Vasaslottsresan: Reflektioner efter etapp 2

Ruiner och rekonstruktion av Vasarnas Svartsjö

Idag bar det av till två nya Vasaslott. Drottningholm passerades egentligen först, men jag och mitt resesällskap valde att först fortsätta till Svartsjö.



Vasarnas Svartsjö var ganska annorlunda jämfört med det slottet som står där idag som från början lät byggas av kung Fredrik I som jaktslott åt hans fru drottning Ulrika Eleonora på 1700-talet.



Inte mycket finns kvar från Vasaslottet mer än lite stenmurar, men oj vad pampigt det måste ha varit. Jag kan så förstå att Erik XIV älskade stället. Det är också där som rättegångarna mot Svante Sture, hans söner och de övriga inblandade hölls innan de flyttades till Uppsala där Sturemorden inträffade.

Svartsjö slott idag

Svartsjö har jag aldrig besökt, så det var extra spännande. På vägen hem stannade vi till vid Drottningholms slott. Drottningholm är mest känt som drottning Hedvig Eleonoras slott, men drottningen i namnet är faktiskt Katarina Jagellonica. Slottet och dess omnejd är idag ett världsarv och får därför stöd från UNESCO och det har andra krav på sig än de övriga Vasaslotten. Jag var där med skolan på mellanstadiet och gick på visning både av slottet, teatern och det tillhörande Kina slott. Jag minns den guidningen mest eftersom det var å jag lärde mig att mandarin också är en västerländsk beteckning på en kinesisk ämbetsman. Guiden sa att lille Gustav III väntade vid Kina slott utklädd till mandarin när hans far Adolf Fredik gav slottet till hans mor Lovisa Ulrika varpå hela klassen gapskrattade då alla mer tänkte på frukten.



Idag blev det inga besök i själva slottet, men det är alltid mysigt att vara där. Visning av både Svartsjö och Drottningholm får vänta till nästa besök.

Drottningholms slott

Vasaslott: Lindholmen

Minnessten (Orkesta 59) rest 12 maj 1866

Ett av stoppen på min Vasaslottsresa var Vasakullen där ruinerna av Lindholmens borg finns. Detta kan vara platsen för Gustav Vasas födelse även om Rydboholms slott, som var Erik Johanssons (Vasa) familjegods också har lagts fram som troligt alternativ.



I fornlämningsregistret hittar man grundläggande information från den inventering som gjordes 1978. På platsen finns också en minnessten som restes 1866. Texten på stenen lyder: "Till minne af Gustaf Ericsson Wasa född på Lindholmen 12 maj 1496 restes wården den 12 maj 1866."



En bit bort, vid Lindholmens station, finns ytterligare en minnessten som restes 14 maj 1896 (d.v.s. nästan på Gustavs troliga 400-årsdag).

Bild på Lindholmen från Suecia-verket.

Lindholmen i juli 2018

På krönet av en kulle, strax väster om huvudbyggnaden till dagens Lindholmens gård lät Katarina Eriksdotter och hennes man riddaren Sten Pedersson (Uppgiften kommer från Wikipedia och jag har inte lyckats hitta deras släktnamn.) ca. 1450 anlägga en borg av typen (sten)hus, en borgtyp som var vanlig under senmedeltiden.



Sigrid Banér ägde slottet och en tradition från 1500-talet var att man åkte hem till sin mor för att föda barn, vilket är orsaken till att Lindholmen har uppgetts som Gustav Vasas födelseplats utöver Vasasätesgården Rydboholm.

Bro på väg till ruinen

Som arkeolog skar det lite i hjärtat på mig att se platsen så som den är idag. Det lilla som finns kvar av ruinen var övervuxet och ganska illa skött. En bro man var tvungen att ta sig över för att nå fram till ruinen var i princip genomrutten och trasig på en hel del ställen. I mer regniga tider går den nog över ett dike/liten bäck varför det kunde ha varit svårare att ta sig över den än det var när jag var där.



Utöver detta är förmedlingen av platsen näst intill icke-existerande. Det är väldigt dåligt skyltat och om man inte vet att ruinen finns eller var den finns, är det lätt att man totalt missar den. (Det är på allvar sämre skyltning för den än för Nordians hög i Åshusby utanför Rosersberg och jag lovar att då är det illa!)  Lindholmen finns inte heller med i vare sig Svenska borgar och fästningar. En historisk reseguide eller i Svenska slott och herrgårdar. En historisk reseguide trots att den förra omnämner bl.a. Birka och Runsa.

Allé vid Lindholmen

Den enda informationsskylten som finns utgörs av en skylt vid parkeringen i
botten av kullen. Denna skylt informerar dock inte om själva borgens
historia utan bara att det finns ett minnesmonument från 1800-talet som
säger att Gustav Vasa föddes där, men att det inte alls är säkert.



Det verkar som att man idag lämnat ruinen helt och hållet vind för våg. Kanske för att man inte säkert kan säga att Gustav Vasa föddes här så som man gjorde under 1800-talet. Det är en märklig inställning. Även om det inte finns särskilt mycket att se idag, skulle bara blotta indicier om att Gustav Vasa föddes på platsen kunna locka besökare. Inte minst är det som fornlämning öppet för allmänheten, något som Rydboholm som privatbostad inte är.



Jag tror Lindholmen håller på att bli ett drömprojekt för mig rent arkeologiskt. Konstigt nog verkar det inte som att någon arkeologisk undersökning alls har gjorts på platsen. Åtminstone har den inte omtalats senare. Det finns dock såväl synliga stenmursrester som tegelkross och kalkbruk, vilket skulle kunna användas för datering. Om någon arkeolog med projektledarerfarenhet och intresse för Vasaätten och/eller senmedeltida borgar har lust att delta i ett projekt tillsammans med mig, så kan ni väl höra av er till mig.









Referenser:

• https://www.upplevvallentuna.se/sv/217320/Vasakullen-och-Lindholmens-gard/


• http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html


• https://sv.wikipedia.org/wiki/Lindholmens_g%C3%A5rd

Vasaslottsresan: Fler slott och reflektioner om etapp 1

Hörningsholm från vattnet.

De vita, utstickande murarna är medeltida.

De två senaste dagarna har verkligen varit fullspäckade med upplevelser relaterade till Vasa- och Stureätten framför allt.



Hörningsholm ligger på Mörkö i Södermanland och är Sturarnas familjegods. Det blev mitt och min väns första stopp för dagen. Det slott som Sturarna byggde är inte kvar så när som på murar som främst syns från vattnet, men wow vilket läge!!! Högst upp på en klippa med enorm utsikt över Mälarens inlopp.



Min kärlek till Svante Sture och Märta Leijonhufvud samt till Kristina Gyllenstierna och Sten Sture d.y. har gjort att Hörningsholm är ett av de slott jag helst velat besöka och även om det inte längre är den mäktiga Stureborg det en gång var, är jag inte alls besviken.



Från Hörningsholm var det inte långt till Tullgarn som är ett av de kungliga slotten idag, men som en gång tillhörde Märta och Svantes yngste son Karl. Väldigt pittoreskt slott som jag planerar att återvända till, inte minst för att gå visning och se insidan av slottet.



Efter den lilla turen i Södermanland, åkte jag och min vän norrut till Vaxholms fästning som var försvaret av Stockholm som Gustav Vasa började bygga. Efter det blev det Rydboholms slott som var Vasaättens släktgods. Det var tyvärr instängt av grönskande trädgård och staket, varför jag bara såg småbitar av det.



Efter lunch åkte vi vidare till Lindholmen i Vallentuna som är den mest troliga platsen där Gustav Vasa föddes. Dessvärre är det inte mycket kvar av den gamla borgen förutom lite stenar. Det är också en av de mer eftersatta fornlämningar jag sett. Arkeologen i mig skriker efter att dels undersöka den (Enligt fornlämningsregistret-FMIS är platsen inte alls arkeologiskt undersökt.) och dels att rusta upp den och satsa på bättre förmedling med bättre vägvisning och moderna skyltar om lämningen.

Vasaslottsresan: reflektioner efter etapp 1.

Minnessten av Kristina Gyllenstierna i

Sam Lidmans Djäkneparken i Västerås.

En annan sida av stenen har inskriptionen:

"en våras vår. en rosors ros."

Det här inlägget kommer inte att vara särskilt faktaspäckat utan mest som en reflektion över min första heldagsresa med Vasaslott. Det kommer inlägg om varje enskild plats som jag besökte idag 18 juli 2018, men jag känner ändå ett behov av att skriva av mig de första tankarna och känslorna kring de slott som jag har besökt idag.



Jag och en vän åkte runt i Uppland och Västmanland hela dagen idag. Första stopp blev Venngarn då det ligger närmast mig och jag blev glad att jag inte är ensam om att se den medeltida borgen i sidan av slottet som vetter mot trädgården. Venngarn var vackert som sist när jag var där och jag besöker gärna slottet fler gånger. Inte bara för att det är mitt närmaste Vasaslott.



Därefter bar det av till Västerås där min vän har bott i flera år och jag fick en rundtur till Gäddeholm, slottet, dominikanerkonventet där man beslutade om reformationen, domkyrkan och jag blev även visad den helt fantastiska Djäkneparken/Djäkneberget där Sam Lidman på 1800-talet ristade in en massa texter om bl.a. en hel del historiska personer som Kristina Gyllenstierna här till höger.



Hennes och Sten Sture d.y. avbildningar i domkyrkan var så pyttesmå på ett gigantiskt altarskåp och vi såg även bl.a. Erik XIV:s grav.



Arkeologer som vi båda är tog vi även en avstickare till storhögen Anundshög också den i Västerås, men det tillhör mer min professionella forskning och kanske inget jag kommer skriva närmare om här.



Överlag känns det som om det blev mest om Erik. Vi åkte även till Örbyhus där Erik dog 1577. Det slottet var nog allra finast av de vi besökte idag och jag hoppas jag får möjlighet att besöka det igen, inte minst för att gå visningarna de har på somrarna.



Det har varit en trevlig om än extremt varm dag och även om värmen var rätt påfrestande, kunde jag inte vara gladare för mina upplevelser.

Vasaslotten: Uppsala slott

Uppsala slotts norra torn

I lördags besökte jag Uppsala slott. Det är ett av de stora Vasaslotten även om väldigt lite av det man ser idag är från Vasatid.



Gustav Vasa började bygga slottet på Kasåsen (som är en del av Uppsalaåsen. Domberget, där Uppsala domkyrka är belägen är del av samma ås.) 1549 som svar på alla inrikes uppror. Den byggdes utifrån det senaste italienska modet och är enligt boken Svenska borgar och fästningar att betrakta som den äldsta s.k. bastionsfronten i Nordeuropa. De blir vanliga i området först på 1570-talet.

Kung Jans port

(Tagen under ett tidigare besök när gräset var grönt)

De två bastionerna var riktade åt väster där höjdskillnaderna var mindre och hade en s.k kurtinmur emellan sig.



Styrbiskop är namnet på den norra bastionen där Gunillaklockan står idag. Den är mer ursprunglig och enhetlig med en del drag från medeltida befästningsverkstraditioner och bevarat bara som en ruin.



Gräsgården är namnet på den södra bastionen. Den blev om- och påbyggd redan under vasatid, bl.a. med en bostadsflygel som kallades Kungshuset. Denna blev snart för liten och Erik XIV lät bygga om den till en rätvinklig flygel.



Kungshuset skadades i en brand 1572, men byggdes upp igen av Johan III som lät den vara sydöstra delen av det renässansslott han började att uppföra i Uppsala.

Gräsgården

Från Johans renässansslott finns de äldsta bevarade professionella arkitektritningarna i Sverige, men bara den södra och den östra längan kom att färdigställas. Kung Jans port som ni kan se här till höger är hans verk och 1588 göts en klocka av hans andra fru Gunilla Bielke.



Den vasaregent som bott mest på slottet är Kristina och det var i rikssalen hon abdikerade 6 juni 1654. Det var också här som Sturemorden utspelade sig i maj 1567.



Uppsala drabbades av en stor stadsbrand 1702 och slottet drabbades hårt och man tog tegel från det bl.a. till Stockholms slott och till återuppbyggningen av staden.

Slottet låg därefter i ruiner fram tills kung Adolf Fredrik lät återuppbygga det igen 1744. Det är hans arkitekt Carl Hårlemans slott ihop med interiörer från förra sekelskiftet och en renovering av rikssalen av Ragnar Östberg 1930 som syns mest idag. Drottning Gunillas klocka göts också om och placerades i sin egen klockstapel på Styrbiskop 1756. Landshövdingen flyttade in 1752. Bastionerna förblev däremot ruiner.



Under 1940-taletgrävdes Gräsgården ut och restaurerades (Svenska borgar och fästningar menar att det finns anledning att ifrågasätta restaureringen, men utvecklar inte en argumentation kring detta.) och man satte tak ovanpå den gamla ruinen. Idag är det museet Vasaborgen där man sommartid och under höstlovet kan gå på visningar.

Visningarna tar upp lite allmän Uppsala historia, slottets historia samt berättar om spökande vasar som man kan träffa på på slottet om man har (o)tur.



Bl.a. ska Gustav Vasas och Margareta Leijonhufvuds dotter Cecilia gå igen i bostadsdelarna. Cecilia Vasa tillhör mina absoluta favoriter och är den mest kända av Vasadöttrarna. Jag undrar däremot varför hon skulle vilja gå igen i just Uppsala slott. Såvitt jag vet hade hon ingen egentlig koppling dit. Jag är också nyfiken på hur man säkert vet att det är just Cecilia som går igen där. På senare år har det skett en explosion i intresse kring hennes person och livshistoria och jag undrar därför lite över om det inte är för att haka på det intresset som man så gärna vill att hon ska spöka där.

Sydöstra tornet sett från Gräsgården

En annan spökhistoria berättade om hur Gustav Vasa själv blev förbannad när en landshövding på 1800-talet snodde med sig en bit av hans skägg när hans grav öppnades. För att få stopp på den väldigt arga, döda kungen ska landshövdingen ha tagit skägget och gjort statyn av Gustav som finns på borggården.



En annan, berättelse från visningen av Vasaborgen som kan te sig lite makaber för oss idag är att det som beskrevs som slottets barnkammare hade fönster som vette mot slottets avrättningsplats och de verkar ha ritat hängda män på väggen där. Säkert är det en anakronistisk vilja av mig (avrättningar har ju trots allt varit "folklig underhållning"), men jag kan inte låta bli att också fundera över hur gammal leken Hänga gubbe är och om det kan vara det som klottrats på väggarna. Men även om leken mycket väl kan ha funnits, är det nog rimligare att anta att de såg avrättningarna. "The past is a foregin country"* trots allt...







*Citat av L.P. Hartley

Vasaslotten: Venngarns slott

Jag har länge haft en dröm om att besöka alla Vasaslott och vad passar väl bättre än att börja med ett som ligger inte alltför långt hemifrån.



Venngarns slott ligger en bit utanför Sigtuna i Uppland och har en ganska brokig historia, inte minst i modern tid då den präglats av bl.a. ryska maffian och sin roll som svenska statens första anstalt för alkoholister (Anstaltstiden är egentligen en oerhört viktig historia som förtjänar att lyftas fram, men inte här och nu!). Under denna tid räddades ett antal föremål, bl.a. en fullt fungerande fältorgel från ca 1600.



Jag förälskade mig helt i det lilla slottet som först nämns i skrift i Sveriges äldsta (bevarade) medeltidsbrev då som Winagarnum. Detta handlar om en rättstvist mellan kvinnan Doter och hennes son Gere.

Doter hade testamenterat en bit mark i Viby i närheten till cisterciensermunkarna, vilket hennes son inte uppskattade. Mark var trots allt makt och rikedom, så han bestred det och det slutade med att kung Knut Eriksson skänkte delar avsin mark i Julita i Södermanland. Det har därför varit oklart om det blev något kloster. Vid arkeologiska undersökningar i Viby hittades dock en romansk stenkyrka från 1000-/tidigt 1100-tal som kan ha byggts av Doter och hennes familj.



Under en storm för några år sedan framkom dock den lilla öppning som ni kan se på bilden här till vänster. Den visar på att slottet kan ha haft en koppling till byggnaden intill, vilket kan betyda att det kan ha varit ett kloster från början. (Jag minns tyvärr inte exakt vad guiden sa, men tyckte att det var oerhört intressant.)

En annan sak med slottet som jag helt förälskade mig i var de medeltida valven. Före slottsvisningen gick jag runt på egen hand och såg framför mig hur Kristina Gyllenstierna sprang runt där och lekte som barn. Kristinas mamma, Sigrid Banér, ägde slottet och det kan ha varit där som Kristina själv föddes. (Jag vill så väldigt gärna tro det!) Enligt Marie-Louise Flembergs biografi om Kristina Gyllenstierna, ska Sigrid också ha dött på Venngarn och begravts i Mariakyrkan i Sigtuna. En annan uppgift säger dock att hon dog på Geddeholm och begravdes i Trosa lands kyrka i Södermanland.



Tyvärr har valven en väldigt tragisk historia som också är kopplad till Vasaätten. Efter att Gustav Vasa på lite "tveksamma grunder" övertog slottet efter Sigrid Banérs död kom det senare att ärvas av hans dotter Sofia och hennes make Magnus av Sachsen-Lauenburg.

Deras äktenskap var inte alls lyckligt och jag hade egentligen tänkt
vänta lite med att berätta om det, men kan ju ta en kortversion här.



Magnus behandlade både sin fru och sina barn väldigt illa. De senare såg
han som militärer och låste in dem i slottskällaren där de tyvärr också
dog. Den enda som överlevde var deras son Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen som verkar ha varit en minst sagt excentrisk man med intresse för festande och alkohol.



Gustav lät bygga en stor sal för sina fester på slottet och satte in kasettaket ni kan se på bilden ovan till vänster. Det såg däremot inte ut som den gör idag. Istället för änglarna, var taket målat med nakna kvinnor...

Efter mycket om och men hamnade Venngarn till slut hos adelsmannen Magnus Gabriel de la Gardie. Han byggde om slottet och det är i stort sett hans verk som syns idag. Han anordnade också den vackra barockträdgården utanför.



Han var gift med ett av Karl IX:s barnbarn; Maria Eufrosyne av Pfalz, syster till Karl X Gustav och kusin till kung Kristina.



Han byggde om Gustavs festsal till ett underbart och väldigt välbevarat slottskapell. Änglarna i taket är från hans tid och egoistisk som han var, lät han måla alla efter sitt eget porträtt. Magnus Gabriel dog också på slottet 1686.



Ja, jag förälskade mig helt i det lilla bortglömda slottets historia. Historien har gått hårt åt byggnaden som jag ändå tycker är rätt välbevarad baserat på omständigheterna. Det finns nu även en vilja och hjärta hos ägaren att lyfta fram slottet och dess historia och det förekommer en mängd aktiviteter i och kring slottet och jag rekommenderar även att ta en fika i cafét som har väldigt trevlig personal.