Making a Living, Making a Difference: Working together

Först av allt måste jag erkänna att jag misstolkat Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society som jag skrivit om i de tidigare inläggen Maria Ågren - Introduction: Making a Living, Making a Difference (24 november 2019) och Making a Living, Making a Difference: The Diversity of Work (5 december 2019).



Jag har tolkat varje avsnitt som en artikel då upplägget med en tydlig redaktör (Maria Ågren) gjorde att jag trodde att de alla var artiklar, helt åtskilda från varandra. Visst behandlar alla olika teman, men det finns en koppling mellan dem, och författarna till de olika avsnitten pratar om "kapitel" mer än artiklar, varför detta är den benämning jag hädanefter kommer att använda. Vare sig avsnittet Introduction eller Conclusions ingår emellertid i kapitelnumreringen, men jag kommer betrakta dessa som sådana i mitt inläggsskrivande.



Nåväl, det andra kapitlet har titeln Working Together och är skrivet av Dag Lindström, Rosemarie Fiebrantz, Jonas Lindström, Jan Mispelaere och Göran Rydén. Lindström, Fiebrantz och Rydén författade också det föregående kapitlet The Diversity of Work och det märks då de liknar varandra och på flera ställen använder samma källor. T.ex. dyker bonden Elias Jonsson som skrev dagbok i Hälsingland på 1750-talet upp igen. Här får vi också besöka Löfsta bruk (med den äldre stavningen Leufsta) i Norduppland som vi också mötte där.



Såväl Maria Ågrens introduktion som The Diversity of Work inleddes med skildringar av människors arbetsliv utifrån historiska källor. Här berättades om Ingeborg Håkansdotter som blev anklagad för barnamord och vars rättsfall kom att ge indirekt information om människors arbetsliv respektive Erik Svensson som kom till herrgården Öster Malma för att arbeta som hantlangare vid ett bygge och således gav direkta kunskaper om människors arbete. Working Together å andra sidan inleds med konstnären Elias Martin som målade av bruksmiljön och dess människor på det av familjen de Geer ägda Löfsta bruk. Detta vittnar om en vilja från Gender and Work-projektets sida att även titta på andra typer av källor än de historiska, vilket jag ser som väldigt positivt.



Löfsta bruk togs, som sagt, även upp i The Diversity of Work då Jonas Lindström, Rosemarie Fiebranz och Göran Rydén beskrev bröderna Christer och Anders Berchs skildring av sitt besök på bruket sommaren 1753 där de fascineras över den vallonska metoden för järnframställning som var unik för Uppland. Working Together går vidare och berättar mer allmänt om järnbrukens sammanlänkande av olika grupper i och med att bruken var stora jordägare i närliggande socknar och även kunde ansöka om att ta ut skatt från de självägande bönderna hos kronan. Man illustrerar det hela med kol som fraktas till bruket i Gimo (också det i Norduppland) från bönderna i Roddarne. Dessa bönder levererade alla kolet vid samma tidpunkt, vilket tyder på att de samordnade leveransen. Bönderna fraktade sedan järnet till lager vid kusten. Bruken var en väldigt viktig del av den stormaktstida ekonomin i Sverige och från framställningarna av samspelet mellan bruket och bönderna omkring, är det tydligt att de verkade som en viktig del i det omgivande samhället. Från brödernas Berchs berättelse, skildrat i The Diversity of Work, vet vi också att bruken är en av de få verkligt specialiserade miljöerna i det tidigmoderna samhället, vilket ledde till tydligare roller för såväl de anställda männen som deras fruar. Detta med tydliga gränsdragningar verkar annars vara lite av en chimär då det verkar ha varit viktigare att uppgifterna som måste göras utfördes istället för att man började dividera om vem som fick göra vad. Tidigmoderna människor framstår som praktiska och pragmatiska helt enkelt.

Making a Living, Making a Difference: The Diversity of Work

Den andra artikeln i Making a Living, Making a Difference. Gender and Work in Early Modern European Society heter The Diversity of Work och är skriven av Jonas Lindström, Rosemarie Fiebranz och Göran Rydén.



Lindström, Fiebranz och Rydén berättar om Erik Svensson som kommer till herrgården Öster Malma i Södermanland för att arbeta vid ett bygge 1668. Hans yrkestitel är hantlangare och han verkar hjälpa till lite där det behövdes. På bygget arbetar också andra män och även kvinnor som har andra titlar. Alla dessa förväntades kunna hjälpa till där det behövdes oavsett den yrkestitel de givits i de skriftliga källorna, något som även diskuterades i Maria Ågrens Introduction: Making a Living, Making a Difference då Ingeborg Håkansdotter blev tvungen att bära tungt, vilket satte igång hennes förlossning. Det verkar med andra ord som att det var viktigare att sysslorna gjordes än att personen var av rätt kön och/eller hade rätt titel.

Erik Svensson performed a number of tasks at Öster Malma. As a helper on a construction site he filled in wherever necessary. The work he did was intermittent, casual and subordinate. These are traits that earlier research has found to be typical of women's work.

Tidigare forskning om arbete i det förflutna har utgått från mäns titlar och en manlig arbetsstruktur. Detta har osynliggjort kvinnorna. Genom att istället fokusera på de olika handlingar som personer utförde enligt källorna, får man fatt i fler kvinnor även om dessa fortsatt är underrepresenterade. Man finner också att varje enskild individs arbetssituation var väldigt pragmatisk och flexibel och Lindström, Fiebranz och Rydén pratar om mångsyssleri (multiple employment) även för specialister som smederna på bruken. Denna flexibilitet påverkar även hushållet. Mannen må ha varit överhuvud, men han hade oftast inga möjligheter att detaljövervaka alla sysslor som skulle utföras. Jag tycker också att det vore konstigt om inte merparten av männen faktiskt litade på att deras fruar skulle klara av det. Märta Leijonhufvuds smeknamn Kung Märta indikerar detta bl.a.



Kvinnor är som sagt underrepresenterade även om man ignorerar yrkestitlar och istället fokuserar på handlingar. Detta faktum blir intressant när Lindström, Fiebranz och Rydén jämför adelskvinnan Christina Charlotta Rudbecks dagbok och räkenskaper med bonden Elias Jonssons dagbok. Källorna är ungefär samtida (1740- respektive 1750-talen), men skildrar lite olika verkligheter. Kvinnor är bra mycket mer framträdande hos Christina Charlotta, betydligt över genomsnittet för de källor som utgör grunden för Gender and Work-projektets databas även om man tar bort hennes egna handlingar. Bl.a. köper hon varor från en mängd olika kvinnor, vilket går hand i hand med statistiken från de tabeller som artikelförfattarna redovisar där olika former av handel är den vanligaste kvinnosysslan.



Elias Jonssons dagbok innehåller, som sagt, inte särskilt många aktiviteter som utförs av kvinnor, men man kan anta att en del av de aktiviteter där pronomen vi används inbegriper dem. I hans beskrivning av vardagen på en gård i Hälsingland ingår inte heller typiska kvinnosysslor som mjölkning. Hur kommer detta sig?



Mycket beror säkert på att det ena är en man och det andra är en kvinna. Christina Som författarna säger är Charlotta Rudbecks dagbok och räkenskaper inte opartiska utan visar på en kvinnlig partiskhet liksom Elias Jonssons dagbok uppvisar ett tydligt manligt perspektiv. Det här är nog inte egentligen underligt. Det är lätt att man, mitt uppe i sina sysslor, får ett tunnelseende. Jag tror verkligen att man som man kan känna igen sig i kvinnor och förstå deras sysslor, men man utgår ju hela tiden från sig själv varför det är lätt att män glömmer kvinnor och tvärtom. Det skapas en form av ignorans som inte nödvändigtvis är medveten.