Då jag nu kommer till de andra förut nämnda egenskaperna påpekar jag att en furste bör eftertrakta att bli ansedd som mild och inte som grym. Men han bör akta sig för att missbruka mildheten.
- Fursten, Niccoló Machiavelli
Det finns nog ingen bok från tidigmodern tid som är så omdiskuterad som Niccoló Machiavellis bok Fursten (Il Principe) varför det inte kändes mer än rätt att jag ägnade denna bloggs hundrade inlägg åt den. Boken har ett minst sagt problematiskt rykte om sig och sägs ofta ha varit favoritbok bland alla historiens tyranniska härskare från det att den publicerades 1532, fem år efter Machiavellis död, till modern tid.
Att så mycket har sagts om Fursten av så många under så lång tid, gör det svårt att sammanfatta allt, men en sökning på internet gav mig artikeln Den som ljuger bäst vinner - Machiavellis ledarskapsutbildning aktuell igen av Staffan von Martens från 2017som faktiskt tar upp det som brukar sägas: att Machiavellis avsikt var att skriva hur furstar bäst skulle agera gentemot sina undersåtar och hur de skulle göra för att behålla makten.
Detta är andra gången jag läser boken och jag måste säga att redan första gången för ungefär fem år sedan, blev jag ganska förbryllad över att det jag läste inte riktigt stämde med det som alltid sades om boken. Jag fann en tydlig ironi och cynisk sarkasm som var framträdande redan på första sidan. Jag fann också att Machiavelli inte alls beskrev att furstar skulle vara tyranner som hela tiden utövade övervåld gentemot sin befolkning. Tvärtom säger han på flera ställen att en hatad furste inte kommer att behålla makten särskilt länge och han pekar på att de också måste ha en mild och empatisk sida utan att för den delen vara naiva. En ofta citerad rad är att det är bättre att en furste är fruktad än älskad. Vad som ofta utelämnas är att Machiavelli tycker att det är bäst för en furste att vara bådadera. Att vara fruktad, betyder dock inte det samma som att vara hatad och att vara både fruktad och älskad ihop är ju egentligen det samma som att vara respekterad.
Det var emellertid inte bara Staffan von Martens artikel som dök upp när jag sökte på Machiavellit, utan även Don MacDonalds TEDx-talk Learning to love Machiavelli från 2012 som ni kan se nedan och jag rekommenderar verkligen att ni gör det:
Don MacDonald har gjort en seriebok om Machiavellis liv som fortfarande finns att köpa som pdf på hans hemsida. Liksom jag själv har han också reagerat på att det som sägs om Machiavelli skiljer sig väldigt mycket från det Machiavelli säger själv och i sitt TEDx-talk är han noga med att framhäva ungefär samma saker som jag gjort ovan.
![]() |
| Kristian II |
Machiavelli var en anhängare till republiken i Florens och var övertygad om att folket tillsammans kunde utöva makt bättre än en enskild individ då olikheter i åsikter och växelverkan mellan dem skapade ett mer stabilt samhälle över tid. Han var en lojal medarbetare inom en florentinska republiken som fick sparken när familjen Medici tog tillbaka makten i en statskupp. Trots att han fängslades och torterades, behöll han sina demokratiska åsikter och flydde ut på landet där han skrev sina politiska texter.
Machiavellis liv tycker jag vittnar om att man inte kan analysera en text utan att förstå det sammanhang i vilket det framställs. Jag har länge funnit det underligt att Kristian II, och i viss mån också Erik XIV, blivit populära bland historiker på senare år och ibland skildras som "folkliga". Jag skrev om detta i inlägget Kristian II, faktoider, en biografi och Sønderborgs slott (6 september 2019) och för Eriks del är det tydligt i t.ex. Bo Erikssons bok Sturarna. makten, morden, missdåden. Kanske kommer denna nyvunna popularitet just från att missförståndet av Machiavelli fått så stor spridning inom forskningen av tidigmodern tid.
![]() |
| Gustav Vasa |
Även bilden av Gustav Vasa präglas väldigt mycket av missförståndet av Machiavelli, men till skillnad från Kristian II och sonen Erik XIV, har hans eftermäle inte alls blivit särskilt positivt. Istället tenderar historiker att demonisera honom och vissa hävdar till och med att han var psykopat och visst kan han uppfattas som grym under vissa perioder, men han har då ofta skäl för att "visa musklerna" som t.ex. i samband med uppror. Till skillnad från många historiker, tror jag heller inte att han någonsin läste Fursten. Dels för att han troligen redan var bekväm på tronen när den publicerades i Italien 1532, dels för att det inte finns några tecken på att han lärde sig italienska, men framför allt för att det inte behövdes. Han säger själv att Hemming Gadh var en stor inspiratör. En oftast bortglömd man som vi vet var i Italien och själv upplevde de människor och den maktmiljö som Machiavelli skildrar i Fursten.
Nu kommer säkert någon och säger att Fursten, även om den är satir kan användas som instruktionsbok för makthavare och visst är det så om man går på myten om Machiavelli mer än man lyssnar till vad han faktiskt säger. Det är för mig tydligt att han förespråkar demokrati och till syvende och sist innebär det faktumet att man lätt kan hitta instruktioner för att bygga bomber på internet ett rättfärdigande av att man faktiskt gör det för att använda mot andra människor.






















