onsdag 30 september 2020

Hanna Enefalk - Droger under svensk stormaktstid

I fredags (25 september 2020) var det dags för ett coronaanpassat Afternoon Tea-evenemang på Vasamuseet. Denna gång var historikern Hanna Enefalk där och berättade om droger, alkohol och tobak (men också kaffe, te och choklad!). Ett jättespännande ämne med en väldigt entusiastisk och kunnig föredragshållare. Vad som var extra roligt var att hon relaterade så mycket av det hon berättade till vad som kunde ha funnits ombord på Vasaskeppet och stundtals även till regalskeppet Kronan som förliste något senare (1676). Det här har jag inte upplevt någon annan föredragshållare göra, men det gav en förankring till museet som jag fann väldigt tilltalande. Att hon också använde Kronan gjorde att man fick en bättre uppfattning om hur mycket som egentligen hände under 1600-talet om man ser till konceptet "globalisering". T.ex. sa hon att Vasa sjönk alldeles precis när kaffet så smått började komma in i Sverige, men att det snarare var Kronans officerare som hade druckit det än besättningen ombord på Vasa.

1600-talet var väldigt intresserad av olika typer av droger, vilket syns på flera ställen i William Shakespeares verk, vilket berodde på såväl den naturvetenskapliga utvecklingen som utvecklingen av den globala handeln. Européer kom att ta många olika beroendeframkallande substanser hem t.ex. opium, kaffe, te och kakao. Drogerna var (och är än i dag) väldigt viktiga för den globala handeln. T.ex. kaffe är den största handelsvaran bortsett från olja idag. Däremot verkar cannabis inte ha varit något som européerna intresserade sig för att röka trots att de mötte detta både i Asien och Afrika. Fram tills efter andra världskriget ("Bob Marley"-tid som Hanna Enefalk uttryckte det.) odlade man hampa i Europa enbart för att använda till tågvirke. Däremot rökte icke-vita arbetare och slavar det.

Hanna Enefalk beskrev olika typer av droger som kunde hittas ombord på örlogsskepp under 1600-talet. En del för ren medicinsk användning, men en del av andra orsaker. De kategorier hon tog upp var: växter, mineraler, animala produkter, destilerad sprit och jästa drycker. Den sista kategorin var ännu den vanligaste rusdrycken. Starkspriten användes en del i kruttillverkning och importerades från Lübeck från slutet av 1400-talet. Det var dock först under 1600-talet som det på allvar började användas som rusdryck. Det fanns hembränning i Sverige från 1630-talet. Ombord på Vasa hittades också en flaska med någon arraksliknande dryck.

Enefalk kom in på hur mycket droger och hur många olika sorter av dem som användes (och fortfarande används) i krig. Inte minst tenderar soldater att vara storrökare. Det är lite som att man släpper alla gränser, vilket ju faktiskt kan sägas vara sant även när det gäller själva striden då man måste vara medveten om att man kan dö själv och vara redo att döda andra. "Flottan seglade på öl" var något som Enefalk sa och med det menades att flottan konsumerade massor av ölen eftersom det innehöll kalorier och blev inte dåligt lika snabbt som vattnet. Ölets alkoholhalt varierade däremot. Vin dracks främst av de högre stånden, men blev vanligare när adeln blev rikare under 1600-talet. Vintunnor har hittats från Kronan.

De kritpipor som man hittade ombord på Vasa tillhör enligt Enefalk de äldsta kända i Sverige. Däremot läste jag någonstans om hur Ebba Lilliehöök bad sin son Mauritz Leijonhufvud om en tobaksplanta redan i slutet av 1500-talet, så det var absolut använt i Sverige redan före Vasas tid. (Tyvärr tillhör det en sådan källa som jag inte skrev några anteckningar om och nu har svårt att hitta igen, men jag vet att den finns någonstans.)

Myndigheterna var under 1600-talet oroliga för att rökning och hembränning skulle orsaka eldsvåda och prästerna ställde sig också kritiska, men mest av religiösa skäl. Däremot sjönk Vasa i början av en enorm drogrevolution där människor varit oerhört hänsynslösa i sin jakt på droger (Ännu mer om man även räknar socker som en drog.).

fredag 11 september 2020

Flygvapenmuseum

I lördags (5 september 2020) besökte jag Flygvapenmuseum i Linköping. Det är ett museum som, liksom Vasamuseet, skulle kunna vara nischat mot en liten skara, väldigt nördiga personer, men man har lyckats med konststycket att tilltala bra många fler.

2010 öppnade de utställningen Hemliga handlingar - DC:3an som försvann om den svenska DC3:a som 1952 sköts ner av Sovjetunionen under ett signalspaningsuppdrag i Östersjön. Vraket hittade 2003 och bärgades för att konserveras och ställas ut.

Hemliga handlingar - DC3:an som försvann tillhör mina absoluta favoriter bland museiutställningar i alla kategorier. De svenska DC3:orna var uppkallade efter asaguden Odens korpar Hugin (tanke) och Munin (minne). Munin finns kvar och finns idag att se i Karlsborg medan Hugin var den som sköts ner och, som sagt, finns utställd på Flygvapenmuseet. 

Hugin betyder alltså tanke och det är väldigt passande för en utställning som uppmuntrar till så mycket eftertanke. Vad hände egentligen? Flygvapenmuseum har försökt återskapa känslan av att komma ner till botten av Östersjön. Utställningen kan absolut stå för sig själv, men närheten till den mer omfattande utställningen Om kriget kommer - Sverige under kalla kriget
om det samtida Kalla kriget gör att den även kan betraktas som en del av denna. Jag rekommenderar också att man går igenom denna först. Hemliga handlingar - DC3:an som försvann blir då mer en detaljgranskning eller djupdykning i en tidsperiod som många svenskar än idag upplevde och minns.

Om kriget kommer - Sverige under kalla kriget är placerad på markplan ovanför Hemliga handlingar - DC3:an som försvann och under catalina-planet i den utställningen löper en smal rad av fönsterrutor som visar DC3:an nedanför. Ett sådant plan åkte ut för att leta efter "Hugin" och blev skadeskjutet av Sovjetunionen på internationellt vatten vilket blev upptakten till den diplomatiska kris mellan Sverige och Sovjetunionen som kommit att kallas Catalinaaffären.

Om kriget kommer - Sverige under kalla kriget
tycker jag nästan lika mycket om som Hemliga handlingar - DC3:an som försvann. Utöver flygplanen och helikoptrarna som antingen står på marken eller är upphängda i taket har man byggt upp bostadsmiljöer från varje årtionde som Kalla kriget pågick. Allt är tidstypiskt! T.o.m. vad böckerna som finns i bokhyllorna! Hemidyllen bryts dock på olika sätt av något som representerar kriget. T.ex. har 1960-talets bostad missiler som kommer upp ur golvet i vardagsrummet: Sovjetiska på ena sidan och amerikanska på den andra.

Det är egentligen inte mycket, men det är effektivt och framför allt konkret. Många svenskar minns som sagt perioden och inredningen och föremålen triggar igång minnet. (Jag hade själv ett par av videofilmerna som fanns i 1980-talsmiljön.) En sista del av utställningen handlar också om tiden från Kalla krigets slut fram till 2010 när utställningen öppnade.

Även Hemliga handlingar - DC3:an som försvann använder sig mycket av föremål som hittades vid vraket och togs upp med det. Här finns personliga ägodelar som t.ex. besättningsmannen Alvar Älmebergs vigselring som ni kan se här till höger. Flera föremål som bärgades tillsammans med vraket (av vilka ni kan se några här ovan till vänster) är utställda i den större utställningshallen där vraket också är. Vid sidan av denna har man byggt upp en bättre upplyst mindre del som ser ut som en myndighetskorridor, men också i vissa delar ett arkiv, labb och ytterligare ett vardagsrum. Här får man tillgång till all information som finns samt att man förmedlar alla undersökningar som gjordes efter att vraket bärgats. Inte minst hur man identifierade kvarlevorna som hittades ombord. Utställningen ger en alltså den information som finns tillgänglig, men lämnar även öppet för egna tankar. Och nog finns det sådana alltid! Vad hände med de fyra besättningsmän som inte har kunnat hittas? Vad betyder livbåten som hittades i Östersjön och att flygplanets dörr var i öppet läge?