Making a Living, Making a Difference: Less Than Ideal? Making a Living Before and Outside Marriage

Kapitel 3 av Gender and Work-projektets publikation Making a Living, Makting a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society hette Marriage and Work. Intertwined Sources of Agency and Authority och handlade, som man kan gissa sig till av titeln, om äktenskap och dess påverkan på vilka arbetsuppgifter personerna ansågs kunna utföra. Där presenterades den så kallade tvåförsörjarmodellen och det påpekades också att det var svårt att vara ensam om att försörja sig själv och en eventuell familj (vilket kallas ensörjare i källorna).



Kapitel 4 heter Less Than Ideal? Making a Living Before and Outside Marriage är skrivet av Hanna Österholm och Cristina Prytz. Detta handlar om ensörjarna som antingen aldrig varit (och inte heller alltid blev) gifta eller hade förlorat sin partner.



Kapitlet är bra och intressant av flera orsaker, men om jag skulle få önska något som borde ha tagits upp är det hur situationen såg ut för ogifta (ensamstående) föräldrar (som jag misstänker i stor utsträckning var kvinnor). Hanna Österholm och Cristina Prytz tar bara upp att samtidigt som äktenskapen minskade i antal under 1700-talet, ökade antalet oäkta barn. Det kanske är svårt att hitta information om detta, varför jag inte tänker låta detta dra ner hela reaktionen på kapitlet.



Att antalet gifta sjönk under 1700-talet är intressant eftersom tidigare studier av ogiftas situation i det förflutna oftast utgått ifrån att det var ett tillfälligt tillstånd i en persons liv, men som berättelsen om pigan Helena som dog 1694, och som Österholm och Prytz återkommer till flertalet gånger, förblev en del personer ogifta hela livet.



I sin bok Kritiska tankar om historia skriver Maria Sjöberg att ökad kommunikation, större flock och social kompetens betraktas som ledstjärna i evolutionsforskningen. Sjöberg undrar om människans allt större hjärna var orsaken till eller förutsättningen för detta och att samstämmigheten om social kompetens som huvudorsak till att evolutionen sett ut som den gör, leder till frågor. Hon verkar mena att det skulle vara ett västerländskt perspektiv då det var västerlänningar som "upptäckte" resten av världen.

Aktuella världshistoriska översiktsverk tvinnar alltså sina kronologiska trådar kring begreppet nätverk medan evolutionsforskningen förfäktar motsvarande utvecklingstanke utifrån termerna flockbeteende och social kompetens. Sammanträffandet är knappast en tillfällighet. Kanske nätverk och social kompetens i högre grad avspeglar vår tids värderingar än utgör avgörande komponenter i människans historia. (Maria Sjöberg 2012:36)

Jag ska erkänna att jag har svårt att förstå riktigt vad Maria Sjöberg menar. Kapitlet hon diskuterar det i handlar om skildringen av människans utveckling i historieskrivningen och jag vet inte när hon menar att "vår tid" börjar. Hanna Österholm och Cristina Prytz tar nämligen upp just hur viktiga sociala nätverk var för ogiftas försörjning i Sverige under tidigmodern tid.



Enligt Gender and Work-databasen hade ogifta betydligt oftare underordnade arbeten som, om det rörde unga individer, ofta blev en form av utbildning. Sysslorna varierade, men var generellt hårdare på landet, men fler i städerna. Detta skulle kunna utgöra en grund till urbanisering, men Hanna Österholm och Cristina Prytz vill inte dra några slutsatser om detta i kapitlet utan påpekar att det kräver mer forskning. Många gånger innebar arbetet att såväl män som kvinnor (eller flickor och pojkar då det gällde även barn och tonåringar) tvingades iväg från hemmet. Säsongsarbete var vanligt i Norden vilket ledde till en del folkomflyttningar från 1300-talet och framåt. Främst gällde detta ogifta män, men från 1700-talet ökar andelen kvinnor. Kvinnor kunde dock tidigare söka jobb långt hemifrån utan att det påverkade deras "heder". Den troligaste orsaken är att det rådde konstant brist på arbetskraft. Däremot poängterar Österholm och Prytz att man inte gav sig ut på jakt efter arbete hur som helst utan var i ständigt behov av ett socialt nätverk för att få tag på nya anställningar, något som går på tvärs mot Maria Sjöbergs funderingar om det inte kan vara lite av en anakronism att tro att socialt nätverkande bara är ett nutida fenomen.



Rörligheten skapade frihet och självständigt handlingsutrymme (agency) åt ogifta och de hade rätt att dra sina arbetsgivare inför rätta om de inte ansåg sig få vad de utlovats i t.ex. lön, mat och dyl. och hade då även goda chanser att faktiskt vinna de rättsmålen. Även om de var väldigt utsatta vittnar detta och att man hade rättigheter att byta arbetsgivare när kontrakten löpte ut (vanligen efter ett eller två år). Det senare blev ett tydligen ett problem för arbetsgivarna under 1700- och 1800-talen och ledde till att staten försökte olika restriktioner för att hindra folk att lämna vissa delar av landet. Ogifta hade en underordnad position och de gifta ofta en överordnad, men servicejobb var betraktat som något hedervärt och i kriser kunde även gifta personer ta denna typ av jobb. Detta gör att termerna piga och dräng inte alltid används om unga, ogifta individer.



Det föredrag som Sofia Ling höll på Vasamuseet i höstas och som jag skrev om i inlägget Sofia Ling: Konsten att försörja sig - Kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 (27 oktober 2019) handlade om att även gifta kvinnor hade rätt att klaga på orättvisor i sin försörjningssituation till myndigheterna (i just det fallet Stockholms handelskollegium). Senaste tiden har det ju talats en del om ekonomi. Det är en term som jag, inte minst genom att läsa Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society har kommit att misstolkas på sistone. För de allra flesta av människorna i världen (både historiskt och idag) är inte ekonomi en fråga om att lägga ofattbara mängder pengar på hög. Det handlar om ren överlevnad för en själv och ens familj. På 1500-talet framstår inte ens den svenska eliten som jätterik. Det är t.ex. svårt att överleva på jordbruk i Sverige och arvslagstiftningen där alla barn har arvsrätt gör att jordbruksegendomar styckas upp väldigt mycket varför det enligt Hanna Österholm och Cristina Prytz fanns regionala begränsningar om hur mycket de kunde styckas upp i största delen av landet. Gustav Vasa tar dessutom över en svensk statsapparat som verkar ha gått runt på luft under i princip hela Sturetiden och där Kristian II kramar ur det allra sista. Det är en väldigt prekär situation som Gustav Vasa lyckas vända. (Jag har inte hittat någon direkt forskning om detta och har nu även frågat de som jag tror kan veta mer om det, men det är en tendens jag tycker mig skymta i källorna.)

Making a Living, Making a Difference: Mariage and Work. Intertwined Sources of Agency and Authority

Sedan mitt inlägg Making a Living, Making a Difference: Working together (29 december 2019) har jag tagit en liten paus med inläggen om Gender and Work-projektets publikation Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society. Det känns därför som att det är på tiden att jag fortsätter och detta med kapitlet Mariage and Work. Intertwined Sources of Agency and Authority som är skrivet av Sofia Ling, Karin Hassan Jansson, Marie Lennersand, Christopher Phil och Maria Ågren.



Som titeln avslöjar, handlar kapitlet om arbete och äktenskap. Arbete har jag pratat om i samtliga av de tidigare Making a Living, Making a difference-inläggen på denna blogg och äktenskap har jag tagit upp bl.a. i inlägget om Malin Lennartssons föredrag på Vasamuseet Malin Lennartsson: Äktenskap och relationer i tidigmodern tid (29 september 2019).



En av författarna, Sofia Ling höll också ett föredrag på Vasamuseet i höstas som jag skrev om i inlägget Sofia Ling: Konsten att försörja sig - Kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 (27 oktober 2019). I sitt föredrag berättade Ling om att hon ofta stött på termen "en sörjande" i historiska källor och undrat över dess betydelse, men efter att på något ställe sett det hopskrivet som ensörjande, insåg hon att det nog handlade om en person som ensam tvingades försörja hushållet och att en tvåförsörjarmodell var normen. Dessa begrepp tas även upp i artikeln och det blir en intressant diskussion som utmanar den stereotypa bilden av bl.a. hushållet.

The welfare society of modern Sweden is permeated by the idea that both men and women should be able to perfor waged or saliared work and to support themselves on more or less the same terms. This is commonly referred to as the "two-breadwinner model", markedly different from the male-breadwinner model. Early modern Sweden was permeated by a similar idea: it was considered beneficial if both husband and wife worked and together contributed to their common livelihood, as well as to that of those closest to them. Since so much work was unwaged, however, it is better to describe the earlier model as the two-supporter model.

Tvåförsörjarmodellen var alltså normen under tidigmodern tid och att döma av exemplen som Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren återger från källorna hade de flesta ensörjare svårt att få ekonomin att gå ihop och man var betydligt bättre skyddad i kriser. Författarna pekar alltså på att både man och kvinna var aktiva i hushållets försörjning. Det går lite emot den stereotypa uppfattningen om mannen som försörjde alla, men stämmer väl överens med den bild jag fått från källmaterialet och som även t.ex. Märta Leijonhufvuds handlande och hennes smeknamn Kung Märta indikerar. Istället framstår det som att mannen som ensam familjeförsörjare bara var norm under en viss, kort tid av vår historia, men att denna korta period har fått agera modell för hela historien fram tills den moderna välfärdsstaten åter gjorde det självklart för såväl kvinnor som män att bidra till hushållets ekonomi. Makarna kunde jobba tillsammans antingen med samma arbetsuppgifter eller med olika, ibland uppdelade beroende på personens kön. På kronogodsen under 1500-talet sa också arbetarnas kontrakt att männen skulle arbeta tillsammans med sina fruar och att lönen skulle täcka bådas omkostnader.



Konceptet hushåll är centralt för att förstå den europeiska ekonomin under tidigmodern tid och det har länge betraktats som väldigt patriarkalt och hierarkiskt med en husbonde som hade rätt att göra mer eller mindre vad han ville. Den tvåförsörjarmodell som Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren beskriver ger dock intrycket av att hushållet var flexibelt och dynamiskt. En ofta använd källa är den svenska katekesen från 1689 där ett ett samhälle präglat av olika hierarkier, men Pirjo Markkola har enligt författarna visat på att det inte görs någon skillnad mellan manliga och kvinnliga husbönder (och båda könen tituleras så) utan behandlar dem som en enda (manlig) kategori. Igen kan detta förklara Märta Leijonhufvuds smeknamn och även visa på att det är givet till henne ut av respekt för hennes person och förmåga och inte som t.ex. ett hån av hennes make Svante Sture. Statistiken som Gender and Work-projektet sammanställt för boken, visar också på att kvinnor ledde arbetsföretag i förvånansvärt många fall.

To marry someone in early modern society was the same as setting up an economic partnership with that person. The partnership involved shared responsibilities and concerns, and it was based on hard work often described as being for the good of the household.

Tvåförsörjarmodellen är alltså självklar i det tidigmoderna samhället, men i slutet av 1700-talet verkar det ha väckts en del debatt om oro för att bli olycklig i sitt äktenskap. Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren tar upp en anonym källa som kritiserar nya idéer bland stadsborna om att män bör gifta sig först och främst för kvinnans arv. Detta förefaller vara något som var flitigt omdebatterat i Sverige mellan 1760 och 1830 och som enligt Ling, Hassan Jansson, Lennersand, Phil och Ågren hängde samman med ändrade genusnormer i samband med att stadsborna och medelklassen kom att anse att en kvinna ansågs respektabel om hon slapp arbeta utanför hemmet. Detta fördömdes som en kultur av sysslolöshet och lyx och som hotade förstöra hushållets ekonomi, Den anonyma källan förordar också en företagsam, hårt arbetande och enkel kvinna och betonar vikten av att båda makar arbetar. Det här skulle kunna tyda på att det är här det ideal som vi anser som stereotypt för hela historien uppstår, men vid en närmare granskning mer framstår som en anomali. Att det kritiseras hårt i den offentliga debatten att stadsborna "gifter sig för pengarnas skull", visar dessutom också på att man under den största delen av historien värnat om personernas känslor och lycka i äktenskapssituationer utöver att vara en ren affärstransaktion som gjorde alla parter (framför allt kvinnorna) djupt olyckliga.

Making a Living, Making a Difference: Working together

Först av allt måste jag erkänna att jag misstolkat Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society som jag skrivit om i de tidigare inläggen Maria Ågren - Introduction: Making a Living, Making a Difference (24 november 2019) och Making a Living, Making a Difference: The Diversity of Work (5 december 2019).



Jag har tolkat varje avsnitt som en artikel då upplägget med en tydlig redaktör (Maria Ågren) gjorde att jag trodde att de alla var artiklar, helt åtskilda från varandra. Visst behandlar alla olika teman, men det finns en koppling mellan dem, och författarna till de olika avsnitten pratar om "kapitel" mer än artiklar, varför detta är den benämning jag hädanefter kommer att använda. Vare sig avsnittet Introduction eller Conclusions ingår emellertid i kapitelnumreringen, men jag kommer betrakta dessa som sådana i mitt inläggsskrivande.



Nåväl, det andra kapitlet har titeln Working Together och är skrivet av Dag Lindström, Rosemarie Fiebrantz, Jonas Lindström, Jan Mispelaere och Göran Rydén. Lindström, Fiebrantz och Rydén författade också det föregående kapitlet The Diversity of Work och det märks då de liknar varandra och på flera ställen använder samma källor. T.ex. dyker bonden Elias Jonsson som skrev dagbok i Hälsingland på 1750-talet upp igen. Här får vi också besöka Löfsta bruk (med den äldre stavningen Leufsta) i Norduppland som vi också mötte där.



Såväl Maria Ågrens introduktion som The Diversity of Work inleddes med skildringar av människors arbetsliv utifrån historiska källor. Här berättades om Ingeborg Håkansdotter som blev anklagad för barnamord och vars rättsfall kom att ge indirekt information om människors arbetsliv respektive Erik Svensson som kom till herrgården Öster Malma för att arbeta som hantlangare vid ett bygge och således gav direkta kunskaper om människors arbete. Working Together å andra sidan inleds med konstnären Elias Martin som målade av bruksmiljön och dess människor på det av familjen de Geer ägda Löfsta bruk. Detta vittnar om en vilja från Gender and Work-projektets sida att även titta på andra typer av källor än de historiska, vilket jag ser som väldigt positivt.



Löfsta bruk togs, som sagt, även upp i The Diversity of Work då Jonas Lindström, Rosemarie Fiebranz och Göran Rydén beskrev bröderna Christer och Anders Berchs skildring av sitt besök på bruket sommaren 1753 där de fascineras över den vallonska metoden för järnframställning som var unik för Uppland. Working Together går vidare och berättar mer allmänt om järnbrukens sammanlänkande av olika grupper i och med att bruken var stora jordägare i närliggande socknar och även kunde ansöka om att ta ut skatt från de självägande bönderna hos kronan. Man illustrerar det hela med kol som fraktas till bruket i Gimo (också det i Norduppland) från bönderna i Roddarne. Dessa bönder levererade alla kolet vid samma tidpunkt, vilket tyder på att de samordnade leveransen. Bönderna fraktade sedan järnet till lager vid kusten. Bruken var en väldigt viktig del av den stormaktstida ekonomin i Sverige och från framställningarna av samspelet mellan bruket och bönderna omkring, är det tydligt att de verkade som en viktig del i det omgivande samhället. Från brödernas Berchs berättelse, skildrat i The Diversity of Work, vet vi också att bruken är en av de få verkligt specialiserade miljöerna i det tidigmoderna samhället, vilket ledde till tydligare roller för såväl de anställda männen som deras fruar. Detta med tydliga gränsdragningar verkar annars vara lite av en chimär då det verkar ha varit viktigare att uppgifterna som måste göras utfördes istället för att man började dividera om vem som fick göra vad. Tidigmoderna människor framstår som praktiska och pragmatiska helt enkelt.

Making a Living, Making a Difference: The Diversity of Work

Den andra artikeln i Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society heter The Diversity of Work och är skriven av Jonas Lindström, Rosemarie Fiebranz och Göran Rydén.



Lindström, Fiebranz och Rydén berättar om Erik Svensson som kommer till herrgården Öster Malma i Södermanland för att arbeta vid ett bygge 1668. Hans yrkestitel är hantlangare och han verkar hjälpa till lite där det behövdes. På bygget arbetar också andra män och även kvinnor som har andra titlar. Alla dessa förväntades kunna hjälpa till där det behövdes oavsett den yrkestitel de givits i de skriftliga källorna, något som även diskuterades i Maria Ågrens Introduction: Making a Living, Making a Difference då Ingeborg Håkansdotter blev tvungen att bära tungt, vilket satte igång hennes förlossning. Det verkar med andra ord som att det var viktigare att sysslorna gjordes än att personen var av rätt kön och/eller hade rätt titel.

Erik Svensson performed a number of tasks at Öster Malma. As a helper on a construction site he filled in wherever necessary. The work he did was intermittent, casual and subordinate. These are traits that earlier research has found to be typical of women's work.

Tidigare forskning om arbete i det förflutna har utgått från mäns titlar och en manlig arbetsstruktur. Detta har osynliggjort kvinnorna. Genom att istället fokusera på de olika handlingar som personer utförde enligt källorna, får man fatt i fler kvinnor även om dessa fortsatt är underrepresenterade. Man finner också att varje enskild individs arbetssituation var väldigt pragmatisk och flexibel och Lindström, Fiebranz och Rydén pratar om mångsyssleri (multiple employment) även för specialister som smederna på bruken. Denna flexibilitet påverkar även hushållet. Mannen må ha varit överhuvud, men han hade oftast inga möjligheter att detaljövervaka alla sysslor som skulle utföras. Jag tycker också att det vore konstigt om inte merparten av männen faktiskt litade på att deras fruar skulle klara av det. Märta Leijonhufvuds smeknamn Kung Märta indikerar detta bl.a.



Kvinnor är som sagt underrepresenterade även om man ignorerar yrkestitlar och istället fokuserar på handlingar. Detta faktum blir intressant när Lindström, Fiebranz och Rydén jämför adelskvinnan Christina Charlotta Rudbecks dagbok och räkenskaper med bonden Elias Jonssons dagbok. Källorna är ungefär samtida (1740- respektive 1750-talen), men skildrar lite olika verkligheter. Kvinnor är bra mycket mer framträdande hos Christina Charlotta, betydligt över genomsnittet för de källor som utgör grunden för Gender and Work-projektets databas även om man tar bort hennes egna handlingar. Bl.a. köper hon varor från en mängd olika kvinnor, vilket går hand i hand med statistiken från de tabeller som artikelförfattarna redovisar där olika former av handel är den vanligaste kvinnosysslan.



Elias Jonssons dagbok innehåller, som sagt, inte särskilt många aktiviteter som utförs av kvinnor, men man kan anta att en del av de aktiviteter där pronomen vi används inbegriper dem. I hans beskrivning av vardagen på en gård i Hälsingland ingår inte heller typiska kvinnosysslor som mjölkning. Hur kommer detta sig?



Mycket beror säkert på att det ena är en man och det andra är en kvinna. Christina Som författarna säger är Charlotta Rudbecks dagbok och räkenskaper inte opartiska utan visar på en kvinnlig partiskhet liksom Elias Jonssons dagbok uppvisar ett tydligt manligt perspektiv. Det här är nog inte egentligen underligt. Det är lätt att man, mitt uppe i sina sysslor, får ett tunnelseende. Jag tror verkligen att man som man kan känna igen sig i kvinnor och förstå deras sysslor, men man utgår ju hela tiden från sig själv varför det är lätt att män glömmer kvinnor och tvärtom. Det skapas en form av ignorans som inte nödvändigtvis är medveten.

Maria Ågren - Introduction: Making a Living, Making a Difference

I inlägget Sofia Ling: Konsten att försörja sig - Kvinnors arbete i Stockholm 1650-1750 (27 oktober 2019) nämnde jag projektet Gender and Work som drivs av historiska institutionen på Uppsala universitet (projektets egen hemsida finns här). En av publikationerna som hittills publicerats inom ramarna för projektet är antologin Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern Europan Society som gavs ut 2017 med historieprofessorn Maria Ågren som redaktör.



Efter en del funderingar, har jag kommit fram till att det är bäst att ge. varje artikel i boken ett eget inlägg då en sammanställning av alla skulle bli för långt och för spretigt. Det lämpligaste är nog dessutom att börja från början med Maria Ågrens Introduction. Making a Living, Making a Difference som är precis det den utgör sig för att vara: En kortare introduktion till forskningen om arbete under tidigmodern tid.



Inramningen för artikeln är Ingeborg Håkansdotter som 1662 åtalades för barnamord i Göta hovrätt. Det döda spädbarnet hade hittats efter att en lada rivdes och vittnesmål lade samman flera ledtrådar om Ingeborgs deltagande i samband med dess uppförande 1659 och hennes allmäntillstånd vid tillfället. Även om ämnet för rättsprotokollet är barnamordet, kan rättsprotokollet alltså ge oss andra uppgifter också, inte minst mäns och kvinnors arbetssituation på 1650-talet. Inte minst kan man konstatera att män och kvinnor arbetade tillsammans.



I inlägget Vad gjorde slottsfruar på 1500-talet hela dagarna? (23 juni 2019) beskrev jag lite av min frustration över att historieskrivningen är totalt ointresserad av vardagen. Jag utvecklade det lite till i inlägget om mitt besök på Skarhult i Skåne (18 juli 2019) då svaret jag fick vid en fråga om vad slottsfruar på 1500-talet gjorde, bemöttes med ett väldigt avvisande svar om att källorna inte alls tar upp det. Gender and Work-projektet bevisar emellertid det motsatta.



Maria Ågren beskriver hur man inom projektet använder det hon kallar the verb-oriented method, där man fokuserar på vad källorna berättar om vad folk gjorde i det förflutna. Sammanlagt samlade man in 16182 sådana uppgifter från åren 1550-1799 som ligger till grund för artiklarna i antologin. Ågren menar dock att arbetet att leta källor är "tidskrävande", vilket gör att man drar sig för att göra det. Det här förvånar mig inte egentligen, dels p.g.a. Skarhults svar till mig, men även på att det verkar vara en vanlig föreställning att information om folks vardagsaktiviteter (t.ex. arbete) är omöjliga att hitta i källorna. Det som jag mest reagerar på är att jag trodde man fick forskningspengar just för att leta i källorna. Det är åtminstone så jag uppfattar vad som är grunden till all forskning om det förflutna. Jag uppskattar också att Gender and Work-projektet även verkar gå ut från vad som folk rimligen borde ha gjort och sedan pröva detta mot fakta. Jag har fått uppfattningen att många forskare lätt blir bokstavstroende och saknar kreativiteten och empatin att kunna sätta sig in i den levda verkligheten.



Maria Ågrens introduktion är intressant på flera sätt då den snuddar vid ämnen som ofta blir mer eller mindre klischéartat beskrivna i historieskrivningen. Bl.a. diskuterar hon synen på hushållet under tidigmodern tid. Det skildras ofta som statiskt, självständigt och strikt hierarkiskt, men realiteten verkar mer peka på dynamik och nätverksbygge med en större mängd andra hushåll. Ågren går även in på att änkor gifte om sig, vilket vittnar om att änkestatusen inte alltid var eftersträvansvärd trots att den gav kvinnor större fri- och rättigheter.

Married women had access to property, were responsible for debts, and appear to have been particularly active in petty commercial activities. These observations all seem to be at odds with the letter of the law and create the impression that there was a gap between law and practice.

Jag tycker alltid det är intressant när forskare verkligen förväntar sig att alla människor i det förflutna följer alla normer. Som jag sa ovan verkar många forskare lätt bli bokstavstroende, men som Ågren skriver är det lätt att göra antaganden om verkligheten utifrån det handlingsutrymme som lagtexterna gav kvinnorna. Däremot vittnar dessa om att kvinnorna styrdes av sina makar, men i verkligheten var kvinnornas situation på många håll i Europa under tidigmodern tid bra mycket mer flexibel. Om jag får komma med en gissning utifrån vad som är rimligt, tror jag att det fanns så pass många uppgifter att mannen inte hade möjlighet att detaljstyra allting. Han litade helt enkelt på att hans hustru klarade av sina sysslor ordentligt. Det är den här dynamiken och flexibiliteten som ger Märta Leijonhufvud smeknamnet Kung Märta.