fruntimmersveckan finns belagt som namn på den vecka i juli då sex av dagarna har kvinnliga namnsdagar från 1870. Dess ursprung finns dock i medeltiden då fyra kvinnliga helgon firades mellan 20 och 24 juli: Margareta av Antiokia (20 juli), Praxedis (21 juli), Maria Magdalena (22 juli) och Kristina av Bolsena (24 juli). 1698 tillkom Abrahams hustru Sara 19 juli och 1755 ersattes Praxedis av Johanna. 1827 togs helgonet Apollonaris av Ravenna bort 23 juli till förmån för kronprinsparet Oscar (II) och Josefinas barn prins Gustaf som föddes samma år. Han skulle ha hetat Emma om han blivit en flicka.

Först ut i "originalet" av fruntimmersveckan är, som sagt, Margareta. Det är ett grekiskt eller latinskt namn med ursprung i ett persiskt ord som betyder pärla och är känt i Sverige sedan 1000-talet när Inge d.ä. och drottning Helena döpte en av sina döttrar till Margareta Fredkulla. Därefter har det burits av flera kungligheter som drottning Margareta, kronprinsessan Margareta, Karl IX:s dotter Margareta Elisabet och inte minst drottning Margareta Leijonhufvud. Det är även namnet på t.ex. Gustav Vasas syster Margareta Vasa och Svante Sture och Märta Leijonhufvuds dotter Margareta Sture samt på änkan som tog slutförde bygget av Vasaskeppet Margareta Nilsdotter. Utöver dessa prominenta personer, råkar det även vara ett av mina andranamn då jag är uppkallad efter min mormor Alida Margareta. Men vem var då helgonet Margareta som är den som ursprungligen firades 20 juli i den västliga kristendomen (17 juli i den östliga där hon kallas Marina)?

Mycket om henne är oklart, men hon är helgon för Malta och de maltesiska städerna Sannat och Cospicua, gravida, döende, njursjukdom, bönder och oskyldigt anklagade. Hon ska ha kommit från staden Antiokia i Psidien i Mindre Asien och varit dotter till en hednisk präst vid namn Aedesius. 

Margaretas mor ska ha dött strax efter förlossningen och hon ska ha ammats av en kristen kvinna. När Margareta sedan följde sin ammas exempel, slängde fadern ut henne och hon adopterades av amman. Därefter ska hon ha levt som herde på landsbygden

Den romerske prefekten Olybrius ska ha förälskat sig i henne, men när hon avvisade honom, drog han henne inför rätta, torterade henne och slängde henne i fängelse. Där blev hon uppäten av Djävulen i drakskepnad, men hennes kors var för svårsmält så han spottade ut henne igen. Därefter halshöggs hon ca 304 e.Kr. 

Helgonkulten kring Margareta spreds i Europa med korstågen. Hon är en av de fjorton nödhjälparna, en av de fyra Virgines capitales och en av de helgon vars röster Jeanne d'Arc säger sig ha hört.

Margareta-motiv (ofta med drake) är vanligt förekommande i konsten både
under medeltiden och renässansen och jag undrar om det inte är i
hennes egenskap som drakdräpare. Lite som en kvinnlig Sankt Göran
som också var ett populärt motiv under samma tid.

Saint George är ju Englands skyddshelgon och även Margareta
verkar ha varit populär där. Juliana Dresvina har skrivit boken A Maid with a Dragon. The Cult of St Margaret
of Antioch in Medieval England. (Jag vill läsa den, men den kostar lite väl mycket.)

Även inom heraldiken återfinns Margareta t.ex. på kommunvapnet för Vehmaa/Vemos
kommun i Finland (Se bild 2.) och på stadsvapnet för staden Rötz i Bayern
i Tyskland (Se bild 3.). Varför de valt henne har jag inte lyckats få reda på.

Bild 1: Sankta Margareta som herde av Francisco de Zurbarán (1631). Lånad från Wikipedia.

Bild 2: Finska kommunen Vehmaa/Vemos kommunvapen. Lånad från Wikipedia.

Bild 3: Tyska staden Rötz stadsvapen. Lånad från Wikipedia.