Drottningholm, slottet med betoning på drottningen

Den svenska drottning som mest är förknippad med Drottningholms slott är förmodligen Hedvig Eleonora som tog över slottet som nybliven änka efter Karl X Gustav 1661, men faktum är att slottet och området där omkring präglats av ytterligare två svenska drottningar. Drottningen som åsyftas i namnet är Katarina Jagellonica.

Johan III började bygga slottet på Lovön utanför Stockholm 1580. Egendomen hette då Torvesund, men i samband med att han gav det till sin fru, Katarina Jagellonica, döptes den om till Drottningholm. Detta första slott brann emellertid ner kort efter Hedvig Eleonoras övertagande och hon kom därför att bygga ett helt nytt slott på platsen liksom att lägga grunden till lustgården. Det nya slottet blev byggt efter inspiration från såväl Italien och Frankrike och lustgården i barockstil hämtade inspiration från franska slotten Versailles och Chantilly. Hedvig Eleonora hann dock dö innan slottsbygget var helt färdigställt.

Den tredje drottningen som satt sin tydliga prägel på platsen är Lovisa Ulrika som gifte sig på Drottningholm med Adolf Fredrik 18 augusti 1744. Till bröllopet skrev Johan Helmich Roman Drottningholmsmusiken som ni kan höra här. Som bröllopspresent fick hon nyttjanderätten till Drottningholm och kungaparet kom att tillbringa somrarna där. Förutom att bygga ut slottet till vad det är idag, lät Lovisa Ulrika bl.a. uppföra Drottningholms slottsteater och hon fick även Kina slott av sin make på sin 33-årsdag (De förtjänar båda sina egna inlägg vid ett senare tillfälle.). De båda senare är, såvitt jag har förstått det, främsta orsaken till att Drottningholms slottsområde kom att bli Sveriges första världsarv 1991. Unescos världsarvskommitté motiverade sitt beslut med att säga:

"Anläggningen Drottningholm - slottet, teatern, Kina slott och parken - är det bästa exemplet i Sverige på ett kungligt 1700-talsresidens, representativt för all europeisk arkitektur från denna tid. Drottningholms slott är påverkat av franske kungens Versailles liksom många andra slott i Europa under denna tid."

Sedan 1981 bor också kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia på Drottningholm och kungen ska, enligt SVT:s kommentatorer under hans 50 års-jubileum på tronen nu i helgen (15-16 september 2023) köra sig själv och drottningen till och från jobbet på Stockholms slott.

Jag besökte Drottningholm nyligen efter att inte ha varit där sedan jag var liten. Trots goda möjligheter att ta sig dit utan bil, har det inte blivit av. Denna gång hade jag och min väninna fått fribiljetter av Strömma efter att vi upplevde en minst sagt intensiv "guidening" på en tur med deras båt till och från Skokloster tidigare i sommar (Blogginlägg om det dyker kanske upp med tiden.). 

Direkt när man kliver in i slottet slår verkligen barocken emot en. Trapphuset finns avbildat i Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna och är enligt Kurt Johannesson i kapitlet En gudomlig ordning i Signums svenska konsthistoria 6: Barockens konst typisk för barocken. Monumentala trapprum kulminerade under barocken, men hade sitt ursprung i den italienska renässansen, vilket Göran Alm berättar mer om i kapitlet Interiörerna av  Signums svenska konsthistoria 5: Renässansens konst. Alm berättar att trapprummen plötsligt blev "något mer" än kommunikationsleder. Dess monumentalitet var viktig i hovceremonielet. 

Besöket på Drottningholm var som att fräscha upp minnen jag halvt hade glömt och jag förälskade mig i det om igen. Att det är Drottningholm är tydligt för det ligger en "feminin" aura över slottet som är svår att få grepp om för att beskriva. Detta trots att Hedvig Eleonora gjort två gallerier över sin make och sin son Karl XI pyntade med krigsmålningar. Men det är inte bara spår av drottningarna som är synliga. T.ex. finns en av Gustav III:s korkmodeller (Den över Pompeji.) utställd i ett av rummen. I ett av rummen fanns även en utdragssäng av Georg Haupt som tydligen fungerar än (Ni kan se den här till höger). Då den står indragen, var det bra med en bild av den som halvt utdragen så att man ser vad det är.

Trots att jag påmindes väldigt mycket om tidigare minnen under mitt besök, var det ändå mycket som kändes nytt. Nu har jag också betydligt mer kunskap om personerna som mest förknippas med slottet och inte minst barocken, vilket gjorde att minnena kunde fördjupas. Det väcker frågan om man borde göra ett besök på en plats/en utställning före eller efter man vet något om den. Jag kan se för- och nackdelar med båda. Förkunskaper fördjupar ofta upplevelsen, men samtidigt kan ens upplevelser också leda till att man börjar söka mer kunskap. Beror säkert på vem man är och även vad man är ute efter med ett besök. 

Jag måste också säga att även om det inte helt stämmer, är det bra att Kungliga slotten ändrat till att säga att Gustav III mötte sina föräldrar i Kina slott utklädd till en kinesisk prins då mandarin nog inte bara gett mig och min mellanstadieklass smålustiga mentala bilder av den lille Gustav.

Bild 1: Drottningholms slott från sjösidan 
Bild 2: Lovisa Ulrikas bibliotek

Bild 3: Detalj från trapphuset

Bild 4: Utdragssängen tillverkad av Georg Haupt

Bild 5: Karl XI:s galleri

Ett besök i Roskilde domkyrka

Drottning Margaretas gravtumba

24 februari 1389 mötte Albrekt av Mecklenburgs styrkor drottning Margaretas i slaget vid Åsle i Västergötland. Drottning Margareta stod som segrare och kunde i förlängningen bygga vidare på Kalmarunionen.



24 februari 2020 "firade" jag årsdagen av slaget genom att besöka Roskilde domkyrka och "hälsa på" drottning Margareta som ligger begravd i kyrkan.



För er som har följt den här bloggen ett tag, är det nog ingen överraskning att jag fortfarande är ett stort fan av Salve som var SVT:s sommarlovsprogram i samband med att Kalmarunionen fyllde 600 år 1997. Jag skrev mer ingående om programmet i inlägget Salve och historisk fiktion (22 mars 2018). Drottning Margareta var inte en särskilt stor del av programmet, men en ständig närvaro i det, varför mitt intresse för henne som person och hennes livsgärning väcktes samtidigt. Därför kan jag inte underskatta hennes betydelse för mitt historieintresse. I nära nog 23 år har jag därför velat besöka Roskilde domkyrka och det blev äntligen tillfälle för det under min resa till Danmark nyligen.

Utveckling av Roskilde domkyrka i Lego

Som jag skrev i inlägget Vendsyssel teater - Stormene (25 februari 2020) hjälpte pjäsversionen av min väninna Maria Hellebergs roman Stormene mig att visualisera den danska reformationen på ett helt annat sätt. Kanske var det därför jag tänkte extra mycket på likheter och skillnader mellan Roskilde och Uppsala domkyrka. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det just nu och jag känner att det kräver mer utforskning, så jag lämnar det därhän så länge.



Som ni säkert kunnat gissa utifrån min användning av Disney-Rapunzels Lego-version som Märta Leijonhufvud, är jag ett stort Lego-fan. Bygget av en Lego-version av Durham Cathedral i England visar att det kan vara ett väldigt effektivt medium för modeller och det kan även fungera som ett bra sätt att göra besökare delaktiga. Örebro slott gjorde förra året också en mini-modell av slottet i Lego som man kunde köpa där, men i övrigt är det förvånansvärt outnyttjat i officiella kulturarvssammanhang. Men vilka andra ska använda det om inte danskarna? I Roskilde domkyrka fanns ett flertal modeller som visade kyrkan under olika byggnadsfaser och jag tyckte de var helt fantastiska. Enda problemet: Jag ville också ha en!

Gång i Roskilde domkyrka

En större mängd danska kungligheter ligger begravda i Roskilde. Utöver drottning Margareta, ligger t.ex. Frederik II begravd där. Tillsammans med Erik XIV och Jöran Persson drog han igång Nordiska sjuårskriget. I samband med att Sverige höll på att inta Bohus fästning utanför Kungälv kom två av Frederiks landsknektar att bli de första självmordsbombarna i Nordens historia då de tände på krutförrådet i botten av ett av tornen och sprängde bort svenskarna i vad som kallas den bohusiska smällen. Denna lät Frederik avbilda på sin gravtumba, men dessvärre har kyrkan valt att spärra av den och Christian III:s på ett sådant sätt att det tyvärr är omöjligt att se reliefen och det mesta av gravtumborna samt Kristian I:s grav i golvet i koret.

En häst (ovan) och en stridselefant (under).

Det finns massor av vacker och spännande konst i kyrkan. På ryggstödet på kannikestolarna i högkoret finns träreliefer som berättar olika bibliska historier. Här till höger kan ni se ett medeltida danskt tolkningsförsök av mackabéernas stridselefanter.



Jag kan inte låta bli att tycka att det är något älskvärt över sådana här försök att tolka sådant som man aldrig har sett, men hört berättas om. Det är lätt att skratta åt dem och jag undrar verkligen vad den som skulle förklara för träsnidaren hur en elefant såg ut sa. Samtidigt tycker jag också att de ger uttryck för att vi alltid utgår från något som vi känner till när vi nalkas det för oss okända samt den fantasi och kreativitet som också kommer med att vi utvidgar våra kunskapshorisonter.