Lite tankar om människor och kyla

De senaste dagarna har det varit väldigt kallt i mitt eget lilla hörn av verkligheten med temperaturer mellan -15°C och -23°C. Det har fått mig att reflektera mycket över hur vintern tedde sig före klimatförändringarna.

Jag har vid ett flertal tillfällen stött på idéer om att folk i förmodern tid inte märkte av temperaturskillnader. Det är ett illustrativt exempel på att humanistiska forskare många gånger har svårt för den biologiska aspekten av människan som varelse samtidigt som , något som jag ser som problematiskt. Människan kan trots allt frysa ihjäl även om det enligt Andreas Wladis i artikeln Kyla räddar liv (Forskning och framsteg 7/2007) är komplext när folk gör det. Vi dör om vår kroppstemperatur överstiger 42C, men när det gäller förfrysning, handlar det mycket om omständigheterna kring nedkylningen. 

Vi huttrar för att kroppen försöker hålla kroppstemperaturen uppe genom att låta musklerna skaka, men när kroppstemperaturen går ner under 32°C upphör den och man börjar bli förvirrad och tappa omdömet. Vid 28°C blir man även medvetslös andningen är ytlig och man andas bara ett fåtal gånger per minut. Hjärtat slår också oregelbundet och kan lätt stanna helt. Däremot kan man fortfarande räddas, vilket bevisas av att flera av överlevarna från Estonia hade så låga kroppstemperaturer. Ännu fler av offren för samma fartygskatastrof med samma kroppstemperaturer frös dock ihjäl p.g.a. att de var så genomblöta och därför kyldes ner långsamt samtidigt som de huttrade i livbåtarna. Det här ledde till att ämnesomsättningen ökade och kroppen började producera mer giftiga slaggprodukter som gjorde alla omtöcknade och att andningen försämrades.

Enligt Andreas Wladis överlevde en svensk läkare som kom in till Regionsykehuset i Tromsø i Norge mirakulöst efter en skidolycka med en kroppstemperatur på 13,7°C (vilket är den lägsta kroppstemperatur någon som överlevt haft). dels för att hon togs omhand av världsledande experter på nedkylning, men även tack vare att hon ramlat i en position där hennes hjärna frusits ner snabbt. Gör hjärnan det, klarar människan ett hjärtstillestånd på över en timme. Därför är snabb nedkylning en metod som man numera använder inom dagens sjukvård t.ex. vid hjärtoperationer. Med andra ord verkar det vara hastighet av själva nedkylningen som avgör människors möjligheter att överleva i samband med nedkylningar. När Wladis skrev sin artikel 2007 frös 30-40 personer ihjäl om året i Sverige. Jag vet inte om det ändrats på 15 år, men de flesta som dog då var alkoholpåverkade som hade somnat utomhus i kyla.  

Som sagt finner jag det förvirrande att sådana här uppgifter kopplade till människan som en biologisk varelse ofta ignoreras i humanistisk forskning idag liksom att det visst funnits olika sätt att få upp värme i förmoderna hus. Beroende på tidsperiod kan man nämna bl.a. härdar, öppna spisar, kaminer och kakelugnar. 

En riktigt gammal metod som grekerna uppfann redan på 200-talet f. Kr. är hypokauster som senare utvecklades av romarna. Det är en sort centralvärmeanläggning där man eldade i en ugn i källaren och sedan ledde den varma röken genom särskilda kanaler inuti väggar och golv. Ni kan se en ventil på stenskivan från Vadstena kloster här ovan till vänster och resterna av en eldningsugn i källaren till Esrum kloster i Danmark här till höger. Den förstnämnda hypokausten byggdes för den ursprungliga kungsgården i Vadstena (även kallad bl.a. Bjälboättens palats) som omformades till kloster av heliga Birgitta. Hon ogillade hypokausten och tillät därför inte sina nunnor och munkar att använda den. 

Bild 1: Ventil för hypokausten i Vadstena kungsgård/kloster
Bild 2: Hypokaust i Esrum kloster