 |
| Riksvapen med vasakärven i mitten. |
För lite mer än en månad sedan öppnade Livrustkammaren i Stockholm sin nya basutställning och jag fick äntligen en stund över för att besöka den i lördags.
Tidigare hade man mest montrar byggda upp mot väggarna, men nu har dessa tagits bort och utställningen består i huvudsak av fristående montrar som man kan gå runt och studera föremålen ur flera vinklar. Ett litet minus är att de flesta montrar innehåller väldigt många föremål, vilket kan göra det svårt att skilja ut dem om man vill kika närmare på något särskilt.
 |
| Del av bildspelet med regenter och tidslinje som projiceras på väggen. |
Som tur är, har museet låtit trycka upp text om föremålen på träskivor med lättbegripliga bilder för att besökarna ska kunna studera föremålen närmare om de vill. Jag uppskattar också att man numera får se drottning Sofia Magdalenas brudklänning med släp och allt så som det en gång var tänkt att den skulle ses. På ena väggen visas också ett bildspel med de kungar och deras drottningar vars föremål och kläder visas upp i samma rum. Ett undantag görs av Karl XI:s dopvagga som står i det sista rummet då denna fortfarande används vid kungliga dop idag.
 |
| Erik XIV:s kröningsmantel |
I rummet med föremål och kläder från Gustav II Adolf, Maria Eleonora och Kristina kan man också lyssna till Maria Eleonora berätta båda tolkningarna av hennes agerande efter sin makes död. Jag skulle dock inte säga att de står emot varandra. Hon tog uppenbarligen sin makes död väldigt hårt. Med detta inte sagt att hon var en hysteriska och att inte Axel Oxenstierna svartmålade henne för att samla makten hos sig själv.
Livrustkammaren har inga kungligheter som Örebro slott, men de har blivit kända för att de driver mycket med historia och populärkultur på sociala medier. De håller också oftast hög kvalitet varför de mer än förtjänar uppmärksamheten. Därför blev jag lite besviken på den guideade visningen även om mycket kan förklaras av att guiden var uppenbart väldigt nervös och jag misstänker att hon var ny på jobbet. Det gör därför lite ont att kritisera henne, men det var väldigt förvirrande för alla blev helt plötsligt gifta med Katarina av Sachsen-Lauenburg utom just hennes make Gustav Vasa.
Även hennes son Erik XIV ska ha varit gift med henne. Detta verkade hon inse blev fel, för hon berättade lite senare om att Erik var ogift (när hans bror Johan gifte sig med Katarina av Sachsen-Lauenburg), men senare gifte sig med Karin Månsdotter som var hans barnpiga. Jag är egentligen inte så lite trött på skildringar av Karin som nedvärderar henne (och hennes familj) och den där var väl bland de bättre skildringarna. Hon var vare sig prostituerad eller enda orsaken till att Erik avsattes och hennes familj blev inte skildrade som frossande tjuvar under bröllopsmiddagen på slottet som hon blev av föredragshållaren på Vasamuseets evenemang Mat, musik och historia i höstas om vilket jag skrev inlägget Mat, musik och historia-1500-talet 22 september 2018.
 |
| Gustav II Adolfs dräkt |
All den här förvirringen berodde förmodligen på hennes nervositet och som sagt tror jag att hon var rätt ny på jobbet. Det lät däremot som att hon försökte läsa innantill från minnet, till och med när hon sa att hon tyckte om den lilla modedockan från 1500-talet som museet har valt att ställa ut.
Inte blev det bättre av att hon nog hade memorerat hur hon skulle flytta runt i museet också, för i och med att hon hade svårt att komma ihåg vad hon skulle säga, hörde inte allt samman med det föremål som fanns i närheten. Jag förstod inte heller varför hon lade så stor vikt vid att berätta om Karin Månsdotter och Katarina av Sachsen-Lauenburg som inte finns representerade med några föremål på museet. Som sagt misstänker jag att hon var ny och förhoppningsvis blir hon tryggare ju mer visningar hon håller i. Om jag skulle ge henne tips, skulle jag säga att hon nog skulle behöva hitta intresse och engagemang för de personer vars historia hon ska berätta. Då lär man sig oftast av bara farten och man kan göra det levande. Kort sagt, det blir inte bara en läxa man måste kunna utantill.
Vad jag dock allra mest reagerade på var en ståndpunkt som guiden är långt ifrån ensam om att ha utan den förekommer hos flera välkända historiker också. Hon påstod att blodbad var "vardagsmat under den här tiden." Det är oklart om hon menade 1500-talet, tidigmodern tid eller hela historien före modernismen/nutid, men under ingendera tidsperiod accepterades hur mycket våld som helst. Händelser som t.ex. Stockholms blodbad fick oerhörda konsekvenser för de ansvariga. Kristian II avsattes ju t.ex. i hela den forna Kalmarunionen och han har svårt att förklara för påven vad som egentligen hände.
 |
| Karl XI:s dopvagga |
Den här typen av demonisering av historiska personer och samhällen har jag väldigt svårt för. Faktum är att jag tror att den större mängd våld som vi utsätts för i princip dagligen via t.ex. TV, film och dataspel är mer än vad folk som inte befann sig i krig i det förflutna någonsin upplevde. Och för de flesta av oss idag är detta våld en lek...
Mycket av min kritik gentemot visningen och guiden på Livrustkammaren i lördags kan jag förklara och förlåta då jag tror att det handlar om oerfarenhet och nervositet, men inte just det där med våldet för det är både avhumaniserande och evolutionistiskt. De här människorna reagerade lika starkt på övervåld som vi gör idag och det blir tydligt om man fokuserar på hur historiska personer agerar och reagerar.
