De första folken

"I was first very sceptical when we started seeing this signal, but the power of genetics is in a way that the data will stare you in the face and force you to rethink your ideas if you are wrong."

~ Svante Pääbo

SVT har under sommaren visat en amerikansk dokumentärserie i fem delar från 2015 som heter De första folken (originaltitel: First peoples). Den fascinerade mig så mycket att jag strecksåg den på SVT play igår. (Seriens första avsnitt har redan tagits bort och de övriga kommer att tas bort under de närmaste dagarna.)



Detta handlar inte om Vasarna mer än att även de är människor och därför är en del av denna historia, men mitt historieintresse är långt mycket mer omfattande än vasarna och därför tänker jag ge intressant "ovasa historia" utrymme här också.



Dokumentären är väldigt välgjord och förklarar ett forskningsfält som kan vara väldigt komplicerat att förstå även för forskare i discipliner som utnyttjar sig av resultaten, nämligen DNA-tekniken. Jag tycker också att de lyckas väldigt väl med det även om jag har lite småsaker jag kan klaga på.



Serien utgår från skelettfynd och varje avsnitt berör de första människorna på varje kontinent. Den första är en sammanslagning av Nord- och Sydamerika och tyvärr är det i princip uteslutande Nordamerika som tas upp. Bilden ovan till vänster är också lite missvisande eftersom det handlar mindre om Eva av Naharon och mer om den s.k. Kennewick-mannen.



Kennewickmannen har orsakat rättsliga tvister mellan amerikanska antropologer och Native Americans allt sedan han hittades 1996 utanför staden Kennewick i den amerikanska delstaten Washington. Jag tycker detta hanterades väldigt väl av dokumentären som lät ledaren för the Native Americans komma till tals med sitt perspektiv om varför det var så viktigt för dem att han begravdes. Jag tyckte det var jättebra att mannen som gjorde DNA-analyserna tog med dem i sin forskning. Han både lät dem vara med under provtagningen, förklarade vad han gjorde och varför och de bad tillsammans för mannen. För att vi ska kunna mötas över kulturgränser, tror jag att den där respekten och viljan att låta dem ta del av forskningsprocessen är väldigt viktig för att vi ska skapa förstå varandra. DNA:t visade att hans genom mest liknade dagens Native Americans.



Innan man gjorde DNA-analyserna, gjordes en undersökning av kvarlevorna av en forensisk antropolog som pekade på tydligt polynesiska drag på mannens kranium och isotoperna visade att han kom norrifrån. Båda dessa uppgifter tyckte jag var jätteintressant och jag skulle vilja att programmet utvecklade båda uppgifterna lite mer. Inte minst jämförelserna med gjordes mellan mannens utseende och ainu-folket.



Av det som sades om Eva av Naharon som hittades i Mexiko är att hon är ca. 13 000 år och därför inte kan ha kommit till Amerika under den tid då det fanns en landbrygga över Berings sund. Man förslog istället en äldre invandringsvåg som kommit via båt. Detta tycker jag låter väldigt rimligt. Enligt dagens forskning uppfanns de första båtarna för ca 10 000 år sedan, men detta har jag alltid tyckt verkat väldigt underligt. Båt är en ganska enkel och logisk uppfinning trots allt. Det är lätt att observera och pröva sig fram och vattnet har många olika sorters föda att erbjuda som säkert lockat. I programmet nämndes bl.a. kelpskogarna utanför östkusten på de amerikanska kontinenterna.



Avsnitt två handlade om Afrika och att man idag tror att grupper av människor uppstod på flera olika ställen, men att de ändå verkar ha utvecklat sociala nätverk i vilket man utbytte gener (och möjligen även föremål) från olika grupper av människor och förmänniskor. Detta avsnitt berättade historien om Omo 1, som hittades i Etiopien på 1960-talet och som är ett av de äldsta fynden av kvarlevor av homo sapiens.

"Variation is the key to evolution. It's what evolution works on. That's exactly why hybridization is such a powerful evolutionary force."

~ Rebecca Ackermann

Avsnittet tog även upp Mitokondriska-Eva, alltså den yngsta kvinna som delar mitokondrie-DNA med oss idag) och Y-kromosoms-Adam (som är den yngsta man som delat Y-kromosom med dagens män). Båda dessa levde i Afrika samtidigt som Omo 1, alltså för mellan 150 000 och 200 000 respektive mellan 60 0000 och 90 000 år sedan. Ett annat skelett kom från Marocko och visade på att olika mänskliga drag utvecklades på olika platser i Afrika vilket lett till att man tror att det fanns sociala nätverk där människor träffades, parade sig och utbytte DNA. Denna mångfald är det som gav upphov till homo sapiens och i vårt DNA finns rester av många av dessa olika förmänniskor. Bl.a. fanns en släktforskande afroamerikansk kvinna i USA som fascinerades av sin farfarsfarfar (som var frigiven slav) och bad en manlig kusin skicka in ett DNA-test för att kunna spåra y-kromosomen. Den visade sig vara extremt ovanlig och fanns bara hos ett tiotal män i en liten by i Kamerun och kunde utifrån mutationsfrekvensen dateras till att vara 338 000 år gammal. Det gör att den måste ha kommit in i det mänskliga genomet innan homo sapiens fanns, vilket även bevisas i södra Kamerun. Där bor ett pygméfolk i regnskogarna (Dokumentären säger inte vilket.) som bär på en mängd speciella fragment i sitt DNA som verkar härröra från förmänniskor. Det verkar med andra ord som om det skett en ganska omfattande korsning mellan olika människoarter, något som även diskuteras i avsnitten om Europa och Asien.



I Asien-avsnittet diskuteras homo sapiens väg ut ur Afrika. Man diskuterar eventuell korsning mellan dem och homo erectus, men framför allt tas DNA-spåren från denisovaner upp. Inte minst bland människorna som lever i dagens Tibet. Dessa människor har en förmåga att kunna andas på höga höjder, vilket diskuteras som orsakade av proteinet hemoglobin. Tibetanerna har mindre av detta protein och en särskild typ av genen som styr över mängden i sin DNA-uppsättning. Även om alla andra har själva genen, finns inte den varianten någon annanstans och verkar vara ett resultat av en korsning med denisovaner. Likaså finns gener som bidrar till vårt immunförsvar som inte finns hos människor i Afrika, men annorstädes.

"A population that's too isolated faces extinction. Without mew genes, the gen pool dries up."

~ Berättaren, Kerry Shale

Jag har en särskild plats i hjärtat för Australiens aboriginer och avsnittet om Oceanien (kallat Australien liksom det oftast gör!) handlar om dem. Frågan om hur aboriginerna tog sig till Australien är även den väldigt intressant då den aktualiserar frågan om båtar från det första avsnittet igen. Landmassorna var i och för sig större och haven mindre, men det måste fortfarande ha skett via båt, för jag misstänker att ingen orkat simma tio mil helt utan att pausa någonstans på vägen. Väl där isolerades de helt från omvärlden under så lång tid att det måste ha funnits stor risk för inavel och därför också att dö ut. Man tror att de klarade sig tack vare de sociala nätverk de skapade inom vilket de olika isolerade grupperna kunde träffas och para sig för att hålla generna levande.



Idag har man kartlagt hela aborigin-DNA:t, vilket verkar ha gjort att aboriginerna mer välvilliga till vetenskapsmän och de har ett helt annat förhållningssätt än the Native Americans i avsnitt ett. De har insett att vetenskapen kan hjälpa dem att få svar på frågor om sitt ursprung. Däremot vill de bli behandlade med respekt och få möjlighet att vara delaktiga i projekten.

Europa-avsnittet tyckte jag sämst
om. Här tappade man greppet en hel del. Kortleksanalogin om hur
neanderthals-DNA kom att blandas upp med homo sapiens-DNA var bra. Däremot
verkade det inte som att man helt ville erkänna det som egentligen borde vara
det mest uppenbara: att istället för att dö ut, absorberades neanderthalarna in
i homo sapiens. Det samma verkar för övrigt gälla alla typer av förmänniskor.
Detta är en väldigt revolutionerande tanke för vår syn på människans utveckling
och borde ha diskuterats betydligt mer. 

Liksom i avsnittet om Amerika lämnas lösa trådar som hade varit väl värda att diskutera mer djupgående. Båda dessa avsnitt lider av en rädsla att inte bli eurocentrisk. Europa-avsnittet mynnar ut i vaga indicier och analogin med neanderthalarna som försökte anamma homo sapiens teknologi och misslyckades med att prärieindianer i Amerika som anammade hästar faller platt och blir mest obehaglig när man tänker på vad de utsattes för. Amerika-avsnittet spelar också mycket på känslor för the Native Americans. Om det var menat att ge en kronologisk utveckling är det också märkligt att Amerika-avsnittet är först. Amerika har betytt minst för mänsklighetens utveckling och till skillnad från resten av avsnitten, talades inget alls om hybridiseringar. 

Något som serien också gör, som jag ställer mig skeptisk emot, är att den framhäver DNA-tekniken som lösningen på alla historiska frågor. Dokumentärserien betonar också människans socialitet som orsaken till att man lyckats "erövra" världen, men detta liksom kulturen är något som definitivt behöver utvecklas mer för att förstå människan och hennes handlande. Hybridstudierna är däremot extremt intressanta och är nog början på något stort. Något som dessutom skulle innebära spiken i kistan för rasismen. Den stora frågan lyder dock: Är vi kulturellt redo för detta perspektiv?