Prinsessan Isabella Johansdotter och hennes grav

Idag besökte Strängnäs Domkyrka där flera Vasar lockade. Den absoluta favoriten vid besöket blev gravvården över lilla prinsessan Isabella i koret alldeles intill hennes farbror Karl IX:s gravmonument. Hon är hertig Johan (senare Johan III) och Katarina Jagellonicas första barn.



Isabella föddes under sina föräldrars fångenskap på Gripsholm 1564 och dog där (också i fångenskap) 18 januari 1566. Det gravmonument som pryder hennes grav gjordes av Willem Boy 1580.



Jag har sett otaliga bilder av hennes gravtumba, men jag måste erkänna att jag aldrig riktigt förstått hur liten den faktiskt är. Egentligen helt naturligt. Man är väldigt liten på jorden när man bara är runt två år gammal.

Sturemorden

Märtas kista i Skattkammaren i Uppsala domkyrka

Han tog min fader, bröder och vänner flere,

Satte dem i olag (...) i torn och häktelse 

Där han sedan utan laga saka

lät ymkelige mörda och taga av daga

~ Sigrid Sture om Sturemorden

24 maj 1567 blev Svante, Nils och Erik Sture tillsammans med Abraham Stenbock och Ivar Liljeörn brutalt mördade på Uppsala slott av Jöran Persson och Erik XIV. Händelsen har gått till historien som Sturemorden och jag har egentligen väldigt mycket att säga om den och skildringar av den. Detta inlägg kommer dock bara att bli ett kortare referat.

Svante Sture

Jöran hade berättat för kung Erik att det fanns en komplott mot honom från högadelns sida och att denna helst ville se Nils Sture på tronen. Därför fängslade de alla och ställde dem inför rätta i Erik XIV:s domstol Höga nämnden på Svartsjö slott. Där dömdes Abraham Stenbock och Ivar Liljeörn tillsammans med Sten Leijonhufvud och Sten Banér till döden för komplotten. Däremot dömdes inte Sturarna och Nils hade ännu inte kommit hem från den friarresa som Erik XIV skickat ut honom på. Efter rättegången togs fångarna till Uppsala slott i väntan på att riksdagen skulle hålla möte. Dit kom Nils 21 maj och fängslades direkt.



Märta Leijonhufvud hade, tillsammans med dottern Anna, suttit i husarrest på en gård i närheten av Svartsjö och Jöran tvingade henne att åka i en enkel fiskeskuta till Uppsala där hon och Anna återigen sattes i husarrest på familjens hus i staden. Under tiden som hon väntade på besked började hon skriva brev till Karin Månsdotter och kung Eriks frillodotter Virigina Eriksdotter. Det sista (och mest ångestdrypande av dessa), brevet är förmodligen skrivet samtidigt som eller efter att hennes make och söner hade dödats. (Jag skrev om mina tankar efter första gången jag läste igenom breven i inlägget Tankar efter första genomläsningen av Märta Leijonhufvuds brev 21 januari 2019.)

Sturekoret, Uppsala domkyrka

Berättelserna om händelserna 24 maj brukar börja med att Erik XIV besökte Svante i hans cell. Han föll där på knä och bad Svante att förlåta honom för att han gav Nils ett skamstraff året innan efter att han skulle ha misskött sig i Nordiska sjuårskriget som pågick för fullt just då. Svante ska ha godtagit ursäkten och kungen lämnade rummet.



Det som sedan händer är svårt att förstå när man hör om den här händelsen. Kung Erik tar med sina drabanter till Nils fångcell och dödar honom. Därefter verkar Erik få en knäpp och när hans gamla lärare Dionysios Bureus försöker lugna honom, huggs han också ihjäl av drabanterna. Därefter rusar Erik ut från Uppsala slott och försvinner spårlöst ett par dagar innan han hittas i Odensala några mil söder om Uppsala och är då förvirrad och det har ansetts att han drabbades av en psykos. Drabanterna har därefter ihjäl alla de övriga fångarna utom de båda männen som heter Sten. Det finns ett rykte om att detta beror på att Erik ropade att de skulle spara "Herr Stens" liv och ingen vågade ha ihjäl "fel" Sten.

Sturekläderna

I tre dagar var Uppsala slott låst och tyst tills Katarina Stenbock tog med sig Per Brahe och krävde att få komma in. Det sägs att det var hon som sedan berättade om det hela för den stackars Märta.



Av källorna att döma var Märta helt förkrossad och hon skriver om sin sorg och "det förbannade silvret" som hon får i skadestånd av Erik XIV flera år senare. Erik betalade även offrens begravning i Uppsala domkyrka, men när han tillfrisknade gjorde han två fatala misstag. Det första var att kräva tillbaka silvret av Märta och det andra var att benåda Jöran Persson som, skulle jag säga, rättmätigt hade fått skulden av händelsen. Det senare tror jag var värst och det som fick Johan III (som nyligen hade släppts ut av Erik efter att ha suttit fängslad på Gripsholms slott ett par år) att agera. Han gjorde revolt mot sin storebror med hjälp av silvret som Märta fått och tog tronen.



Märta lade ner Svantes, Nils och Eriks kläder tillsammans med ett par andra föremål och det dokument där de förklarades oskyldiga i kistan ni ser på bilden ovan. Dessa föremål och kistan finns att beskåda i Skattkammaren i Uppsala domkyrka idag.

Referenser:

Eriksson, Bo 2017. Sturarna. Makten, morden, missdåden

Eriksson, Bo & Harrison, Dick 2010. Sveriges historia 1350-1600

von Konow, Jan 2003. Sturemorden 1567

Larsson, Lars-Olof 2005. Arvet efter Gustav Vasa

Rangström, Lena (ed) 2002. Modelejon. Manligt mode, 1500-tal, 1600-tal, 1700-tal

Tegenborg-Falkdalen, Karin 2015. Vasadrottningen. En biografi över Katarina Stenbock 1535-1621



Bilden av Svante lånades från Wikipedia.

Kalmar slott

Kalmar slott

Som jag skrev i inlägget Nils Dacke - den småländske upprorsmakaren (28 april 2019), besökte jag nyligen Kalmar en andra gång i år. Denna gång hade Kalmar slott börjat ha öppet även på vardagar och därför blev det en tur dit denna gång utöver föredraget på Kalmar läns museum.



Slottet till hör de stora vasaslotten och här har man verkligen satsat på en utställning om Vasaätten. Detta uppskattade jag då 1500-talet, framför allt, känns väldigt osynligt ibland.



I ett av rummen fanns också en mindre utställning om Kalmarunionen och drottning Margareta. Här fanns en byst och en rekonstruktion av den av Margareta, en karta över Kalmarunionens omfattning samt en rekonstruktion av den gyllene klänning som sägs ha tillhört henne och som idag förvaras i Skattkammaren i Uppsala domkyrka.

Originalbysten av Drottning Margareta

Vid det här laget, borde väl den återkommande läsaren av denna blogg redan ha listat ut att jag fortfarande ett stort fan av Salve och kanske är det därför av rent personliga orsaker som jag skulle önska att det fanns mer om Margareta, Erik av Pommern, Filippa och Kalmarunionen på slottet. Trots allt är det en viktig del av Nordens historia och inte minst av Kalmars egen och kunskaper om den behövs inte minst för att förstå Vasatiden.



Det fanns också en utställning om själva slottets historia med modeller som föreställer olika byggnadsfaser, vilket var trevligt och visuellt informativ med fina modeller. Huvuddelen av slottets utställning ägnades dock, som sagt åt Vasaätten. Detta har jag verkligen inget som helst emot som ni säkert förstår.

Rekonstruktion av Elisabet Vasas

kläder

Här fanns ett rum tillägnat några av Vasakvinnorna. Man har låtit sy upp rekonstruktioner av de kläder som Gustav Vasas andra hustru Margareta Leijonhufvud och hans yngsta dotter Elisabet bär på de mest kända porträtten av dem. Här fanns också information om Anna Johansdotter Vasa, dotter till Johan III och Katarina Jagellonica, med tillhörande porträtt.



En av väggarna i rummet ägnades också åt Gustav Vasas döttrar. Här fanns information om Katarina, Cecilia, Sofia och Elisabet med tillhörande porträtt. Den femte dottern Anna saknas däremot helt från rummet även om jag vill minnas att hon finns på det släktträd som målats upp på väggen i rummet intill och som jag har anledning att återkomma till.



1500-talets konstnärer skrev inte alltid vilka personerna de avbildade var, vilket gör att det ofta är svårt att avgöra vem som är vem. Detta har t.ex. hänt med porträtten av Sofia och Elisabet Vasa som man hävdat vara Gustav Vasas första fru, Katarina av Sachsen-Lauenburg respektive Erik XIV:s fru Karin Månsdotter.

Rekonstruktion av Margareta

Leijonhufvuds kläder.

Anna är den enda av Gustav Vasas döttrar som inte har ett känt porträtt och jag undrar om detta är orsaken till att man valt att inte ha med henne. Detta leder däremot till en hel del funderingar på om avsaknaden av porträtt bör vara orsak till att helt utesluta en historisk person. Som arkeolog har jag framför allt jobbat med personer som jag inte ens vet namnet på och ser inget problem med att förmedla deras liv i den mån de oftast väldigt fragmentariska källorna tillåter. Fixeringen vid att bara förmedla personer som går att koppla till ett visst porträtt blir därför konstig för mig och det känns inte riktigt rättvist mot Anna Gustavsdotter Vasa att hennes historia glöms bort medan man framhäver alla hennes systrar.



Det finns t.ex. ingen känd bild av Märta Leijonhufvud. Ändå är det henne som jag själv finner mest intressant personligen. Hur hon egentligen såg ut kan jag bara gissa mig till, men egentligen tycker jag inte att detta är något problem. För mig är det den personlighet som skymtar fram i källorna och hennes livsöde som jag har förälskat mig i. Grunden till mina gissningar om hur hon såg ut baserar jag helt och hållet på hennes barn och storasyster Margareta Leijonhufvud samt att jag gör lite jämförelser mellan hennes barn och Svante av ren uteslutningsorsak.

Magnus Vasa enligt Kalmar

slotts Vasasläktträd 

Gustav Vasas nästyngste son Magnus är ytterligare ett "Vasabarn" som, mig veterligen, inte har något känt porträtt. Därför blev jag väldigt förvånad när jag på det ovan nämnda släktträdet på Kalmar slott fann porträttet här till höger. Jag tänkte att de mycket väl kunde ha hittat en målning som jag hade missat samtidigt som mannen verkade ganska bekant.



I trapphuset utanför rummet vars vägg pryds av släktträdet, har Kalmar slott en skärm där man kan hitta mer fakta om både det ena och andra. Inte minst kan man läsa mer om de fyra Vasaprinsarnas hertigdömen som ni kan se på bilden här till vänster.



Här slog det mig också varifrån bilden av "Magnus" på släktträdet hade kommit. Man ser bilder av Erik XIV, Johan III och Karl IX. Den fjärde bilden, i det nedre vänstra hörnet, borde därför rimligtvis föreställa Magnus Vasa. Problemet är att det inte alls är Magnus Vasa utan hans kusin (och Märtas fjärde äldste son) Erik Sture.

Länk till information om

Vasaprinsarnas hertigdömen

Erik Sture är den yngste av Sturarna som dödas under Sturemorden och märkligt nog står hans namn och titlar klart och tydligt på hans porträtt där också hans föräldrars vapensköldar (Natt och Dag/Sture och Leijonhufvud) finns avbildade. Han är dessutom avbildad i de kläder som tillskrivs honom som finns utställda i Skattkammaren i Uppsala domkyrka.



Detta misstag gjorde mig väldigt förvirrad, även om jag genast insåg varför bilden av den förmodade Magnus på släktträdet verkade så bekant. Som ni säkert har förstått, har jag studerat alla tillgängliga avbildningar av Sturefamiljen ganska noggrant och Erik är en av de tre mest kända av dessa. Därför reagerade jag redan vid släktträdet och allt föll på plats när jag letade runt på skärmen.



Internetsökningarna ledde till att jag upptäckte att felet nog inte är Kalmar slotts från början. Både Wikipedia och Historiesajten har gjort samma fel. Där finns också bilden av Erik Sture vid beskrivningarna av Magnus Vasa och det antas att det är han bilden föreställer.

Porträttet av Erik Sture

Min kritik är egentligen bara små detaljer i en annars väldigt bra utställning. 1500-talet har jag på sistone märkt är rätt osynligt såväl i forskningen som i museiutställningar i Sverige. Medan britterna gärna framhäver sina Tudors på alla sätt de kan komma på, verkar 1500-talet för svenskarna ofta hamna lite mellan två stolar. Särskilt bra tyckte jag om att det var så mycket beskrivningar av annat än makten. Där fanns beskrivningar om vad man åt och t.o.m. ett uppdukat matbord. Det är den typen av historia som jag känner är den som gör det förflutna levande och som gör det lättare att komma historiska personer nära och dessutom förstå dem.







Erik Stures porträtt lånades från Wikipedia.

Sjöfart och skolbarn hemma hos Märta

Kung Märtas ek

Det var ett tag sedan nu som jag besökte Västervik och ruinen av Stegeholm, men det har konstigt nog inte blivit ett blogginlägg om det förrän nu.



Svante Sture fick staden med omnejd som sitt grevskap i samband med Erik XIV:s kröning och efter Sturemorden och avsättningen av Erik, gav Johan III det tillbaka till Svantes hustru Märta Leijonhufvud. Som ni nog förstår är hon den främsta orsaken till att jag i två års tid har velat besöka staden. Jag har fått intrycket av att Västervik blev Märtas fristad efter morden på hennes make och söner. Bland annat ska hon ha varit en väldigt aktiv del i lokalpolitiken och hon drev också ett eget rederi från staden.

Västerviks kommun har sedan i höstas rustat upp Slottsholmen och ruinen och då området fortfarande är en byggarbetsplats, kontaktade jag kommunen om det gick att komma förbi. Jag fick då kontakt med Ulla-Britta som är stadsarkitekt som var snäll att visa både ruinen och staden. Bland annat körde hon till Kung Märtas gata. Tyvärr tog jag inte särskilt många bilder inifrån Stegeholm då den just då hade blivit förvandlad till ett klassrum där Västerviks museum använder ruinen för sin skolverksamhet och barnen höll på att redovisa arbeten om medeltiden när vi kom. Det var tråkigt på så sätt att jag inte riktigt fritt kunde gå omkring som jag ville, men samtidigt känns det roligt att museet faktiskt använder ruinen. Det förkortade besöket ger mig ju faktiskt också en anledning till att komma tillbaka till staden igen för att kunna gå runt friare i ruinen.

Inskriptionen som nämner Drottning Märta

I samband med arbetena har kommunen huggit ner alla de almar som tidigare pyntade Slottsholmen och de höll just på att plantera en hel del nya träd. Ett av träden är en ek som planterat till Märtas ära som ni kan se på bilden ovan till vänster. Detta tyckte jag var en fin gest då hon förbjöd kronans varv som var granne med Stegeholm på Slottsholmen från att använda grevskapets ekar varpå det flyttades till Mönsterås för en tid. Man har även lagt till vad som kommer att bli informationsskyltar och en del konst, t.ex. en uppochnervänd båt med fötter där konstnärerna fått skriva in små texter utifrån böcker de fått om Västervik. Till min glädje nämns Märta på flera ställen, men de kallar henne "Drottning Märta", vilket måste ha varit ett missförstånd av hennes smeknamn Kung Märta.

Jag måste tyvärr erkänna att Västerviks museum var en väldig besvikelse. Det var dels väldigt eklektiskt med ett rum om Östersjön, två rum om sjöfart och en utställning om Erik XIV:s krigsskepp Mars Makalös som tydligen hittades av ett par dykare från Västervik. Ingenstans fanns något om själva staden eller dess historia och bortsett från utställningen om Mars, handlade museet om den moderna sjöfartshistorien. Jag förstår att sjöfarten har varit väldigt viktig för staden, men jag tänker att om man vill fungera som ett stadsmuseum, kanske man bör lägga fram det i kontexten av staden. Var var t.ex. varvet som kronan hade och var var Märtas rederiverksamhet? 

Ingång till Stegeholm

För att komma till museet från staden, måste man också gå/åka förbi ruinen av Stegeholm. Därför undrar jag varför man inte tagit med dess historia i sin utställningsverksamhet. Och var var Märta, Svante, hertig Albrekt av Mecklenburg, Bo Jonsson Grip och Erik av Pommern som på olika sätt var inblandade i slottets historia och är mer eller mindre kändisar i svenska historiska sammanhang? Ulla-Britta nämnde också en annan kvinna som varit viktig i Västerviks historia, men som jag tyvärr har glömt namnet på. Var var hon?

Det kändes lite som att museet inte alls hade koll på stadens historia och/eller tänkte att den inte var så viktig att berätta om alternativt inte skulle locka nog med besökare. Som redan nämnts blev jag riktigt besviken på utställningarna även om jag uppskattade den om Mars. Det känns lite som att staden behöver upptäcka att det finns en äldre historia före år 1800 som är minst lika fantastisk som den moderna.

Stegeholms ruin