Mer eller mindre av en slump upptäckte jag ett omnämnande om den mörkhyade drabanten Antonius Blåman i Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden (1924). Han kallades även Morian och, utrustad med en hillebard deltog han i Gustav Vasas armé från 1527.
På Twitter undrade jag om han var den första mörkhyade person som omnämns i svensk historia och han verkar vara den förste på vilken vi känner namnet. En hel del svar från Twitter gjorde honom också bra mycket intressantare än de få uppgifter som jag lyckats hitta om honom.
Att han skulle vara den första mörkhyade personen i Sverige/Skandinavien har jag aldrig trott på och det finns också medeltida kyrkomålningar av mörkhyade och de norröna källorna omnämner möten med mörkhyade. Det senare hade jag ett hum om, även om jag inte känner till någon exakt källa utan det har mest varit hörsägen. Jag fick också reda på via Twitter att Blåman under medeltiden var en benämning av icke-kristna personer och t.o.m. ibland synonym till djävulen. Vikingarna kallade Nordafrika Blåland, men bara vid ett tillfälle verkar Blåman ha hänvisat till en man som kom från Etiopien. Kopplingen till icke-kristna personer blir intressant om nu kristendomen var så viktig för européer som traditionell historieskrivning gör gällande.
Jag har verkligen så många frågor om den här mannen och hans liv och leverne, men det verkar inte finnas särskilt mycket information om honom. Man kan anta att han var en åtminstone hyfsat bra soldat eftersom han fanns kvar i armén ännu 1540.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.