"Man kan ikke forstå den danske forhistorie uden den nordiske religion"
~ Lotte Hedeager
I en serie inlägg förra sommaren (juni-juli 2022) skrev jag om Danmarks radios (DR) historiedokumentärserie Gåden om Danmarks første konge med danska historikern Cecilie Nielsen. I den sökte Nielsen efter danska järnålderskungar före Gorm den gamle som är första kungen i den officiella danska regentlängden, trots att det finns belägg för tidigare kungar.
Gåden om Odin kan ses som en fristående andra säsong. Liksom den tidigare säsongen, börjar Cecilie Nielsen i Jelling på Jylland där Gorm och hans son Harald Blåtand rest varsin runsten. Liksom i första säsongen, börjar Nielsen även denna gång med att ställa frågor. Bl.a. om den mansfigur som är avbildad på Haralds stora jellingsten är Jesus. Det menar arkeologiprofessorn i Århus, Else Roesdahl rätt bestämt att det är, men andra som t.ex arkeologiprofessorn Lotte Hedeager konstaterar att mannen ändå är mer hednisk i sitt uttryck än kristen.
"Historieforskningen står altid med de samme kilder. Arkeologin derimod kan nok være sværere at forstå, men der dukker hele tiden nye spor op."
~ Søren Sindbæk
Arkeologen Søren Sindbæk som är en av experterna som intervjuas i den stora hallbyggnaden i Sagnlandet Lejre har oftast rätt, men vid enstaka tillfällen dyker det faktiskt upp nya historiska källor. Ett exempel är Olaus Magnus vittnesmål om Stockholms blodbad i ett exemplar av Saxo Grammaticus verk Gesta Danorum som jag skrev om i inlägget Olaus Magnus vittnesmål om Stockholms blodbad (3 maj 2018), men det händer sällan. Ett exempel på ett fynd som plötsligt dykt upp i Danmark senaste åren är ett spänne som hittades med metalldetektor i Holev på Fyn och som lämnades in till Vikingamuseet i Ladby i maj 2022. Det nämns inte i programmet, men det kallas Holev-fiblen och ni kan se den i en bild i denna artikel från Fyens Stiftstidende (läst 25 december 2023). Spännet har en figur som liknar den på Harald Blåtands Jellingsten. Den är omgiven av två fåglar och dateras till 600-talet.
Ladby är ytterligare en plats som dök upp redan i Gåden om Danmarks første konge. Då besökte Cecilie Nielsen Ladbykongens grav i avsnittet Den plyndrade grav som jag skrev om i inlägget Gåden om Danmarks første konge: Den plyndrade grav (30 juni 2022). Den här gången gäller det, som sagt, Horlev-fiblen och arkeologen Ane Jepsen Nyborg berättar om den och visar att figuren med de stora, runda ögonen oh det spetsiga skägget är ett vanligt motiv i konsten flera hundra år före Harald Blåtand låter göra den stora Jellingstenen. Jepsen Nyborg berättar också att Holev ligger mellan Ladby och Odense, ett ortnamn som betyder Odens vi.Vi är benämningen på en kultplats från det förkristna Skandinavien, vilket gör att man kan ana att det funnits en sådan till Oden någonstans i trakten kring Odense.
"Vi tror at nordisk mytologi er nem og afsluttet. I virkeligheden ved vi kun så meget om hvad det er."
Det blir uppenbart i Ladby att mannen på Jellingstenen är del av en en flera hundra år gammal bildvärld när kristendomen på allvar kommer till Danmark i slutet av 900-talet. Samtidigt är Jellingstenen alltså också en symbol för något nytt. Hur hänger det ihop?
"Jeg ved godt, det er en vild tanke. For sætter jeg spørgsmålstegn ved, om det er Jesus på Jellingstenen, gør jeg det også ved fundamentet for vores opfattelse af Danmark."
Jellingstenen har uppenbart med tiden kommit att bli en av de främsta symbolerna för (det kristna) kungariket Danmark och bilden på mannen finns med i alla danskars pass (Den ni ser på bilden ovan är från min danska väninnas.). Däremot skulle jag säga att Oden varit lika viktig för danskars identitet, så jag tycker nog tanken mer berikar och expanderar "danskheten". Danerna finns ju uppenbarligen före Jesus och kristendomen kom.
"Odin er mange ting. Odin er dødsgud. Odin er krigsgud. Odin er gud for digtning. Odin er gud for kongerne. Odin er gud for magi. Og for en hel masse andre ting. Det gør at det er svært at arbejde med Odin."
Det tas inte upp i serien, men med tanke på årstiden och dagen (annandag jul) som jag skriver detta inlägg, kan tilläggas att Oden även är julens gud: Jólnir. För ett år sedan skrev jag inlägget Karin Schager - Staffan Stalledräng. En gåtfull gestalt i nordiskt julfirande (26 december 2022) om Karin Schagers bok Staffan Stalledräng. En gåtfull gestalt i nordiskt julfirande. Där går Schager igenom de nordiska traditionerna kring Staffan Stalledräng med Staffansritterna och -upptågen som förr arrangerades på annandag jul. En del av deras ursprung kommer från berättelserna om hur Oden for över världen tillsammans med de osaliga andarna som då och då kunde låna folks hästar. Denna berättelse återskapades långt fram i tiden i olika delar av Norden och även om Hilding Celander enligt Schager fick mycket kritik för sin uppsats Julkärve och Odinskult när den kom 1920, finns det enligt både mig och Schager nog mycket i att julkärven från början sattes ut till Odens hästar. Jellingstenen verkar med andra ord inte vara enda ställen där Jesus och Oden delar plats.
Egyptologen Sofia Häggman skriver i boken Mumier. Fakta. Forskning. Fiktion att de antika egyptiska myterna och sederna är mångfasetterade och motsägelsefulla för att de hela tiden lade till nya element, men aldrig verkar ha tagit bort något. Det samma lade jag själv märke till när jag höll på med det svenska/nordiska kristnandet (Ni hittar min masteruppsats här.) och Häggman hjälpte mig att formulera det. Det här är lite vad Annette Lassen är inne på också när hon berättar om sina genomgångar av eddorna från Island som Cecilie Nielsen besöker. Istället för att avskriva dem som "fiktion", vilket många "källkritiker" gjort, gäller det att försöka förstå vad som är påverkan från kristendomen i dem. Lassen menar t.ex. att en kristen som hör berättelsen om en gud (Oden) som hänger sig på i ett träd, relaterar den till Jesus på korset.
I Manden på stenen får vi följa med Cecilie Nielsen upp på hennes egen vind där hon plockar fram en bok om fornnordisk mytologi som hon köpte som barn. Hon säger att den gudom hon hade svårast att förstå var Oden och att känslan finns kvar hos henne. Det jag gillar med Gåden om...-serien är att Nielsen som programledare (trots att hon själv är professionell historiker), ställer sig på tittarnas nivå och lär sig med dem när hon åker runt och besöker forskare som förmedlar sina både sina forskningsmetoder och sina -resultat till henne. Här erkänner hon också att hon själv har (haft) svårt att förstå Oden istället för att, som tyvärr många forskare, konstatera att "det kan vara svårt att förstå" någonting (för folk som inte är forskare), vilket jag tycker är lite elitistiskt. Mycket i både historien och samtiden är svårt att förstå och ofta spelar det ingen roll hur många högskolepoäng eller forskarutbildningar man har. Innan jag började med mina djupdykningar i 1500-talet, trodde jag att forskning generellt ansågs vara att man ställde frågor till ett eller flera källmaterial och försökte förstå det och de människor som de involverar. Att döma av en stor del av publikationerna kring förmodern svensk historia, har jag dock fått uppfattningen att det ofta handlar om att skriva vad man själv tycker... Men jag ska vara snäll. Det är ändå jul ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.