Visar inlägg med etikett Maria Ågren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Maria Ågren. Visa alla inlägg

fredag 12 juni 2020

Making a Living, Making a Difference: Mariage and Work. Intertwined Sources of Agency and Authority



Sedan mitt inlägg Making a Living, Making a Difference: Working together (29 december 2019) har jag tagit en liten paus med inläggen om Gender and Work-projektets publikation Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society. Det känns därför som att det är på tiden att jag fortsätter och detta med kapitlet Mariage and Work. Intertwined Sources of Agency and Authority som är skrivet av Sofia Ling, Karin Hassan Jansson, Marie Lennersand, Christopher Phil och Maria Ågren.



Som titeln avslöjar, handlar kapitlet om arbete och äktenskap. Arbete har jag pratat om i samtliga av de tidigare Making a Living, Making a difference-inläggen på denna blogg och äktenskap har jag tagit upp bl.a. i inlägget om Malin Lennartssons föredrag på Vasamuseet Malin Lennartsson: Äktenskap och relationer i tidigmodern tid (29 september 2019).



En av författarna, Sofia Ling höll också ett föredrag på Vasamuseet i höstas som jag skrev om i inlägget Sofia Ling: Konsten att försörja sig - Kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 (27 oktober 2019). I sitt föredrag berättade Ling om att hon ofta stött på termen "en sörjande" i historiska källor och undrat över dess betydelse, men efter att på något ställe sett det hopskrivet som ensörjande, insåg hon att det nog handlade om en person som ensam tvingades försörja hushållet och att en tvåförsörjarmodell var normen. Dessa begrepp tas även upp i artikeln och det blir en intressant diskussion som utmanar den stereotypa bilden av bl.a. hushållet.




The welfare society of modern Sweden is permeated by the idea that both men and women should be able to perfor waged or saliared work and to support themselves on more or less the same terms. This is commonly referred to as the "two-breadwinner model", markedly different from the male-breadwinner model. Early modern Sweden was permeated by a similar idea: it was considered beneficial if both husband and wife worked and together contributed to their common livelihood, as well as to that of those closest to them. Since so much work was unwaged, however, it is better to describe the earlier model as the two-supporter model.



Tvåförsörjarmodellen var alltså normen under tidigmodern tid och att döma av exemplen som Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren återger från källorna hade de flesta ensörjare svårt att få ekonomin att gå ihop och man var betydligt bättre skyddad i kriser. Författarna pekar alltså på att både man och kvinna var aktiva i hushållets försörjning. Det går lite emot den stereotypa uppfattningen om mannen som försörjde alla, men stämmer väl överens med den bild jag fått från källmaterialet och som även t.ex. Märta Leijonhufvuds handlande och hennes smeknamn Kung Märta indikerar. Istället framstår det som att mannen som ensam familjeförsörjare bara var norm under en viss, kort tid av vår historia, men att denna korta period har fått agera modell för hela historien fram tills den moderna välfärdsstaten åter gjorde det självklart för såväl kvinnor som män att bidra till hushållets ekonomi. Makarna kunde jobba tillsammans antingen med samma arbetsuppgifter eller med olika, ibland uppdelade beroende på personens kön. På kronogodsen under 1500-talet sa också arbetarnas kontrakt att männen skulle arbeta tillsammans med sina fruar och att lönen skulle täcka bådas omkostnader.



Konceptet hushåll är centralt för att förstå den europeiska ekonomin under tidigmodern tid och det har länge betraktats som väldigt patriarkalt och hierarkiskt med en husbonde som hade rätt att göra mer eller mindre vad han ville. Den tvåförsörjarmodell som Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren beskriver ger dock intrycket av att hushållet var flexibelt och dynamiskt. En ofta använd källa är den svenska katekesen från 1689 där ett ett samhälle präglat av olika hierarkier, men Pirjo Markkola har enligt författarna visat på att det inte görs någon skillnad mellan manliga och kvinnliga husbönder (och båda könen tituleras så) utan behandlar dem som en enda (manlig) kategori. Igen kan detta förklara Märta Leijonhufvuds smeknamn och även visa på att det är givet till henne ut av respekt för hennes person och förmåga och inte som t.ex. ett hån av hennes make Svante Sture. Statistiken som Gender and Work-projektet sammanställt för boken, visar också på att kvinnor ledde arbetsföretag i förvånansvärt många fall.




To marry someone in early modern society was the same as setting up an economic partnership with that person. The partnership involved shared responsibilities and concerns, and it was based on hard work often described as being for the good of the household.



Tvåförsörjarmodellen är alltså självklar i det tidigmoderna samhället, men i slutet av 1700-talet verkar det ha väckts en del debatt om oro för att bli olycklig i sitt äktenskap. Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren tar upp en anonym källa som kritiserar nya idéer bland stadsborna om att män bör gifta sig först och främst för kvinnans arv. Detta förefaller vara något som var flitigt omdebatterat i Sverige mellan 1760 och 1830 och som enligt Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren hängde samman med ändrade genusnormer i samband med att stadsborna och medelklassen kom att anse att en kvinna ansågs respektabel om hon slapp arbeta utanför hemmet. Detta fördömdes som en kultur av sysslolöshet och lyx och som hotade förstöra hushållets ekonomi, Den anonyma källan förordar också en företagsam, hårt arbetande och enkel kvinna och betonar vikten av att båda makar arbetar. Det här skulle kunna tyda på att det är här det ideal som vi anser som stereotypt för hela historien uppstår, men vid en närmare granskning mer framstår som en anomali. Att det kritiseras hårt i den offentliga debatten att stadsborna "gifter sig för pengarnas skull", visar dessutom också på att man under den största delen av historien värnat om personernas känslor och lycka i äktenskapssituationer utöver att vara en ren affärstransaktion som gjorde alla parter (framför allt kvinnorna) djupt olyckliga.

söndag 24 november 2019

Maria Ågren - Introduction: Making a Living, Making a Difference



I inlägget Sofia Ling: Konsten att försörja sig - Kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 (27 oktober 2019) nämnde jag projektet Gender and Work som drivs av historiska institutionen på Uppsala universitet (projektets egen hemsida finns här). En av publikationerna som hittills publicerats inom ramarna för projektet är antologin Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern Europan Society som gavs ut 2017 med historieprofessorn Maria Ågren som redaktör.



Efter en del funderingar, har jag kommit fram till att det är bäst att ge. varje artikel i boken ett eget inlägg då en sammanställning av alla skulle bli för långt och för spretigt. Det lämpligaste är nog dessutom att börja från början med Maria Ågrens Introduction. Making a Living, Making a Difference som är precis det den utgör sig för att vara: En kortare introduktion till forskningen om arbete under tidigmodern tid.



Inramningen för artikeln är Ingeborg Håkansdotter som 1662 åtalades för barnamord i Göta hovrätt. Det döda spädbarnet hade hittats efter att en lada rivdes och vittnesmål lade samman flera ledtrådar om Ingeborgs deltagande i samband med dess uppförande 1659 och hennes allmäntillstånd vid tillfället. Även om ämnet för rättsprotokollet är barnamordet, kan rättsprotokollet alltså ge oss andra uppgifter också, inte minst mäns och kvinnors arbetssituation på 1650-talet. Inte minst kan man konstatera att män och kvinnor arbetade tillsammans.



I inlägget Vad gjorde slottsfruar på 1500-talet hela dagarna? (23 juni 2019) beskrev jag lite av min frustration över att historieskrivningen är totalt ointresserad av vardagen. Jag utvecklade det lite till i inlägget om mitt besök på Skarhult i Skåne (18 juli 2019) då svaret jag fick vid en fråga om vad slottsfruar på 1500-talet gjorde, bemöttes med ett väldigt avvisande svar om att källorna inte alls tar upp det. Gender and Work-projektet bevisar emellertid det motsatta.



Maria Ågren beskriver hur man inom projektet använder det hon kallar the verb-oriented method, där man fokuserar på vad källorna berättar om vad folk gjorde i det förflutna. Sammanlagt samlade man in 16182 sådana uppgifter från åren 1550-1799 som ligger till grund för artiklarna i antologin. Ågren menar dock att arbetet att leta källor är "tidskrävande", vilket gör att man drar sig för att göra det. Det här förvånar mig inte egentligen, dels p.g.a. Skarhults svar till mig, men även på att det verkar vara en vanlig föreställning att information om folks vardagsaktiviteter (t.ex. arbete) är omöjliga att hitta i källorna. Det som jag mest reagerar på är att jag trodde man fick forskningspengar just för att leta i källorna. Det är åtminstone så jag uppfattar vad som är grunden till all forskning om det förflutna. Jag uppskattar också att Gender and Work-projektet även verkar gå ut från vad som folk rimligen borde ha gjort och sedan pröva detta mot fakta. Jag har fått uppfattningen att många forskare lätt blir bokstavstroende och saknar kreativiteten och empatin att kunna sätta sig in i den levda verkligheten.



Maria Ågrens introduktion är intressant på flera sätt då den snuddar vid ämnen som ofta blir mer eller mindre klischéartat beskrivna i historieskrivningen. Bl.a. diskuterar hon synen på hushållet under tidigmodern tid. Det skildras ofta som statiskt, självständigt och strikt hierarkiskt, men realiteten verkar mer peka på dynamik och nätverksbygge med en större mängd andra hushåll. Ågren går även in på att änkor gifte om sig, vilket vittnar om att änkestatusen inte alltid var eftersträvansvärd trots att den gav kvinnor större fri- och rättigheter.


Married women had access to property, were responsible for debts, and appear to have been particularly active in petty commercial activities. These observations all seem to be at odds with the letter of the law and create the impression that there was a gap between law and practice.

Jag tycker alltid det är intressant när forskare verkligen förväntar sig att alla människor i det förflutna följer alla normer. Som jag sa ovan verkar många forskare lätt bli bokstavstroende, men som Ågren skriver är det lätt att göra antaganden om verkligheten utifrån det handlingsutrymme som lagtexterna gav kvinnorna. Däremot vittnar dessa om att kvinnorna styrdes av sina makar, men i verkligheten var kvinnornas situation på många håll i Europa under tidigmodern tid bra mycket mer flexibel. Om jag får komma med en gissning utifrån vad som är rimligt, tror jag att det fanns så pass många uppgifter att mannen inte hade möjlighet att detaljstyra allting. Han litade helt enkelt på att hans hustru klarade av sina sysslor ordentligt. Det är den här dynamiken och flexibiliteten som ger Märta Leijonhufvud smeknamnet Kung Märta.