I fredags (25 oktober 2019) var det dags för ytterligare ett Afternoon Tea-föredrag på Vasamuseet. Denna gång berättade historikern Sofia Ling om sin forskning om kvinnors arbete i Stockholm mellan 1650 och 1750 som är en del av projektet Gender and Work som handlar om hur både män och kvinnor försörjde sig i Sverige under tidigmodern tid. Projektet drivs från Uppsala universitet och om ni är intresserade, kan ni läsa mer om det på dess projektsida.
Innan projektet startade har inte folks arbete varit fokus för särskilt mycket historisk forskning i Sverige. Detta var inget som förvånade mig då jag, som ni kanske vet, länge varit på jakt efter forskning om historisk vardag vilket jag skrev om i inlägget Vad gjorde slottsfruar på 1500-talet hela dagarna? (23 juni 2019). Både Sofia Lings föredrag i fredags och det Malin Lennartsson höll om äktenskap vid förra tillfället 27 september (2019), och som jag skrev om i inlägget Malin Lennartsson: Äktenskap och relationer i tidigmodern tid (29 september 2019), har dock handlat om vardag mer än övergripande nationella politiska och händelser.
Sofia Ling beskrev hur kvinnors arbete ofta skildrats i negativa termer och därför betraktats som marginellt och inte särskilt betydelsefullt. Det Ling gör i sin forskning är däremot att gå bortom yrkestitlarna och se till vad folk faktiskt gör. Föga förvånande har hon därför också fått fram en massa kvinnor som ansvarade för familjeförsörjningen under perioden 1650-1750. Det verkar också som att det skedde en del samarbete kvinnor emellan som liknar inofficiell skråverksamhet, vilket ju reglerade männens verksamhet i staden.
Det huvudsakliga källmaterial som Ling har använt sig av är så kallade suppliker till Stockholms handelskollegium. Dessa var en ny typ av källmaterial för mig och är, såvitt jag förstår det, klagomål som någon framförde till en myndighet. Förvånansvärt ofta framfördes dessa av kvinnor. Ling medger att de fattigaste kanske inte finns representerade i materialet då de inte kunde betala en skrivare att skriva ner klagomålen åt dem, hade alla rätt att framföra klagomål.
I materialet skymtade en tvåförsörjarmodell fram som normen, något som jag tyckte var intressant och att ensörjande beskrivs som onormalt och jobbigt. (Att ordet ensörjande oftast särskrivs som en sörjande kan dessutom leda till förvirring bland forskare.)
Tvåförsörjarmodellen tycker jag är särskilt intressant med tanke på hur det istället kom att se ut på 1800-talet i samband med genombrottet för borgerliga ideal där mannen var samhällsbyggare och kvinnan fast i hemmet utan möjlighet till jobb. Egentligen är det rätt underligt att detta blev normen för modern tid då övriga samhällsklasser visste att kvinnor mer än väl dög till att arbeta och i de lägre klasserna har kvinnan alltid varit tvungen att göra det för att familjen skulle kunna överleva. Att kvinnor långsamt fick tillträde till allt fler yrken och möjlighet till höga poster inom dessa är en viktig del av 1900-talets historia, men det kan vara dags att skrota tron att kvinnor aldrig arbetade utanför hemmet förrän hon tvingades ta de krigande männens plats i civila arbeten under 1900-talets världskrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.