Godfred ska även vara en av byggarna av muren Danevirke och nyligen hittades delar av den som man kan koppla till hans tid. Frankerna beskriver också hur det fanns en enda port i muren, som man troligen också hittat. Det går dock inte att sätta honom i samband med kungarna i Jelling.
Jag ska erkänna att jag inte vet jättemycket om Danevirke, men jag kan inte låta bli att undra om Hadrianus mur kanske varit en inspirationskälla. Godfreds omnämnande som danernas kung är trots allt bara nio år efter den (ö)kända vikingaplundringen av Lindisfarne.
Hemma i Danmark tar Cecilie Nielsen kontakt med Mads Ravn som är arkeolog på Vejle museum. Han gräver ut en stor vikingatida hallbyggnad på Erritsø utanför Fredericia på Jylland som är 50m lång och 12m bred.
Det er en blandning af jord- og betonarbejder og kriminaltekniker
~ Cecilie Nielsen om arkeologi
Cecilie Nielsen har tidigare följt med arkeologer på utgrävningar, t.ex. i första avsnittet Haralds spin då hon hjälpte till att undersöka den stora borgen på Falster som jag skrev om i inlägget Gåden om Danmarks første konge: Haralds spin (26 juni 2022). Då verkade hon emellertid vara "ensam" med arkeologen Leif Plith Lauritsen. Nu verkar hon istället besöka en riktig utgrävning och vi får en genomgång av den arkeologiska metoden som jag uppskattar att hon är lika nyfiken på som allt annat. Mads Ravn visar också Nielsen fynd som har hittats på platsen, bl.a. ett mynt som präglades i Bagdad 750-815, d.v.s. när Godfred ska ha regerat i Danmark enligt de frankiska källorna.
Den stora hallbyggnaden tyder på att Erritsø varit platsen för en maktelit, men den verkar inte finnas omnämnd i skriftliga källor. Det gör inte heller den stora, stadslika järnåldersboplatsen i Uppåkra utanför Lund i Skåne även om t.ex. Anders Andrén försökt att hitta indirekta uppgifter vilka han presenterar i En centralort utan textbelägg? Uppåkra som ett historiskt-arkeologiskt problem i Centrala platser - Centrala frågor. Samhällsstrukturen under Järnåldern (Uppåkrastudier 1). Bl.a. undrar han om det Lund som Egil Skallagrimsson ska ha plundrat är Uppåkra och att namnet övertagits av den nyare staden.
Som jag skrev i inlägget om det första avsnittet Gåden om Danmarks første konge: Haralds spin som jag länkade till ovan tycker jag att avsaknaden av Skåneland är en av dokumentärseriens stora brister och särskilt beror detta på Uppåkra. Lämningen hittades redan på 1930-talet (Den första arkeologiska undersökningen var redan 1934.), men större undersökningar har skett kontinuerligt sedan 1990-talet efter att arkeologiintresserade amatörer från Bornholm tillsammans med arkeologer vid Lunds universitet gick med metalldetektorer över området.
Under 100-talet f. Kr. fanns bara en liten bebyggelse, men från den tiden och fram till slutet av 900-talet växer den sig allt större till en yta av 44 hektar (motsvarande ca 80 fotbollsplaner). Fynden från Uppåkra vittnar om ett högklassigt hantverk och många långväga kontakter med t.ex. Öst- och Kontinentaleuropa, Uzbekistan och Tunisien.
På höjden i området bredvid kyrkan, byggdes på 200-talet en hög byggnad som baserat på fyndmaterial tolkats som ett kulthus. Detta byggs om ett flertal gånger och används till 900-talet e.Kr. Med tanke på Lunds framväxt i slutet av 900-talet och dess tydliga religiösa funktion som ett kristet centrum kan man undra om den religiösa funktionen fått nya förtecken och flyttats över dit. På 400-talet tillkommer en ca 40m lång hallbyggnad alldeles bredvid kulthuset som också används in på 900-talet. Denna vittnar om att en maktelit kontrollerar området. Från 1058 finns också ett gåvobrev där Knut den helige bl.a. donerar jord i både Lilla och Stora Uppåkra som utgjorde den ekonomiska grunden för domkapitlet i Lund, vilket tyder på att den danska kungamakten åtminstone vid det tillfället ägde jord i Uppåkra. Därför framstår Uppåkra som en pusselbit till den danska kungamaktens etablering under järnåldern.
Även om Godfred regerade över hela dagens Danmark, finns det inget som kopplar honom till kungarna i Jelling som arkeologen arkeologen Adam Bak i Kongernes Jelling menar är central för danskars förståelse av sig själv då det är därifrån Jellingdynastin kommer. Den börjar med Gorm den gamle och har idag nått fram till Margarethe II. Det får mig att fundera en del på hur olikt Sverige är i det avseendet. Den svenska regentlängden är mer invecklad och det är flera olika familjer, men även olika söner inom samma familj som bråkar. (Jag har lite tankar kring detta, men jag lämnar det därhän så länge.)
Den förklaring av nationalismen på 1800-talet som tröst för de nederlag och förluster de nordiska länderna led och som grunden för en ny (nationell) gemenskap där arkeologen Jens Jacob Asmussen Worsaæ och hans undersökningar i Jelling blev viktiga. Inte minst eftersom det var nu som vikingatiden konstruerades som historisk period. Idag är de allra flesta överens om att nationalism är väldigt problematiskt och jag håller med Andreas Johansson Heinö när han beskriver den som "banalitetens ideologi" i Sverige behöver mer kritisk patriotism. Däremot var det väldigt skönt att man inte bara fördömde det som gjordes och sades på 1800-talet rakt av utan faktiskt förklarade att den fyllde en funktion i att verka som tröst och skapa gemenskap. Det var nog inte illa tänkt från början, men konsekvenserna av en exkluderande nationalism har varit förfärliga vilket 1900-talets brutala historia vittnar om. Jag uppskattar dock väldigt mycket att dokumentärserien valde den förklarande vägen istället för den direkt avfärdande som inte leder till en djupare förståelse för varför historien är som den är.
Bild 1 är en bild av kung Godfred från 1670 av Erico Olai Tormio och lånad från Wikipedia.
Bild 2 är "Musse Pigg"-figuren från Uppåkra som finns utställd på Historiska museet i Lund.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.