Salve

Historiskan gjorde mig idag påmind om att det är exakt 630 år sedan som drottning Margareta blev utsedd till Sveriges "fullmäktiga fru och rätta husbonde". Hon är ju inte en Vasakvinna, men hon har en ganska stor betydelse för Vasatiden och jag tycker nog att hon förtjänar ett personporträtt här på bloggen endera dagen liksom hennes politiska skapelse Kalmarunionen förtjänar ett inlägg. Men det får ligga i framtiden. I detta inlägg tänkte jag istället berätta vad båda har betytt för mig.



Jag har varit historienörd sedan jag var liten. Jag fascinerades tidigt av riddare. Så tidigt att jag inte riktigt minns varifrån det kom. Orsaken till att jag blev intresserad av medeltiden, och alltså i förlängningen även vasatiden är SVT:s sommarlovsmorgon Salve från 1997.



Jag är fullkomligt medveten om hur mycket jag tjatar om det här
programmet, men jag kan faktiskt inte låta bli. Det har betytt oerhört
mycket för mig och är en bidragande orsak till att jag fick ett så stort
medeltids- och historieintresse som jag har idag.



Salve handlar om Nils Svensson som lever på 1900-talet och är helnördig på riddare. Han reser till Kalmar sommaren 1997 eftersom det var 600 år sedan Kalmarunionen grundades och råkar resa tillbaka i tiden till Kalmar 1397. Där blir han kompis med Katarina Örnfot och den klantige riddaren Rosenstråle som han också blir väpnare åt. Margaretas adoptivson (egentligen hennes systers dotterson) Erik av Pommern ska bli kung över hela Norden, men har rätt tråkigt instängd på slottet Därför rymmer han ut i Kalmar och blir kompis med Nils, Katarina och Riddare Rosenstråle. I staden finns däremot också de elaka Mecklenburgarna, ledd av Sven Sture som vill stoppa unionen och göra Albrekt av Mecklenburg till kung igen.



Salve står för en variant av historisk fiktion som jag gillar. Den hade ett tydligt ramverk i historisk fakta och det verkade även finnas en strategi för hur denna fakta skulle användas. Förmodligen är detta ett resultat av samarbetet som SVT hade med Kalmar läns museum. Däremot var man inte begränsad av denna fakta utan kunde utveckla karaktärer och händelseförlopp inom de ramarna. Detta skapade ett sommarlovsprogram som ville förmedla fakta, men som inte tog alldeles för seriöst på det. Det fanns moment med frågestunder där karaktärerna svarade på inskickade frågor från tittarna, men det mesta förmedlades via berättelsen. Det blev roligt att lära och skapade en känsla för tidsperioden.



Och karaktärerna är helt fantastiska! Margareta har en frånvarande närvaro. Det är tydligt att man hela tiden är medveten om henne, men hon syns väldigt sällan till. Katarina å andra sidan är med hela tiden och är inte reducerad till en stereotyp schablonbild av en osynlig medeltidskvinna. Hon är med överallt och också väldigt aktiv genom hela serien. Dessutom är hon aldrig överskuggad av de manliga karaktärerna. Det faktum att hon är riddare i hemlighet skulle kunnat ha gjort att hon reducerades till en pojkflicka, men hon har en del traditionellt kvinnliga drag också och kan vara väldigt mild och omvårdande t.ex. Hennes kvinnlighet accentueras av att hennes typiska klädedräkt är rosa och lila med allt vad det innebär för ett barn som ser serien idag.



Männen är också ganska nedtonade i sin manlighet. Det finns till och med tillfällen i serien då man kan säga att de subtilt driver med mansnormerna. Riddare Rosenstråle är t.ex. långt ifrån lika macho och våldsbenägen som man kan tänka sig att riddare skulle kunna vara. Istället t.o.m. erkänner han att han ogillar våld och vapen. Erik av Pommern är lite tonåring (Han var trots allt bara 15 år när han kröntes 1397.) och lite tjejtjusare, men mognar när han lär känna Nils, Katarina och Riddare Rosenstråle. Han verkar på slutet faktiskt också acceptera och se fram emot att han ska bli kung. Visst är det faktum att han blir kär i Katarina ganska onödigt för berättelsen, men jag uppskattar hur den ändå skildras. Han inser med tiden att han inte kan tränga sig på henne för mycket och även om det görs en del om ridderliga ideal i samband med den kärlekshistorien, accepterar han henne som person och att hon inte besvarar hans känslor. Istället utvecklas deras relation mer till vänskap i slutändan.



Nils då till sist. Han är karaktären som publiken ska lära sig tillsammans med, men istället för att skildras som dum och okunnig som är vanligt med den typen av karaktärer, har han tydligt kunskap om saker "medeltidsmänniskorna" inte förstår. Det är tydligt att de ser på varandras bristande kunskaper genom det faktum att de kommer från olika tider och därför har olika bakomliggande kunskaper och erfarenheter. Det förflutna som en annan kultur. Nils kommer till Kalmar med en väldigt stereotyp bild av både riddare och medeltiden, men lär sig under sin tidsresa att verkligheten inte är sådan. Det var så jag var själv. Salve utvecklade mitt riddarintresse till ett medeltidsintresse som jag fortfarande bygger vidare på och jag är för evigt tacksam över det.