Ni som följt bloggen nu i vår, har säkert förvånats över hur hård jag har varit mot Vasamuseets Afternoon Tea-föredrag som jag normalt sett brukar uppskatta väldigt mycket. Faktum är att jag har blivit ganska förvånad själv över att de inte levt upp till de höga förväntningar jag alltid har. Jag har skildrat mina upplevelser i inläggen Drottning Kristina - en tidig modern? (Eller vad det nu blev) (30 januari 2019) och Drottning Kristina - Kulturens beskyddare (Eller vad det nu blev) (25 februari 2019). Då erfarenheten från tidigare Afternoon Tea-tillställningar denna vår, sade mig att det skulle bli en väldig massa män och en väldig massa musik, gick jag in för att det var det jag skulle få även denna gång och jag tänkte försöka njuta av konserten. Jag blev därför väldigt positivt överraskad. Jag fick ett föredrag på 30 minuter och musik med trevliga musiker och solister på 30 minuter. Förutom musikerna var också alla kvinnor. Jag är inte den som behöver kvinnlig dominans alla gånger, men de övriga två gångerna har den manliga dominansen inte riktigt känts befogad.
Marie-Louise Rodén som stod som föredragshållare i programmet hade dessvärre blivit sjuk och istället hade man tagit in hennes väninna Inga-Lena Ångström Grandien som är konsthistoriker. Hennes föredrag alternerades med musiken (En kvart var i taget.) och hon delade upp sitt föredrag i två delar. Den första handlade om hur Kristina påverkade bilden av Stockholm. Inte minst genom att sälja av mark på Blasieholmen till adeln som där fick möjlighet att bygga ståtliga palats. Den andra delen handlade om Kristinas bild av sig själv. Redan året efter hennes faders död (1633) skickas de första bilderna av henne ut till folket. Därefter förändras hennes stil med åren och Ångström Grandien tog oss därför med på en stilresa genom Kristina-porträtten som var väldigt intressant. Bl.a. kastar Kristina korsetten (eller snörlivet som det hette då) när hon blev myndig 1644. Efter ett tag verkar hon också experimentera med sin könsroll och klär sig bl.a. i mansdräkter.
Kung Kristina är en så oerhört fascinerande person och det glädjer mig att äntligen ha fått lyssna på ett ordentligt föredrag om henne. Inga-Lena Ångström Grandien var en värdig ersättare för Marie-Louise Rodén och höll ett väldigt intressant föredrag under en tillställning som var bra mycket bättre än de tidigare Afternoon Tea-evenemangen den här terminen. Jag tycker dock fortfarande väldigt synd om Susanna Åkerman som enligt min mening blev ganska illa behandlad (som sagt har det varit väldigt mycket män på ett inte jättebra sätt) och om de ska omboka Rodén, skulle jag väldigt gärna se att man ombokade henne också. Fredagens evenemang styrkte den känsla som jag hade redan efter visningen av museimagasinet tidigare i mars som jag beskrev i inlägget Torkad hjärna, härsket smör och rostigt hår (8 mars 2019): Vasamuseets evenemang blir bäst om de själva håller i tyglarna. Det faktum att de mycket väl kan ha lyssnat på min kritik värmer verkligen mitt hjärta också.
