Globe Theatre - Hamlet

The Globe Theatre, bild från mitt besök

i september 2019

The Globe Theatre i London är en rekonstruktion av en av de teatrar i London som William Shakespeare satte upp sina pjäser på under det sena 1500-talet och tidiga 1600-talet och jag skrev om mitt besök där 10 september 2019 i inlägget Shakespeare's Globe Theatre (25 september 2019).



Liksom många andra kulturinstitutioner världen över, har de börjat lägga ut sina pjäser gratis på internet. The Globe har valt att använda sin Youtube-kanal för ändamålet och lägger där ut pjäser gratis i två veckor samtidigt som de har en insamling för att klara den ekonomiska kris som den nuvarande pandemin orsakar. Först ut av dessa pjäser var tragedin Hamlet i teaterns uppsättning från 2018. Denna kommer tyvärr att ersättas med Romeo och Julia redan i morgon (20 april 2020). Jag inser att jag nog därför har väntat lite för länge med att skriva det här blogginlägget för att rekommendera den, men det är som det är.



Hamlet bygger på en berättelse om Amlet av Saxo Grammaticus även om det är mer troligt att Shakespeare hade andra källor än Saxo själv. Pjäsen utspelar sig i Elsinore (eller Helsingør) där kungen dödats av sin bror som gift om sig med sin svägerska, vilket inte uppskattas av hennes och kungens son Hamlet. Namnet Amlet/Hamlet är det samma som forndanska Ambluþe och på fornsvenska Amblodhe, vilket kan översättas till modern svenska som "dåre" och pjäsen publicerades 1603 och uppfördes troligen någon gång mellan 1600 och 1601.



Jag har både sett flera produktioner av Hamlet och även läst pjäsen, Man upptäcker alltid nya saker i Shakespeares verk och för första gången slog det mig att Hamlets kompisar har danska adelsnamn: Rosencrantz och Guildenstern. Rosencrantz är ju tydligt adelsätten med samma namn. Guildenstern är inte lika tydlig, men man kan ändå ana att det är ätten Gyldenstjerne/Gyllenstierna bakom namnet. Tydligen anses namnen komma från två danska diplomater i London i Shakespeares samtid och jag kan inte låta bli att le åt att en "Svante-släkting" förevigats av honom.



De två uppsättningarna jag själv sett på The Globe (Othello  ihop med Stockholms stadsteaters uppsättning av August Strindbergs Hemsöborna för några år sedan och Stormene på Vendsyssel teater i Danmark är de bästa pjäsuppsättningar jag har sett. I inlägget Vendsyssel teater -Stormene (25 februari 2020) pratade jag om att jag gillar när scenografin är sparsam eftersom jag tycker det är lättare att ta in själva handlingen och lära känna karaktärerna. Särskilt i pjäser där väldigt mycket händer genom replikerna, vilket är typiskt för Shakespeares pjäser i allmänhet. Jag vet inte så mycket om teaterhistoria, men jag misstänker att det på 1500-talet lades en annan betydelse i det som faktiskt sades. Hamlet säger ju själv: "We'll hear a play tomorrow."

Shakespeare's Globe Theatre

Scenen på teatern

Tisdag 10 september 2019 besökte jag Shakespeare's Globe Theatre i London och såg deras uppsättning av The Merry Wives of Windsor. Innan dess gick jag också på en visning av teatern och jag tänkte berätta lite om båda.



För er som inte vet det, är the Globe Theatre en rekonstruktion av en teater som fanns i London under William Shakespeare's tid som aktiv skådespelare och dramatiker under andra halvan av 1500-talet. Rekonstruktionen är amerikanska skådespelaren och regissören Sam Wannamakers dröm som han dessvärre aldrig hann uppleva färdig före sin död 1993. Den ligger inte exakt på platsen för den ursprungliga teatern, men väldigt nära den och blev färdig 1997. Den är också i princip helt byggd med metoder och material som användes på 1500-talet, vilket t.ex. gör att alla träbultar är olika.

Utanför teatern

Det är inte mitt första besök på teatern och även om det är ytterst osäkert vad som händer efter Brexit, hoppas jag att det inte är den sista.



Guiden David som höll i visningen jag deltog i, var jättebra. Han gav oss en fullspäckad historia om London, Shakespeare och 1500-talsteater. Bl.a. tog han upp hur balkongen i Romeo och Julia från början var ett fönster. Ändringen kom senare och finns nu traderad i alla översättningar. Jag tog då mod till mig och sa att Juliet blivit Julia på svenska, vilket han visste då han fått den svenska översättningen av en svensk skådespelare. Han gjorde mig också uppmärksam på att Trettondagsafton är översättningen av Twelth Night eftersom vi firar jul en dag före engelsmännen. Detta var något som jag aldrig hade tänkt på innan.

David berättade också om the Globes fortsatta öde. Under originaluppförandet av Shakespeares pjäs Henry VIII avfyrade man en kanon från vindsluckan ovanför scenen. Detta ledde till att taket fattade eld och hela teatern brann ner. Det var efter detta som Shakespeare bestämde sig för att det nog var bäst att pensionera sig. Det är oklart om man någonsin har gjort detta igen, men anvisningen finns fortfarande kvar i pjäsen om man läser den.



Förmodligen för att jag hade gjort det uppenbart att jag var från Sverige, nämnde han senare att Sverige var ett bra exempel på hur stort och trångbott London har kommit att bli. Det finns nämligen lika många londonbor som det finns svenskar i hela världen och Sverige är gigantiskt i jämförelse med Storbritannien.

Lite mer än en timme efter att visningen var slut, såg jag som sagt pjäsen The Merry Wives of Windsor som förtjänar ett eget inlägg, men som verkligen var jättebra. De hade placerat den i 1930-talet och även om jag var lite besviken för att de inte hade rensässanskläder, så var den väldigt bra.



Humorn i pjäsen fungerade utmärkt under den tidsperioden och tidsflytten skapade ytterligare en dimension till den. Särskilt spelade på den teatern och scenen, blev det uppenbart hur tidlös Shakespeares berättelser är.



Jag har, som sagt, planer på att ge The Merry Wives of Windsor ett eget inlägg, men det var en del av min upplevelse på the Globe, varför jag kände att jag måste prata lite om den här också.