Visar inlägg med etikett Katarina av Sachsen-Lauenburg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Katarina av Sachsen-Lauenburg. Visa alla inlägg

tisdag 30 juli 2019

Livrustkammarens nya basutställning




Riksvapen med vasakärven i mitten. 

För lite mer än en månad sedan öppnade Livrustkammaren i Stockholm sin nya basutställning och jag fick äntligen en stund över för att besöka den i lördags.





Tidigare hade man mest montrar byggda upp mot väggarna, men nu har dessa tagits bort och utställningen består i huvudsak av fristående montrar som man kan gå runt och studera föremålen ur flera vinklar. Ett litet minus är att de flesta montrar innehåller väldigt många föremål, vilket kan göra det svårt att skilja ut dem om man vill kika närmare på något särskilt.






Del av bildspelet med regenter och tidslinje

som projiceras på väggen. 

Som tur är, har museet låtit trycka upp text om föremålen på träskivor med lättbegripliga bilder för att besökarna ska kunna studera föremålen närmare om de vill. Jag uppskattar också att man numera får se drottning Sofia Magdalenas brudklänning med släp och allt så som det en gång var tänkt att den skulle ses. På ena väggen visas också ett bildspel med de kungar och deras drottningar vars föremål och kläder visas upp i samma rum. Ett undantag görs av Karl XI:s dopvagga som står i det sista rummet då denna fortfarande används vid kungliga dop idag.






Erik XIV:s kröningsmantel

I rummet med föremål och kläder från Gustav II Adolf, Maria Eleonora och Kristina kan man också lyssna till Maria Eleonora berätta båda tolkningarna av hennes agerande efter sin makes död. Jag skulle dock inte säga att de står emot varandra. Hon tog uppenbarligen sin makes död väldigt hårt. Med detta inte sagt att hon var en hysteriska och att inte Axel Oxenstierna svartmålade henne för att samla makten hos sig själv.



Livrustkammaren har inga kungligheter som Örebro slott, men de har blivit kända för att de driver mycket med historia och populärkultur på sociala medier. De håller också oftast hög kvalitet varför de mer än förtjänar uppmärksamheten. Därför blev jag lite besviken på den guideade visningen även om mycket kan förklaras av att guiden var uppenbart väldigt nervös och jag misstänker att hon var ny på jobbet. Det gör därför lite ont att kritisera henne, men det var väldigt förvirrande för alla blev helt plötsligt gifta med Katarina av Sachsen-Lauenburg utom just hennes make Gustav Vasa.





Även hennes son Erik XIV ska ha varit gift med henne. Detta verkade hon inse blev fel, för hon berättade lite senare om att Erik var ogift (när hans bror Johan gifte sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg), men senare gifte sig med Karin Månsdotter som var hans barnpiga. Jag är egentligen inte så lite trött på skildringar av Karin som nedvärderar henne (och hennes familj) och den där var väl bland de bättre skildringarna. Hon var vare sig prostituerad eller enda orsaken till att Erik avsattes och hennes familj blev inte skildrade som frossande tjuvar under bröllopsmiddagen på slottet som hon blev av föredragshållaren på Vasamuseets evenemang Mat, musik och historia i höstas om vilket jag skrev inlägget Mat, musik och historia-1500-talet 22 september 2018.






Gustav II Adolfs dräkt

All den här förvirringen berodde förmodligen på hennes nervositet och som sagt tror jag att hon var rätt ny på jobbet. Det lät däremot som att hon försökte läsa innantill från minnet, till och med när hon sa att hon tyckte om den lilla modedockan från 1500-talet som museet har valt att ställa ut.



Inte blev det bättre av att hon nog hade memorerat hur hon skulle flytta runt i museet också, för i och med att hon hade svårt att komma ihåg vad hon skulle säga, hörde inte allt samman med det föremål som fanns i närheten. Jag förstod inte heller varför hon lade så stor vikt vid att berätta om Karin Månsdotter och Katarina av Sachsen-Lauenburg som inte finns representerade med några föremål på museet. Som sagt misstänker jag att hon var ny och förhoppningsvis blir hon tryggare ju mer visningar hon håller i. Om jag skulle ge henne tips, skulle jag säga att hon nog skulle behöva hitta intresse och engagemang för de personer vars historia hon ska berätta. Då lär man sig oftast av bara farten och man kan göra det levande. Kort sagt, det blir inte bara en läxa man måste kunna utantill.





Vad jag dock allra mest reagerade på var en ståndpunkt som guiden är långt ifrån ensam om att ha utan den förekommer hos flera välkända historiker också. Hon påstod att blodbad var "vardagsmat under den här tiden." Det är oklart om hon menade 1500-talet, tidigmodern tid eller hela historien före modernismen/nutid, men under ingendera tidsperiod accepterades hur mycket våld som helst. Händelser som t.ex. Stockholms blodbad fick oerhörda konsekvenser för de ansvariga. Kristian II avsattes ju t.ex. i hela den forna Kalmarunionen och han har svårt att förklara för påven vad som egentligen hände.






Karl XI:s dopvagga

Den här typen av demonisering av historiska personer och samhällen har jag väldigt svårt för. Faktum är att jag tror att den större mängd våld som vi utsätts för i princip dagligen via t.ex. TV, film och dataspel är mer än vad folk som inte befann sig i krig i det förflutna någonsin upplevde. Och för de flesta av oss idag är detta våld en lek...



Mycket av min kritik gentemot visningen och guiden på Livrustkammaren i lördags kan jag förklara och förlåta då jag tror att det handlar om oerfarenhet och nervositet, men inte just det där med våldet för det är både avhumaniserande och evolutionistiskt. De här människorna reagerade lika starkt på övervåld som vi gör idag och det blir tydligt om man fokuserar på hur historiska personer agerar och reagerar. 

måndag 8 oktober 2018

Döda personers sällskap: Katarina av Sachsen-Lauenburg




Katarina av Sachsen-Lauenburg vilar tillsammans med sin

make Gustav Vasa och hans andra hustru Margareta

Leijonhufvud i Uppsala domkyrka


Under 1945 och 1946 undersöktes gravplatsen för Gustav Vasa, Johan III och deras drottningar (förutom Katarina Jagellonica som har ett särskilt gravkor) grav och kvarlevor i Uppsala domkyrka. Denna undersökning resulterade i boken Vasagraven i Uppsala domkyrka 1956, där resultaten från undersökningen presenterades. 





Boken är stor och omfattande och det finns även en bok om undersökningen av Erik XIV:s grav i Västerås domkyrka 1958. Jag tänker därför att det kan vara på sin plats att starta en liten inläggsserie om resultaten från dessa och andra relaterade gravundersökningar. Jag har valt att kalla den Döda personers sällskap och först ut är Gustav Vasas första hustru, drottning Katarina av Sachsen-Lauenburg.



Jag har inte pratat särskilt mycket om henne innan och hon ska få ett mer utförligt presentationsinlägg en dag. Det som kan sägas om hennes person här var att hon föddes 24 september 1513 i Ratzeburg i nuvarande Schleswig-Holstein i dagens Tyskland. På sin 18-årsdag giftes hon bort med Gustav Vasa och blev Sveriges drottning.






Detalj på boken Vasagraven i

Uppsala domkyrka

13 december 1533 födde hon sonen och "kronprinsen" Erik, men dessvärre dog hon dagen innan sin 22-årsdag 23 september 1535. Hon bisattes 1 oktober 1535 i Storkyrkan i Stockholm och flyttades tillsammans med sin efterträdare Margareta Leijonhufvud till Uppsala domkyrka i samband med makens begravning 21 december 1560.




Anatomiprofessor Bo Eric Ingelmark (som för övrigt var född exakt 400 år efter Katarina; 24 september 1913) utförde de medicinska analyserna av Vasakungarna och deras drottningars kvarlevor. Det är också han som författat artiklarna om denna del av undersökningen.



Både Katarinas kista och skelett verkar ha varit rätt dåligt bevarat och skört varför benen analyserades utan att plockas upp ur kistan. Kistan var gjord i ek och sammetsklädd inuti. På den fanns ett kronprytt K och ett lika krönt R i metall liknande detaljerna på Vasagraven i Uppsala domkyrkas framsida som ni kan se här till höger. Efter undersökningen tillverkades en ny ekkista till både Katarina och hennes efterträdare Katarina Stenbock vars kista och kvarlevor var än mer präglade av tidens tand.






Katarinas och Margareta Leijonhufvuds begravningskronor

i Uppsala domkyrkomuseum



Katarina hade en begravningsdräkt i sammet som troligen ursprungligen var svart, men som på 1940-talet hade antagit en rödbrun färgton. Denna var lagd ovanpå kropppen och hade blivit stoppad med tyg. I huvudändan fanns även tygbitar som antogs komma från en hätta i guldbrokad som utgjort innanmätet till hennes begravningskrona.





Skelettet var, som sagt skört, men man kunde ändå dra en del slutsatser från det. Bl.a. var hon 179 cm lång och det fanns inga skador på kraniet som skulle kunna komma från den yxhammare som hennes make enligt envisa rykten ska ha slagit ihjäl henne med. Att detta bara är ett elakt rykte stärks också av att hennes svåger, Kristian III av Danmark, i ett brev berättar att hon fallit till golvet under en fest. Idag diskuterar man hennes död som komplikationer av ett missfall.

måndag 1 januari 2018

Margareta Eriksdotter Leijonhufvud




Margareta Leijonhufvud

Jag startar detta år som jag avslutade det förra med ett inlägg om en av Vasakvinnorna, nämligen Gustav Vasas andra fru Margareta Leijonhufvud. Hon är storasyster till Märta som jag skrev om i förra inlägget och det är hennes 502:a födelsedag idag då hon sägs ha fötts 1 januari 1516.



Hon är dotter till adelsmannen och riksrådet Erik Leijonhufvud och Ebba Vasa. Hon hade, förutom lillasyster Märta, som föddes i december 1520 (drygt 1½ månad efter att fadern avrättats i Stockholms blodbad.) fem andra syskon.Tre systrar: Birgitta (Brita) (född 1514), Anna (född 1515 och död när hon bara något år gammal föll ner för en trappa på Örebro slott) och Anna (född 1517). Dessutom hade Margareta också två bröder: Abraham (född 1512/1513) och Sten (född 1518)



Väldigt lite är känt om Margaretas barndom, men hennes far satte familjen i klostret i Västerås under hösten 1520. Därför undgick de att, likt de flesta andra av familjerna till de män som avrättades i Stockholms blodbad, att hamna i danskt fängelse. Istället kunde Ebba återvända med barnen till familjens två sätesgårdar Loholm i Västergötland och Ekeberg i Närke som hon fick behålla. Det är troligt att hon där uppfostrade Margareta i alla de sysslor som en adelskvinna behövde kunna.






Gustav Vasa

Kung Gustav Vasa gifte sig en första med Katarina av Sachsen-Lauenburg 1531 och 1533 födde hon sonen Erik (XIV). Karin Tegenborg Falkdalen (2016) menar att Margareta mycket väl kan ha ingått i hennes hov, men det finns inga konkreta bevis på detta. Efter bara fyra års äktenskap, dog dock Katarina 1535. Hennes svåger, kung Kristian III av Danmark berättar att hon föll ihop när hon dansade under en fest på slottet. Elaka rykten gjorde dock gällande att Gustav skulle ha slagit ihjäl henne med en hammare, vilket ledde till att Gustav fick ett ännu sämre rykte utomlands. Därför beslutade han sig för att istället leta bland den svenska högadeln efter en fru.



Det finns en historia om att Margareta först varit trolovad med Svante Sture att Gustav ska ha kommit på honom på knä framför Margareta i hennes kammare. Margareta ska då ha sagt att Svante kommit för att anhålla om Märtas hand.



Detta är en väldigt intressant historia och jag funderar på att ha med den i min berättelse, men om sanningen ska fram har jag svårt att tro på den. Den passar inte riktigt in med vad jag vet om Svantes bakgrund. Visst hände det att föräldrar beslutade om trolovningar mellan sina barn väldigt tidigt, men Svante var bara tre och Margareta fyra i samband med Stockholms blodbad 1520 när Svante med familj hamnade i danskt fängelse. De befriades 1524 och hans mor, Kristina Gyllenstierna tog med sig hans storebror Nils till Sverige. Svante verkar däremot ha blivit kvar i Danmark för att utbildas av biskop Ove Bille i Århus till åtminstone 1532. Därefter flyttade han till Gustavs svärfar, hertig Magnus I av Sachsen-Lauenburgs hov för att sedan vara kidnappad i Lübeck ett tag efter att han hade tackat nej till Sveriges krona som de erbjöd honom då de planerade att störta Gustav Vasa. Svante kom därför inte tillbaka till Sverige igen förrän 1536. Detta är samma år som Margareta gifte sig med Gustav och även om det fanns en överenskommelse mellan de bådas föräldrar, tror jag inte att de var gamla nog före 1520 för att ha utvecklat några djupare känslor för varandra. Sedan undrar jag också vem som bevittnade händelsen mer än Margareta, Svante och Gustav och "skvallrade" om den. Det verkar mer som att det är en efterhandskonstruktion skapad för att fördjupa rivaliteten mellan Vasa- och Stureätten.


"Vi
eder till känne att vi aktar i den helige trefaldighets namn giva oss i
rätt äktenskap med ärlig, välbördig jungfru Margareta Eriksdotter, på
söndagen efter Mikaelis näst kommande uti vår stad Uppsala."


- Inbjudan från Gustav Vasa om att han skulle gifta sig med Margareta.


(Citerad i Tegenborg Falkdalen 2016)



Margareta var 20 år och Gustav 40 när de gifte sig i Uppsala domkyrka 1 oktober 1536. Åldersskillnaden är en sådan sak som för oss kan verka lite konstig, men var helt normal för de som levde då. Paret verkar också ha blivit lyckliga tillsammans och även om Margareta inte kunde vara direkt involverad i Riksrådets arbete, verkar hon ofta ha följt med sin make på hans resor genom landet. Med eller utan barn. Deras äktenskap knöt också hennes syskon och svågrar (inklusive Svante Sture) närmare kungen.



Det finns en brevväxling på 16 bevarade brev mellan Margareta och Märta från åren 1544-1551. Dessa ger en insikt i systrarnas vardagoch blandar diskussioner om ekonomi och inrikespolitik med diskussioner om sjukdomar och huskurer. Vad man också verkar kunna få ut av breven är att de stod varandra väldigt nära och de verkar också ha saknat varandra när de inte träffades. Baserat på innehållet, blir det tydligt att Svante Sture ofta verkar ha använt sin hustrus brevväxling med drottningen för att nå fram till kungen med förslag och frågor. Att gå via Margareta för att nå Gustav var han heller inte ensam om att göra och mönstret känns även igen från att folket ofta kontaktade Kristina Gyllenstierna för att nå hennes make Sten Sture d.y.






Cecilia Vasa

Margareta kom att få tio barn: Johan (III) född 1537, Katarina 1539, Cecilia 1540, Magnus 1542, Anna 1545, Sofia 1547, Elisabet 1549 och Karl (IX) 1550 som uppnådde vuxen ålder samt Karl (född 1544) och Sten (född 1546) som dog innan de hann fylla ett år. Barnen togs väl omhand av två (senare tre) barnskötare och Gustav Vasa verkar ha varit en väldigt omhuldande fader som lade sig i hur barnen uppfostrades. Utöver barnskötarna hjälpte Kristina Gyllenstierna (som var Gustavs moster), Margaretas mamma Ebba och hennes systrar också kungaparet när de behövde extra hjälp. Breven till Märta vittnar också om att Margareta inte var sen att låna ut sin barnskötare till sin syster om så behövdes.



Under sent 1540-tal blev Margareta sjuk i omgångar och enligt breven till systern gällde detta även Märta. Det är oklart vad de båda drabbats av, men Karin Tegenborg Falkdalen (2016) tror att det var de många och täta graviditeterna som tog ut sin rätt, vilket jag också finner rimligt. Båda kvinnorna blev bättre, men i augusti 1551 blev Margareta sjuk igen och Gustav skickade bud efter både Kristina Gyllenstierna och Märta och Svante att genast ta sig till Tynnelsö där kungafamiljen befann sig. Denna gång repade sig inte Margareta och hon dog mellan klockan två och tre på eftermiddagen 26 augusti 1551.






Margareta och Katarina av Sachsen-Lauenburgs

begravningskronor från domkyrkans museum i Uppsala





Margareta begravdes först i Storkyrkan i Stockholm där även Katarina av Sachsen-Lauenburg vilade. När Gustav Vasa dog 1560 flyttades deras kvarlevor och placerades i sarkofagen i Vasakoret i Uppsala domkyrka där de fick vila tillsammans med sin make.



Margareta är intressant som drottning och person. Hon blir, till skillnad från många andra drottningar, väldigt väl omtalad av både samtiden och i historieskrivningen och Gustav Vasa verkar ha givit henne allt mer politiska befogenheter varför man kan säga att hon agerade även som en politisk partner till honom. Det är lite så med Vasakvinnorna generellt. De har inte tillgång till den riktiga politiska makten som t.ex. Riksrådet, men de är långt ifrån politiskt och maktmässigt oviktiga, ett faktum som är väldigt intressant att utforska.









Referenser


Bilderna på Margareta lånades från hennes Wikipediasida och de på Gustav och Cecilia Vasa lånades här och här.