 |
| Gustav Eriksson? |
Jag har funderat en del på hur namn och titlar användes under senmedeltiden och vasatiden. Inte minst eftersom Historierummet i P3 hävdade i sitt Gustav Vasa-avsnitt att han hette Gustav Eriksson för att sedan anta namnet Gustav Vasa när han blev kung. Det där stämmer inte riktigt och visar en viss oförståelse för den samtida kulturen.
Patronymikon var den gällande traditionen, vilket innebar att man i sitt efternamn berättade vem man var son eller dotter till. Gustav var son till en Erik och därför var det namn han använde Gustav Eriksson. Kristina Gyllenstierna var dotter till en Nils och hennes namn var således Kristina Nilsdotter. Det är därför historiker idag ofta skriver släktnamnen inom parentes som t.ex. Märta Eriksdotter (Leijonhufvud).
Först under senare delen av 1500-talet blev det vanligt att man började använda släktnamn som t.ex. Vasa. I Danmark något tidigare, under 1520-talet samtidigt som begreppet adel börjar användas i danskan och fick en synonym betydelse till det äldre frälse-begreppet.
Oftast kom ättens sköldmärke att få agera motiv för släktnamnet. Vasa-namnet kommer av den stormvase som använts som släktens emblem och som kom att bli Gustav Vasas sigill från 1540-talet. Ett märke som han dessutom ändrade rejält...
 |
| Sten Sture d.y. |
Det finns ett par undantag från patronymikontraditionen. En av dessa gäller Sturarna. Sten Sture d.y:s riktiga namn var av traditionen Sten Svantesson och han tillhörde ätten Natt och Dag. Hans far var Svante Nilsson och trots att han i svensk historieskrivning är känd som Svante Sture, var det aldrig något han kallade sig själv.
Sten var på långt håll släkt med Sten Sture d.ä. och ville visa att han följde i dennes fotspår då den äldre riksföreståndaren hade varit väldigt populär. Att överta en berömd och omtyckt släktings namn på det sättet var vanligt under medeltiden och det är därför historiskt korrekt att säga Sten Sture. Ett annat exempel är Erik Puke som var en av ledarna under Engelbrektsupproret.
Hur titulerade man varandra då? Jag har flera gånger tidigare citerat Kristina Gyllenstiernas anteckningar från att första barnbarnet Sigrid Sture föddes och jag gör det igen:
ÅÅren
effter Christi födilsse mdxxxviij emillen mondagen och tisdagen tå xi
slog, wartt jomfrv Sigriidtt, Swantis och frv Märtis dotter, födh, i i
j:e daga för nysdag, Gudi tiill loff, heder och ære. Amen.
(Året
efter Kristi födelse 1538 mellan måndag och tisdag när klockan slog 11
föddes jungfru Sigrid, Svantes och fru Märtas dotter [oklar betydelse]
Gud till lov, heder och ära.)
~ Kristina Gyllenstiernas anteckning när första barnbarnet Sigrid föddes 1538.
(Citerad i Flemberg 2017.)
Denna anteckning tycker jag är väldigt illustrativ för hur tituleringen var. Kristina titulerar inte sin son Svante och inte heller övriga barn i anteckningarna i samband med deras födelse. Däremot titulerar hon sin sondotter som jungfru Sigrid och sin svärdotter som Fru Märta. Intressant i detta är att förnamnen förefaller viktigast i samband med titulering, vilket stämmer väl överens med patronymikonidealet som sätter förnamnet i första rummet. Det är som på Island idag där patronymikonet fortfarande lever. Jag undrar dock om man i talspråket var lika noga med att titulera personer som stod en nära.
Detta blogginlägg kommer ifrån att jag blev förvirrad av Historierummets Gustav Vasa-avsnitt gällande hans namn och minns vad jag läste i Lars-Olof Larssons bok Gustav Vasa - landsfader eller tyrann? en gång. Jag använder här på bloggen de traditionella släktnamnen av pedagogiska orsaker (och lite av lathet måste jag erkänna). Deras patronymikon finns med i titlarna på inläggen med deras biografier, men inte när jag bara omnämner dem. Trots att Sturarna är undantagna, har Svante Sture fått sitt patronymikon Stensson i titeln på sitt inlägg från 1 maj. Detta för att det kommer finnas flera Svante Sture. Hans bror Nils kommer också han att bli undantagen då det finns två.
Historierummet förmedlar också en väldigt konstig uppfattning som verkar vara väldigt vanlig: Att Gustav Vasa skulle vara Sveriges första kung, men det lämnar jag därhän så länge...
Referenser
- Flemberg, Marie-Louise 2017. Kristina Gyllenstierna. Kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann, Falun
- Larsson, Lars-Olof 2002. Gustav Vasa - landsfader eller tyrann?, Falun
- Myrdal, Janken 1999. Jordbruket under feodalismen 1000-1700, Jordbrukets historia i Sverige band 2, Stockholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.