Skattkammaren i Uppsala domkyrka

Gustav Vasas

begravningskrona

I söndags besökte jag och min kusin Skattkammaren, vilket är domkyrkans museum i Uppsala, beläget i ett av kyrkotornen. Där finns kyrkans textilier och andra skatter från medeltiden och framåt samlade. Museets utställning verkar vara kronologiskt organiserat med den tidiga medeltiden högst upp, ett plan med den senare delen av medeltiden i mitten och en våning med föremål och textilier från vasatiden längst ner. Museet nås genom en hiss i domkyrkans butik och det finns en spiraltrappa som också tar en mellan de olika våningarna i museet.



Utställningen är väldigt traditionell med bara föremål ställda i montrar och ett häfte man får med sig från entrén där man kan läsa om de olika föremålen. Däremot är föremålen i sig rätt häftiga, varför de ändå drar till sig uppmärksamhet. Hur mycket detta beror på att jag redan har ett intresse låter jag vara osagt. Miljön är också egentligen rätt svår att göra något av. Det finns ont om utrymme. Mer och bättre belysning vore dock väldigt bra. Man fick med sig en ficklampa, men det var mörkare där än på Skokloster slott tidigare i höstas och det vill inte säga lite.

Katarina av Sachsen-Lauenburg & Margareta Leijonhufvuds

begravningskronor

Katarina Stenbocks

begravningskrona

Museet består främst av kyrkliga föremål som kalkar och mitror och stolar samt enstaka relikskrin och kräklor. Där finns även en klänning med falnande guld som kommer från Roskilde domkyrka och sägs ha tillhört unionsdrottningen Margareta.



På den understa våningen finns "yngre" föremål och inte minst Gustav Vasa och hans fruars och Johan III och hans fruars begravningsregalier. Kronor och spiror, riksäpplen och enstaka smycken. Oerhört vackra föremål som verkligen drar ögonen till sig.



Arkeologen i mig kanske är det som gör att jag ofta upplever föremål extra starkt, men jag kan inte hjälpa det. Harry Potter-fanet i mig kan inte heller låta bli att tycka att spirorna ser ut som de trollstavar som tillverkas och säljs ihop med Harry Potter-filmerna.

Direkt när man kommer ner för trappan möts man av en kista och en monter med tre mansdräkter från mitten av 1500-talet. Dessa är de så kallade Sturekläderna och tillhörde Svante Sture och hans söner Nils och Erik. De är alla täckta med variernade mängd blodfläckar och hål efter knivhugg eftersom det är dessa kläder som de tre Sturarna bar när Erik XIV hade ihjäl dem på Uppsala slott 24 maj 1567 i vad som har gått till historien som Sturemorden.



En del av kläderna i montern har tillhört Sten (Svantesson) Sture som är en tredje av Svante Sture och Märta Leijonhufvuds söner. Han dog i ett sjöslag utanför Bornholm två år innan sin far och sina bröder mördades. Bl.a. är det hans hatt i övre vänstra hörnet och vante som ligger längst till vänster ovanför den vänstra skjortan.



Vanten måste jag erkänna var förvånande. Den var nämligen inte större än en barnvante. Häftet med förklaringar om vilket föremål som var vilket, sa dock inget om hur gammal Sten var när han bar den.

De övriga kläderna visar inga tecken på att personerna skulle vara mindre än normalstora vuxna. Kanske lite om man tänker att det är män som har burit dem, men inget utöver det vanliga åtminstone.



Sturekläderna tillhör den typ av materialiteter som är iögonfallande i sig själva och som väcker ännu mer uppmärksamhet om man vet historien om dem. När man betraktar de yttre klädlagren uppställda i montern, kan man verkligen få en känsla av personerna som bar dem. Även om längd och grad av utfyllnad inte går att spegla exakt, kan man ändå få en känsla för hur personernas kroppshydda såg ut baserat på klädernas storlek.



Tiden har överlag varit ganska skonsam mot dem även om en del missfärgningar finns som t.ex. att Nils jacka från början var svart och att pluderhosorna (byxorna) som Svante och Erik bar troligen var lila. De sägs vara de enda helt bevarade manliga renässanskostymerna i kostymerna. Jag har en känsla av att Fru Märta nog hade varit glad att se det.

Sturekoret, Uppsala domkyrka

Märta Leijonhufvud är orsaken till att kläderna finns i Uppsala domkyrka (och således förmodligen också finns kvar över huvud taget). Efter mordet på hennes make och söner, packade hon ihop deras kläder och lade dem i kistan ni kan se här ovan.



Jag har länge funderat hur medveten hon var om fysiska föremåls kraft att väcka känslor. Jag har fått en känsla av att många idag tar materialiteterna omkring sig för givet, men jag undrar hur det var på 1500-talet. Visste Märta vilken kraft som egentligen fanns i dem när hon valde att låta bevara kläderna? Baserat på hennes agerande under och efter morden, var hon livrädd, oroad, kränkt, besviken och djupt förtvivlad. Det faktum att hon verkar ha kört huvudet rätt in i slottsmuren när hon krävde svar och lugnande besked, gör det hela inte mindre tragiskt.



Jag rekommenderar verkligen ett besök i Uppsala domkyrka och dess museum. Helt fantastiska föremål och de från Vasarna och Sturarna gav mig väldigt mycket inspiration till att skriva. Inte minst för att Märta uppmanar en att aldrig glömma vad som hände hennes make och söner. Tyvärr har vi nog gjort det.

Låset på Märtas kista. Oerhört vackert!

Henrik VIII:s sex fruar

Henrik VIII:s sex fruar

Divorced, beheaded and died.

Divorced, beheaded survived.

I'm Henry VIII I had six sorry wives,

Some might say I ruined their lives. 

~ Horrible Histories

På SVT play hittade jag dokumentärserien Henrik VIII:s sex fruar (Originaltitel: Henry VIII's six Wives - Första delen ligger kvar till 27/11 2017.). The Turdors var samtida med Vasaätten och vi vet att de hade mycket kontakt med varandra. Inte minst hade Erik XIV en önskan om att gifta sig med Henriks dotter Elisabet I som också blev gudmor åt Cecilias äldste son Edvard Fortunatus.

Egentligen har jag aldrig riktigt förstått varför man ska ge utländska kungligheter inhemska namn och hur dessa namnförvrängningar bestäms (gäller både i Sverige och Storbritannien som omtalas här). Eftersom den svenska översättningen av dokumentärserien använder dem, kommer jag också att göra det i detta blogginlägg.



Jag har för övrigt även en bok om de sex fruarna av Antonia Fraser (Se här till vänster.). Det var väldigt många år sedan jag läste den nu, men vad jag vill minnas, var den väldigt välskriven och bra.



Jag planerar att ha med the Tudors liksom i utkanten av min Vasaberättelse. Som sagt finns det kontakter och jag ser verkligen fram emot att skriva om Cecilias och Henriks dotter Elisabet I:s möte och vänskap när jag kommer dit tidsmässigt.

En person som jag däremot tycker borde nämnas oftare när det gäller Henrik VIII:s äktenskap är Kristian II och Elisabet av Österrikes yngsta dotter Kristina. Hon tackade bestämt nej till ett frieri från den engelska kungen (vars hovkonstnär Hans Holbein d.y. har målat det fina porträttet av henne här till höger). Som orsak lär hon ha sagt att hon bara hade ett huvud och det ville hon gärna behålla.









 







Alla bilder i kollaget och på Kristina av Danmark kommer från Wikipedia.

Om skrivböcker, beslut och att skriva för hand

Skrivbok - framsida

För ett tag sedan skaffade jag mig denna skrivbok från Paperblanks. Detta för att jag tänkte att den skulle vara bra att använda för att skriva de första utkasten till berättelsen.



Många kommer säkert haja till över att jag väljer att skriva för hand när det går mycket fortare och lättare att skriva på dator. Jag håller helt med om detta, men samtidigt tycker jag att det känns som att tankarna får bättre utlopp om jag håller i en penna.



Den typ av alla vackra Paperblanks-skrivböcker jag valde är deras jubileumsutgåva för Martin Luther och reformationen. Jag tyckte att det skulle passa alldeles utmärkt eftersom Gustav Vasa gjorde oss till protestanter. Detta är något som jag definitivt planerar att skriva om.

Skrivbok - baksida

Jag har sedan länge planerat lite av den övergripande strukturen på berättelsen som jag här tänker redogöra för:

• Jag tänker börja med Stockholms blodbad i 7-10 november 1520 och sluta med att kung/drottning Kristina abdikerar 6 juni 1654 (Intressant nog regerade alltså Vasaätten officiellt Sverige mellan 6 juni 1523 och 6 juni 1654!).

• Även om man kan diskutera hur pass mycket Kristian II:s blodbad spelade roll för den fortsätta utvecklingen, har jag valt att börja min historia där. Detta för att oavsett hur man ser på det, sker en förändring i motståndet mot unionen efter detta. Under den tiden satt också Kristina Gyllenstierna på ledarskapet för motståndsrörelsen varför jag symboliskt kan börja med Kristina (Gyllenstierna) - Gustav (Vasa) och sluta serien med Gustav (II Adolf) - (kung/drottning) Kristina.

• Jag kommer inte att kunna skriva en 100% korrekt skildring av 1500-talets Sverige! Det är omöjligt när man skriver historisk fiktion att göra det hur mycket forskning man gör. Jag hoppas däremot kunna förmedla en känsla av tidsperioden och personerna.

• Jag kommer att försöka skildra huvudpersonerna så mångfacetterade som möjligt. Jag kommer inte att försöka diagnostisera någon efter moderna psykologiska eller medicinska diagnoser och jag hoppas kunna skildra människorna bakom myterna.

• Jag har planer på att hämta inspiration från Conn Igguldens böcker. Han har alltid en kort text på slutet där han redogör för de val han har gjort när de historiska källorna varit mångtydiga eller icke-existerande eller om han har känt sig tvingad att hitta på karaktärer och/eller situationer för att täppa till de luckor som skapats av bristen på/mångtydigheten i historiska källor.

Det finns säkert mycket mer man kan tillägga här, men det där utgör de huvudsakliga ställningstaganden som jag för närvarande har gjort kring mitt skrivande.

Hej!

Jag heter Amanda och jag är arkeolog till yrket. Jag bloggar mer allomfattande om saker jag tycker om här. Den bloggen är på engelska, medan denna av skäl som kommer bli uppenbara kommer att skrivas på svenska.



Som arkeolog, handlar min professionella forskning behandlar främst vikingatiden och den tidiga medeltiden och jag hyser en dröm om att skriva en avhandling om vikingakolonialism. Däremot har jag sedan barnsben även ett stort intresse även för senare delen av medeltiden (Kalmarunionen) och Vasatiden.



Mitt intresse för de båda perioderna är ganska olika. Vikingarna är jag intresserade av ur ett strikt professionellt perspektiv. Jag kan där göra omfattande teoretiska utsvävningar utifrån arkeologiskt material och skapade problemformuleringar. Kalmarunionstiden och Vasatiden har jag en helt annan relation till. Den tidsperioden vill jag inte alls skapa problemformuleringar eller göra omfattande teoretiska utsvängningar. Där handlar mitt intresse helt och hållet om personerna, deras liv och deras relationer.



Varför har jag då olika intressen för de olika perioderna? Kanske beror det mycket på att jag "upptäckte" på olika sätt och under olika perioder av mitt liv. Det jag egentligen längst har haft intresse för är Kalmarunionen. Detta kom sig av sommarlovsprogrammet Salve som SVT sände 1997. Detta program kom att betyda väldigt mycket för mig och fungerade som bidragande orsak till mitt yrkesval. Från det var inte steget stort till att även inkludera Gustav Vasa och den kungliga dynasti han grundade. I mångt och mycket hänger de ihop med varandra även om Gustav Vasas regering fortfarande oftast betraktas som ett stort brott mot medeltiden i svensk historieskrivning.



Vikingarna och den tidiga medeltiden (främst kristnandet) upptäckte jag först ordentligt i samband med att jag studerade arkeologi. Jag mötte dem således på allvar först i en rent professionell kontext. Min masteruppsats handlar om gravskickets förändring under kristnandet och kan läsas här. Min professionella dröm är att utveckla de teoretiska perspektiv jag lägger grund för där i en avhandling, men det ligger ännu på hyllan som osäkert projekt.



Som ni kan förstå på namnet, så kommer denna blogg handla om mitt senare intresse. Detta för att jag länge hyst en dröm om att skriva en historisk bokserie (alltså fiktion och inte fakta!) om just Vasaätten. Jag har däremot upptäckt att jag inte helt och hållet kan skriva en sådan själv, varför jag mer än gärna tar emot hjälp från utomstående. Detta gäller både hjälp om 1500- och det tidiga 1600-talets Sverige som om skrivartips och annat som jag kommer på under skrivandets gång.



Jag skriver på fritiden och därför inte på heltid. Jag är heller inte van vid att gå ut offentligt på det här sättet med ett pågående projekt (framför allt inte ett som har varit en dröm sedan flera år), men för att förverkliga den, tror jag att det kan vara värt det och jag hoppas att ni vill hjälpa mig.