Hanna Enefalk - Droger under svensk stormaktstid

I fredags (25 september 2020) var det dags för ett coronaanpassat Afternoon Tea-evenemang på Vasamuseet. Denna gång var historikern Hanna Enefalk där och berättade om droger, alkohol och tobak (men också kaffe, te och choklad!). Ett jättespännande ämne med en väldigt entusiastisk och kunnig föredragshållare. Vad som var extra roligt var att hon relaterade så mycket av det hon berättade till vad som kunde ha funnits ombord på Vasaskeppet och stundtals även till regalskeppet Kronan som förliste något senare (1676). Det här har jag inte upplevt någon annan föredragshållare göra, men det gav en förankring till museet som jag fann väldigt tilltalande. Att hon också använde Kronan gjorde att man fick en bättre uppfattning om hur mycket som egentligen hände under 1600-talet om man ser till konceptet "globalisering". T.ex. sa hon att Vasa sjönk alldeles precis när kaffet så smått började komma in i Sverige, men att det snarare var Kronans officerare som hade druckit det än besättningen ombord på Vasa.

1600-talet var väldigt intresserad av olika typer av droger, vilket syns på flera ställen i William Shakespeares verk, vilket berodde på såväl den naturvetenskapliga utvecklingen som utvecklingen av den globala handeln. Européer kom att ta många olika beroendeframkallande substanser hem t.ex. opium, kaffe, te och kakao. Drogerna var (och är än i dag) väldigt viktiga för den globala handeln. T.ex. kaffe är den största handelsvaran bortsett från olja idag. Däremot verkar cannabis inte ha varit något som européerna intresserade sig för att röka trots att de mötte detta både i Asien och Afrika. Fram tills efter andra världskriget ("Bob Marley"-tid som Hanna Enefalk uttryckte det.) odlade man hampa i Europa enbart för att använda till tågvirke. Däremot rökte icke-vita arbetare och slavar det.

Hanna Enefalk beskrev olika typer av droger som kunde hittas ombord på örlogsskepp under 1600-talet. En del för ren medicinsk användning, men en del av andra orsaker. De kategorier hon tog upp var: växter, mineraler, animala produkter, destilerad sprit och jästa drycker. Den sista kategorin var ännu den vanligaste rusdrycken. Starkspriten användes en del i kruttillverkning och importerades från Lübeck från slutet av 1400-talet. Det var dock först under 1600-talet som det på allvar började användas som rusdryck. Det fanns hembränning i Sverige från 1630-talet. Ombord på Vasa hittades också en flaska med någon arraksliknande dryck.

Enefalk kom in på hur mycket droger och hur många olika sorter av dem som användes (och fortfarande används) i krig. Inte minst tenderar soldater att vara storrökare. Det är lite som att man släpper alla gränser, vilket ju faktiskt kan sägas vara sant även när det gäller själva striden då man måste vara medveten om att man kan dö själv och vara redo att döda andra. "Flottan seglade på öl" var något som Enefalk sa och med det menades att flottan konsumerade massor av ölen eftersom det innehöll kalorier och blev inte dåligt lika snabbt som vattnet. Ölets alkoholhalt varierade däremot. Vin dracks främst av de högre stånden, men blev vanligare när adeln blev rikare under 1600-talet. Vintunnor har hittats från Kronan.

De kritpipor som man hittade ombord på Vasa tillhör enligt Enefalk de äldsta kända i Sverige. Däremot läste jag någonstans om hur Ebba Lilliehöök bad sin son Mauritz Leijonhufvud om en tobaksplanta redan i slutet av 1500-talet, så det var absolut använt i Sverige redan före Vasas tid. (Tyvärr tillhör det en sådan källa som jag inte skrev några anteckningar om och nu har svårt att hitta igen, men jag vet att den finns någonstans.)

Myndigheterna var under 1600-talet oroliga för att rökning och hembränning skulle orsaka eldsvåda och prästerna ställde sig också kritiska, men mest av religiösa skäl. Däremot sjönk Vasa i början av en enorm drogrevolution där människor varit oerhört hänsynslösa i sin jakt på droger (Ännu mer om man även räknar socker som en drog.).

Kalmar läns museum: Regalskeppet Kronan

Jag kom igår hem från en väldigt trevlig resa till Kalmar. Jag besökte staden senast för nästan två år sedan på väg till Öland, men hade nu tid med att riktigt gå runt och lära känna den.



Som märks av mitt inlägg Salve och historisk fiktion (22 mars 2018) ligger SVT:s sommarlovsprogram Salve från 1997 mig fortfarande väldigt varmt om hjärtat. Programmet var ett samarbete mellan SVT och Kalmar Läns Museum och var riktigt populärt bland barn i min generation. Tyvärr fick det ett ganska tråkigt eftermäle med Salvestaden som gick i konkurs, vilket inte egentligen är förvånande. Det saknas lite en förmåga i Sverige att ta tillvara allmänhetens historieintresse och många satsningar rinner därför ut i sanden. Museer och andra kulturarvsinstitutioner gör ett fantastiskt jobb, men de når inte alltid ut till folk som inte redan är intresserade så pass regelbundet som egentligen skulle behövas, vilket är synd.

Träfigur av Karl X Gustav från Kronan.

I alla fall tycker jag att Kalmar läns museum håller väldigt hög klass och deras utställning om regalskeppet Kronan är riktigt bra. Det är egentligen kung Karl X Gustavs skepp och således inte egentligen del av Vasaätten (Han är den första svenska monarken av den Pfalziskaätten.), men Karl IX är hans morfar. Därför är han släkt med Karl IX på samma sätt som kung Kristina som är Karl IX:s sondotter. Jag kommer därför säkert ha anledning att komma in på honom och hans familj en hel del även i andra sammanhang här på bloggen.



Jag måste erkänna att jag är överförtjust i att Karl X Gustavs mage alltid framhävs i olika typer av porträtteringar som t.ex. på träskulpturen här till vänster och i hans kläder. Det verkar vara en del av sin kropp han är stolt över, vilket står i ganska stark kontrast till kroppsidealen av idag.

Modell över Kronans vrakplats och de

marinarkeologiska undersökningarna.

Det är något särskilt med svenska museer och svensk marins historiska misstag. Det verkar fungera väldigt bra ihop och trots att jag inte egentligen är särskilt skepps- eller krigshistoriskt intresserad, uppskattar jag både Vasamuseet och Kronan-utställningen.



Mest uppskattade jag utställningens första rum där modellen ni kan se på bilden till höger fanns. Den visar vrakplatsen i vattnet 6 km utanför byn Hulterstad på sydvästra Öland samt hur ett par dykare undersöker Kronan från en båt som man ser kölen av i taket. Trycker man på en knapp, får man höra en man berätta om vraket och undersökningsresultaten och lysdioder i modellen visar vilket område som omtalas. Ett fantastisk visuellt och muntligt sätt att visa upp en plats som är otillgänglig för de flesta på ett enkelt och illustrativt sätt.

Rekonstruktion av Kronans kanondäck

Det var många referenser till Vasaskeppet och undersökningarna från det och när berättaren sa att man hittat fler föremål i bottensegmenten vid undersökningarna vid Kronan än på Vasa, undrade jag hur pass mycket av bottensegmenten kring Vasa som man egentligen undersökt. Svensk media blåste ju i augusti 2018 t.ex. upp stort att man hittat en kanon från Vasa i dyn på platsen där hon hittades. Det är inte så att Vasamuseet är helt utan föremål (Skeppet i sig är ju ett fascinerande stort sådant och Kronan var ännu större.). Tvärtom har de väldigt många, både utställda och i magasinet, vilket jag blev varse när jag gick på en magasinsvisning nyligen, något som jag berättade om i inlägget Torkad hjärna, härsket smör och rostigt hår (8 mars 2019). Kommentaren om att man hittat fler föremål i bottensegmenten kring Kronan samt uppgifterna om den möjliga kanonen i dyn på Vasas vrakplats, gör dock att jag inte kan låta bli att undra om allt verkligen undersöktes under 1950- och 60-talen. Undersökningarna av Kronan började först under 1980-talet sedan det hittats 1980 av Anders Frantzén (som även hittade Vasa). Vid Kronan har det också förekommit kontinuerliga undersökningar sedan dess, medan jag är osäker på om man undersökt Vasas vrakplats något mer sedan hon bärgades.

Rekonstruktion av Kronans kajuta

Utställningen blandar föremålsmontrar med rekonstruktioner och modeller. Inte egentligen särskilt mycket interaktionsmöjligheter, men det fungerar ändå väldigt effektivt. Trots att jag inte ville, kunde jag inte låta bli att jämföra lite med Vasamuseet. Jag gillar att de båda har uppbyggda modeller av kajuta och kanondäck och Vasamuseets är lättare mer upplyst varför det är lättare att se något när man går igenom. Jag uppskattar dock de dockor som Kalmar läns museum använder i sina rekonstruktioner då rekonstruktionerna får ett mer verklighetsnära intryck genom att de skildrar hur människorna använde utrymmet, t.ex. genom att sova i hängmattor i taket. I kajutan, som inte var tillgänglig att gå in i, satt också en figur vid vad som troligen var ett skrivbord. Mörkret gjorde det svårare att se än Vasamuseets rekonstruktioner, men samtidigt ger det nog också en idé om hur mörkt det var ombord på skeppen. Jag menar, före elektriciteten blev vanlig, måste allt ha varit ganska mörkt under vissa tider på dygnet och året.

Kronan förliste efter att ha gjort en tvär gir, kantrat och exploderat i samband med en sjöstrid mot Danmark och Nederländerna 1 juni 1676. Troligen för att man inte minskat på seglen tillräckligt. Den man som tydligen föreslog att man skulle göra det ignorerades och försvann i djupet tillsammans med en övervägande majoritet av fartygets 850 man stora besättning.



Angående Vasaliknelserna tycker jag det är bra att man inte bara gjort en utställning som skulle kunna beskrivas som "Vasamuseet 2". Den klarar av att stå själv som Kronan-utställning. Det är inte mycket kvar av skeppet att visa upp, men man har ändå lyckats med att skapa en utställning som känns genomarbetad och trevlig. (Jag hoppas bara inte att någon har försökt äta av den bevarade osten liksom med smöret från Vasa.) Ett enda minus är ett syftningsfel i utställningsskylten här till vänster där det framstår som att folk dykt på Kronan i 2000 år.



Kronan-projektet har en egen hemsida som ni hittar här och jag måste också till sist säga att fastighetsbolaget VasaKronan kanske har ett lite oturligt namn..