 |
| Erik XIV. Målning av Steven van der Meulen 1561 |
När man sätter sig in i Vasatiden slår det en att familjerelationerna inte riktigt är de samma som idag. Visst verkar det på ytan vara kärnfamiljer med mamma, pappa och barn, men samtidigt finns också en del variationer.
Inte minst märks detta när en man (eller för den delen kvinna) gifter om sig flera gånger. Begrepp som styvmor och halvbror verkar inte alls finnas utan man klassade ingifta släktingar som riktiga.
Efter Sturemorden lär t.ex. Erik XIV ha kallat Katarina Stenbock för "mor" trots att hon egentligen bara var hans styvmor (Det blir dessutom extra konstigt för oss idag då Katarina var två år yngre än Erik.). Trots allt bråk och osämja mellan bröderna, lär det också bara finnas ett enda brev där Erik talar om Johan som sin halvbror. Annars är han hans bror, något som för tankarna till hur Erik såg på Margareta Leijonhufvud.
Erik var son till Gustav Vasas första fru, Katarina av Sachsen-Lauenburg medan de övriga Vasabarnen hade Margareta till mor. Erik var knappt två år när modern dog och jag finner det därför ytterst tveksamt att han hade några minnen av henne. Ett år senare gifte fadern dessutom om sig med Margareta, vilket gör att hon troligast blev den modersgestalt Erik kom att växa upp med och minnas. Baserat på hur sammansvetsad den kungliga familjen verkar ha varit under Gustavs levnad också, är det heller inte konstigt om han verkligen såg båda sina styvmödrar som modersgestalter.
 |
| Katarina Stenbock |
Gustavs äktenskap med Katarina Stenbock vållade stor skandal och motsattes av bl.a. ärkebiskopen och biskoparna i Strängnäs och Västerås. Inte så mycket för att han var hela 40 år äldre än hon (som dessutom bara var 16) utan för att hon var dotter till Brita Leijonhufvud som var syster till Margareta.
Detta ansågs vara ett för nära släktskap för äktenskap enligt bestämmelser i Bibelns tredje Mosebok. Gustav tillsatte en utredning ledd av Georg Norman som visade på att Bibeln tillät äktenskap mellan änkeman och den avlidna hustrus syster, varför den avlidna hustruns systerdotter också borde anses vara tillåtet. Gustav argumenterade också med att Gamla testamentet (där Moseböckerna ingår) bara gällde för judar.
Det verkar alltså finnas en viss skillnad i hur man såg både på begreppet familj och begreppet incest jämfört med idag. Detta är något som finns belagt i den tidigare nordiska medeltidshistorien också.
 |
| Kung Valdemar, bild- stod i Skara domkyrka |
Ett känt exempel är nämligen sexskandalen kring Birger Jarls son Valdemar Birgersson från 1200-talet. Han var gift med prinsessan Sofia, dotter till den danske kungen Erik Plogpenning och hans drottning Jutta av Sachsen. Sofia hade en syster som också hette Jutta och som var satt i kloster i Roskilde. Hon trivdes däremot inte
särskilt bra där och rymde till sin syster i Sverige. Där blev hon
älskarinna åt sin svåger, vilket också betraktades som incest och anses vara ett skäl till att Valdemar avsattes som kung och tvingades ut på en pilgrimsresa till Rom. (Jag gissar att det spelade in en del att Jutta till på köpet också var en förrymd nunna.)
Mot bakgrund av detta är det inte särskilt konstigt hur Märta Leijonhufvud reagerade när hennes dotter Magdalena (Malin) Sture ville gifta sig med sin kusin Erik Stenbock som hon senare också rymde med. Kusinäktenskap idag är lagligt i Sverige, men man avråds från att skaffa barn av biologiska orsaker som problem med inavel.
Biologiska orsaker var av förklarliga skäl inte kända under vasatiden (eller för den delen medeltiden) och jag tycker det är rätt fascinerande hur detta gör att begrepp som familj och incest då får en mer vidgad innebörd. Är du ingift i en ätt, så fungerar hela den ätten som din familj och man intog en självklar roll i den i samband med äktenskapet. Även om Eriks biologiska mor dog tidigt, fick han två styvmödrar som verkar ha varit hans mödrar (Han verkar t.ex. ha titulerat Katarina Stenbock som mor som sagt.) även om det inte fanns en biologisk koppling dem emellan. Familjen var istället mer en social konstruktion, något som vi kanske glömmer bort idag.
Bilderna hämtade från Wikipedia.
I 1530ernen - lige inden Grevefejden og det norske sammenbrud - opstod en lignende sag i Norge. Ingerd Ottesdatters næstældste datter Eline døde i barselsseng mens hendes mand Niels Lykke var i København og Oslo, beskæftiget med at bekæmpe Christian 2. Da han vendte hjem til bisat kone og to små børn brød han sammen. Ingerd tillod sin yngste datter Lucie at slå sig ned hos ham, nogle timers sejlads borte, for at hjælpe med børnene. Det uundgåelige skete, og de to anmodede familien i Norge om tilladelse til ægteskab. Den fik de aldrig. Niels Lykke var stædig og opfindsom, han VILLE have Lucie, kontaktede den kommende Christian 3. og protestantiske ledere. Læste selv Det gamle Testamente. I brev efter brev beskriver han forunderligt sine overvejelser - og selve kærlighedens væsen. Hans største fjende var faktisk med-svogeren Vincens Lunge, der krævede ham henrettet for kætteri og blodskam. Hverken Lucie eller Niels kunne acceptere den anklage. Hun forsøgte at overtale biskopper og venner af familien, ville afgive al arv og følges med Niels til Danmark, endda uden ægteskab. Den politiske tilstand skærpedes, og ærkebiskoppen i Trondheim, der ellers havde gjort god brug af den charmerende, skarpsindige forhandler Niels Lykke. lod ham arrestere og dømme. Lucie havde da født en lille syg søn. Julenat 1535 lod Olav den dømte mand "ryge ihjel" på Steinviksholm. 3. januar dræbte han Vincens Lunge, og en ny borgerkrig var en realitet. Ingerd havde fra begyndelsen sagt nej, men som sagen tilspidsedes, tog hun parti FOR Niels og Lucie. Hun brugte 3 år på at redde den psykisk syge Lucie. Redningen kom åbenbart med en fattig, ung skånsk adelsmand, Jens Bielke, som giftede sig med Lucie i 40. Derefter overlod Ingerd de to unge sit stamhus Austrått. Hun mente åbenbart. at det kunne Jens og Lucie klare, og hun havde ret. I næste generation ægtede Frederik 2. sin kusine, men da så man kun på, at fyrster havde særrettigheder....Kung Märta var imod Erik Stenbock og Malins ægtesab, jeg tror af flere forskellige grunde. Efter mordet på mand og sønner tror jeg hun har frygtet, at familien Sture kunne man gøre alt imod, bare man fik lyst til det. Og at hun frygtede åbent oprør mod sin autoritet, der var nødvendig for den lemlæstede slægts genrejsning - de tre ældste sønner var døde, og døtrene kunne jo iagttage Gustavs mange døtres adfærd..
SvaraRadera