Sala silvergruva - digital visning

Så här i corona-tider har många museer flyttat sin besöksverksamhet till sociala medier och jag fullkomligt älskar det. Flera museum bjuder in en att virtuellt besöka deras utställningar via internet hemifrån, andra har frågestunder. Nationalmuseum pryder såväl Facebook som Instagram med konst från sina samlingar som de även berättar om och de har även en särskild satsning på att förmedla konsten till barn, Vasamuseet har kortare direktsändningar varje vardag klockan 16:28 (Tidpunkt antar jag är vald eftersom Vasaskeppet sjönk 1628.) på Instagram och igår (27 mars 2020) hade Sala silvergruva en längre gruvvisning på Facebook. Det är givetvis inte samma sak som att besöka och uppleva dessa kulturarvsinstitutioner på riktigt, men det är ett trevligt alternativ så här när de flesta av dem har stängt.



Visningen av Sala silvergruva hölls av Niklas som var en väldigt bra guide och bakom kameran fanns Andreas som befanns sig 155 m ner i gruvan, vilket är i mitten av den. De förmedlade fakta om själva gruvan som t.ex. att den har ca 20 km av gångar (orter), ca 200 bergrum och minst 14 öppningar från markytan (dagen). Gruvans djupaste punkt är på 318 m, men hälften av gruvan är idag vattenfylld.



Malmbrytningen började någon gång under medeltiden. Enligt arkeologin redan på 1100- eller 1200-talet, men de första bevarade dokumenten är daterade till 1510-talet varför man uppskattat att det storskaliga bergsbruket kom igång senast på 1400-talet. Under Gustav Vasa kom gruvan sedan att kallas svea rikes skattkammare. Gruvan stängdes 1908 och lades sedan i så kallat ödesmål, vilket förklarades med att det var ungefär det samma som när åkrar läggs i träda. Detta till 1948 då den senaste malmbrytningsperioden inleddes. Denna varade till 1962.  I gruvan bröts inte bara silver utan även bly och zink. Malmen kallades silverhaltig blyglans och det fanns även kvicksilver i gruvan.



Nivån på 155 m under marken i gruvan som vi fick komma med ner till kallades Ulrika Eleonora-botten. Hon flydde undan pesten i Stockholm 1710 och vistades med hovet i Sala till 1711, vilket inte salaborna ska ha uppskattade hela tiden. Centralschaktetet heter också Drottning Kristinas-schakt. Jag måste säga att det värmde i två av våra kvinnliga regenter fått namnge platser i gruvan.



Mycket tid ägnades givetvis åt själva gruvarbetet. Bl.a. visade de upp en väldigt sotig ort som illustrerade att det bästa sättet att spränga berg på före Alfred Nobel fick patent på dynamiten 1867 var med eld. Detta gjorde till att orterna kom att få valvlika, mjuka former med släta väggar och jag förstod det som att det var ett sätt man kunde datera gruvan/gruvorter på.



Utöver beskrivningen av arbetsuppgifter berättades mer om gruvarbetarnas vardag på främst 1600- och 1700-talen. T.ex. att de började med morgonbön kl. 5 om morgonen som innehöll en del om arbetsskydd. Klockan 6 tog man sig så ner till gruvan och sjöng samtidigt en gruvpsalm som guiden också sjöng för oss. Väldigt trevligt. Det har slagit mig tidigare hur viktig musiken verkar ha varit på 1500-talet inom adeln och kungligheterna, men nu slog det mig att den nog var väldigt viktig även för vanligt folk och särskilt i deras vardag. Musik lättar ofta upp stämningar, vilket nog kunde behövas nere i en gruva. Gruvdrängarna som hade det hårdaste jobbet verkar också att ha sagt att de jobbade i helvetet. Musiken skapade säkert också trygghet, vilket nog också var orsaken till att morgonbönen var inriktad mot att beskydda arbetarna från farorna som ruvade nere i berget. En varelse som också skulle bringa trygghet var Gruvfrun. Man knackade tre gånger i berget för att berätta att man var där för att hon skulle kunna varna en för fara. Det där med trygghetsskapande tror jag vi behöver ta till oss mer. Särskilt i de tider vi lever i just nu. Med detta inte sagt att tryggheten ska göra oss ansvarslösa. Något jag har lärt mig genom att studera ståndssamhället är att privilegier för enskilda individer såväl som för grupper måste komma med plikter och ansvar gentemot samhället. Detta borde även gälla i det moderna samhället, men jag tror att vi allt som oftast glömmer det eftersom vi tar demokratiska rättigheter för givna.







PS. Flera museer har det väldigt jobbigt ekonomiskt då många av dem håller stängt just. Besök de som är öppna om du är frisk, men tänk då på att hålla avstånd ordentligt, stötta genom att köpa biljetter/årskort som du kan använda senare eller fråga dem om du på annat sätt kan göra något för dem.