Dräkthistoria

Sturekläderna

Jag tycker det är jätteintressant att få ett helt nytt perspektiv. Jag har inte varit jätteintresserad av mode överlag och dagens mode intresserar mig knappt alls även om jag då och då kan tycka att vissa klädkreationer är fina.



Historiskt mode däremot är jag mer intresserad av då det ofta är av vikt för att förstå en tidsanda. Lite på samma sätt som konsten. Mitt första intresse kom föga förvånande från Sturekläderna som ni kan se här till höger, men också från att jag började gilla den australiensiska TV-serien Miss Fisher's Muder Mysteries som bäst kan beskrivas som en vuxen variant av Madicken som löser brott i 1920-talets Melbourne. Nej, det var inte kläderna i huvudsak som gjorde mig till ett fan utan mer karaktärerna, men det var ett trevligt "biintresse".

Henry VIII:s porträtt på Hampton Court

Jag har redan börjat läsa kurslitteraturen till Dräkt- och interiörhistoria och tänkte att jag skulle dela med mig lite av vad jag har lärt mig så här långt och tankar jag har kring detta.

• Rustningar under 1500-talet följde klädmodet. Den så kallade Maximilianrustningen kallades så för att den var gjord utifrån modet under kejsare Maximilian I:s regeringstid. Dräkterna hade många veck, varför rustningen fick många veck. I Livrustkammarens bok Modelejon. Manligt mode 1500-tal, 1600-tal, 1700-tal står också om Erik XIV:s dekorerade rustning vars dekor består av s.k. moresker, ett blomsteraktigt mönster som kom från den islamska världen och blev populärt under 1500-talet. En liknande rustning hade även hertig Magnus.

• Blygdkapseln är inte till för att "förvara" männens penis. Det rör sig mest om att göra det enkelt för männen att uträtta sina behov, så mer var den tänkt som en gylf än något annat. Från början var det bara en enkel trekantig tygbit, som sedan blev stoppad och man kunde använda den som portmonnä. Jag har alltid tyckt att Stureklädernas blygdkapslar är lite speciella. De är utformade mer som rosetter/blommor. Jag har inte hittat någon särskild förklaring eller om de ens finns något utöver att de var dekorativa.

• Kläderna under senmedeltiden var mer figurnära, för att under Gustav Vasas tid bli större och vidare. Det kan ses i det berömda porträttet av Henry VIII från Hampton Court som ni kan se här till vänster. Därefter gick modetrenderna tillbaka till det mer figurnära, vilket kan ses i t.ex. Erik XIV:s friarporträtt. Intressant nog väljer Johan III inte att efterlikna detta ideal på sina porträtt utan verkar mer föredra de mer påbylsade idealet. Kanske var det ett sätt att visa att han mer eftersträvade att bli lik fadern än den äldre brodern. Han kan också ha varit mer bekväm med den klädstilen, men hans mor, Margareta Leijonhufvuds skelett är beskrivet som "gracilt" i boken med resultaten av gravöppningen från 1940-talet. Därför finns en möjlighet att han kan ha känt att han var lite för liten kroppsmässigt.

Som sagt tycker jag det är riktigt roligt att ta in ett nytt perspektiv och det lär komma mer.