Föredrag - Sigismunds drottningar

Det sista av föredragen om Vasafamiljen med kontakter till det polsk-litauiska samväldet  på Vasamuseet handlade om Sigismunds två fruar Anna och Konstantia. De var systrar och tillhörde familjen Habsburg som enligt föredragshållaren Jenny Öhman var bäst på att gifta sig. Anna och Konstantia var resultatet av ett av de bröllop där Habsburgarna gifte sig med varandra. Flickornas mamma, Maria Anna av Bayern gifte sig med sin egen morbror, ärkehertig Karl II av Inre Österrike. Då habsburgarna hade dåliga erfarenheter från giftermålen med Sigismunds morbror, skickade hon med en kvinna vid namn Urszula Mayerin som älskarinna åt Sigismund tillsammans med Anna. Urszula verkar ha blivit betydelsefull för hela Sigismunds familj och det polsk-litauiska hovet även om det inte finns något som tyder på att hon skulle ha blivit Sigismunds älskarinna. Som jag sa i inlägget om förra föredraget, verkar han ha älskat Anna.



Jag kan inte påstå att jag kände till mycket om någon av dessa Vasadrottningar utöver namnet. De hade, liksom sina andra tretton syskon, fått en strikt katolsk uppfostran och det krockade ganska rejält för Anna att då bli drottning i det protestantiska Sverige där hon dessutom utsattes för ett starkt hat från prästerskapet och inte minst sin makes farbror.



Det var väldigt spännande att utvidga min kunskap om Vasakvinnorna och har inte så mycket om att säga. Jag uppskattade föredraget. Faktum är att föredragen har varit väldigt bra. De har givit mig mycket ny kunskap om en gren av Vasaätten som jag inte kände till så bra innan. Däremot är jag lite ledsen över att Sigismunds syster Anna inte fick något eget föredrag. Hon tillhör absolut den närmaste familjen och var väldigt betydelsefull för sin bror. Dessutom är hon ganska häftig som person. Hon hade förtjänat att lyftas fram också.

Föredrag - Sigismund. Dubbelkungen

Så var det dags för ytterligare ett Vasaföredrag på Vasamuseet i onsdag kväll. Efter att föräldrarna fått varsitt, var det så tur för sonen Sigismunds och det var historikern Olle Larsson som höll det.



Sigismund är nog den mest undanskuffade av Vasakungarna och föddes långt ifrån överst i tronföljden. Han uppfostrades till katolik även om han också hade protestantiska lärare runt sig.



Han valdes till kung i Polen efter sin morbror och flyttade huvudstaden från Kraków till Warszawa för att det strategiskt låg bättre till för att han också skulle kunna regera över Sverige.



Sigismund hade inte ärvt det karaktäristiska Vasatemperamentet och verkar ha haft en betydligt mildare och snäll framtoning. Han var intresserad av kultur i olika former och han ska även ha varit musikalisk.



Föredraget den här gången handlade mer om politisk än personlig historia. Därför var fokus mest på hur Sigismund valdes till kung i Polen-Litauen, men också om striderna med farbror Karl i Sverige. Jag fick däremot veta att uttrycket polsk riksdag kommer från att den styrande adeln i Polen-Litauen måste fatta enhälliga beslut och att varje adelsman hade full vetorätt. Detta var tydligen något som Sigismund insåg var väldigt svårhanterligt och han gjorde sig impopulär när han försökte införa majoritetsbeslut istället.



Ofta leder fokus på politiken till att människorna reduceras till politiska spelpjäser och stundtals verkar det bli förvirrande när de gör helt naturligt mänskliga saker. Som att älska sina barn och sina makar. I detta fall handlade det om att Sigismund och hans första fru Anna både åt och sov tillsammans och att de således måste ha varit förälskade.



Visst kan man bara spekulera om historiska personers känsloliv, men jag tror det är farligt att moralisera för mycket kring konceptet med arrangerade äktenskap utifrån ett modernt perspektiv också. Jag tror att vi väljer om vi ska älska (eller hata) någon och jag även om vissa av Vasaäktenskapen säkert fungerade bättre än andra, så verkar inget av dem ha varit en total katastrof i stil med Gustav III och Sofia Magdalenas under 1700-talet (Detta äktenskaps misslyckande tror jag beror till stor del på Gustav III:s mammas attityd både till sonen och svärdottern men det är en annan historia.).



Man kan ju titta på barnalstrandet i sammanhanget som var en av de äktenskapliga plikterna och kvinnan hade inte heller rätt att neka sin make. Två generationer före Sigismund hade hans farmor och farfar (Margareta Leijonhufvud och Gustav Vasa) fått tio barn på 15 år och gammelmoster Märta Leijonhufvud fick 15 barn på 22 år med Svante Sture. Man kan nog därför anta att äkta makar delade säng betydligt oftare än vad man kanske tror.