Skokloster slott: "Det är som att de bara tagit helg i 350 år."

Skokloster slott

Ända sedan jag var liten har jag återkommit till Skokloster slott med ojämna mellanrum. Inte minst för deras historiska dagar Skoklosterspelen som var orsaken till att jag besökte dem 26 juli i år (2019).



Förutom medeltidsmarknad och riddarspel som jag kommer återkomma till nedan, kunde man gå visningar i slottets övre våningar som annars inte är tillgängligt för besökare. Detta är egentligen ganska underligt då slottets två mest välkända rum, Den ofullbordade salen samt Carl Gustaf Wrangels rustkammare finns på dessa våningar. Det var också dessa två rum som var huvudfokus för de visningarna av slottet under dagen.

Porträtt av Carl Gustaf Wrangel och

hans Anna Margareta

Visningen började dock med att berätta om Carl Gustaf Wrangel som lät bygga slottet och att han medan han var ute i krig i Tyskland träffade den föräldralösa lågadelskvinnan Anna Margareta von Haugwitz och att de blev kära i varandra varför de gifte sig.



Susanna Hedenborg skriver i Det svenska samhället 1720-2014. Bönderna och arbetarnas tid, att en del forskare menar att kärleken "uppfanns" på 1700-talet först och att vi inte kan förstå vad människor som levde tidigare kände. Vad jag tycker om tanken att vi inte skulle kunna förstå människor i förmodern tid har jag redan förklarat i inlägget Kostymer, modern historia och "Det Andra" (10 april 2018) och jag skulle säga att detta är en lika evolutionistisk synvinkel. Jag får ofta en känsla av att man använder Gustav III:s äktenskap med Sofia Magdalena som modell för hur politiskt arrangerade äktenskap är. En del menar också att Erik XIV:s äktenskap med Karin Månsdotter visar hur det gick om partnern ansågs olämplig med insinuationen att Karin var enda orsaken till att Erik avsattes. Jag har aldrig sett någon fundera över att furstliga och adliga fäder efter Sturemorden kanske inte var jättesugna på att gifta bort sina döttrar med en bevisligen galen och labil massmördare och att Karin, med vilken han redan hade sonen Gustav, blev den enda som Erik kunde få. (Som ni märker köper jag faktiskt inte heller att man inte älskade sina barn och önskade dem det allra bästa.) Carl Gustaf och Anna Margareta  är ett bra exempel på att kärlek fanns före 1700-talet och att vi därför inte är så olika dem.

Kanoner kommer i alla storlekar

En annan kärlekshistoria som är samtida med Carl Gustaf Wrangel och Anna Margareta von Haugwitz  är Axel Oxenstiernas dotterdotter Agneta Horn som tidigt lovades bort med Erik Sparre som hon föraktar och faktiskt är ganska elak emot. Istället gifte hon sig med Lars Kruus som hon faktiskt var kär i i juni 1648.



Carl Gustaf Wrangel och Anna Margareta von Haugwitz fick elva barn varav endast tre döttrar överlevde till vuxen ålder. Den äldsta dottern, Margareta Juliana ärvde Skokloster och gjorde slottet till en s.k. fideikommiss vilket innebär att egendomen inte får splittras vid arv och ingenting får tas därifrån. Av denna anledning finns mycket kvar på Skokloster som annars skulle ha tagits därifrån och gått förlorat. Inte minst har Carl Gustaf Wrangels rustkammare bevarats komplett och det är en helt fantastisk upplevelse att kliva in i de tre rummen med alla vapen och rustningar, varav t.ex. den niopipiga valvbössan bara finns i ett fåtal exemplar i hela världen. Wrangel hade dessutom några pistoler som är gjorda av ett enda stycke elfenben som skulle ha gått sönder om de avfyrats.

Dukat matbord

Det andra kända rummet på Skokloster slott kallas som sagt Den ofullbordade salen. Det var tänkt att den skulle bli en stor festsal med gästrummen runt omkring, men när Carl Gustaf Wrangel dog i Tyskland i juni 1676 bara lämnade byggarbetarna rummet då de trodde att hans död skulle innebära att de inte skulle få någon lön och ingen annan av slottets ägare har brytt sig om att färdigställa bygget. Känslan man får där summeras bäst av en besökande kvinna på visningen: "Det är som att de har tagit helg i 350 år."



Skokloster slott har bara el indraget i den understa våningen och man har dessutom gardiner för fönstren vilket gör slottet väldigt mörkt. Guiden sa att detta var något de ofta får kritik för från besökare och de förklarar det hela med att det är i bevaringssyfte då de har flera originalinredningar från 1600-, 1700- och 1800-talet. Jag förstår verkligen det resonemanget, men om ingen kan se inredningen, vem bevarar de egentligen den för? Idag finns specialljussättning och jag tänker att med dagens trådlösa teknik, borde det gå att få in ljus i rummen som inte skadar interiörerna så mycket.  Jag måste också säga att det är lite underligt att de mest kända rummen är utom räckhåll för besökarna.

Pistoler som prydnad

Skokloster har väldigt många porträtt även om slottet inte är lika belamrat med dem som Gripsholm. Bl.a. hänger det mest kända porträttet av Per Brahe d.ä. och hans fru Beata Stenbock där, men här finns även porträtt av Per Brahes mamma och Gustav Vasas syster Margareta och hennes man Joakim Brahe. I detta rum är dock ljuset som allra sämst, varför det var i princip omöjligt att få en ordentlig bild av dem. Jag såg mest fram emot att se porträttet av Märta och Svantes yngsta dotter Kristina Sture på riktigt. Personalen informerade mig dock om att hon hänger i ett av de, för besökare, otillgängliga gästrummen, men de trodde att det skulle gå att ordna om jag hörde av mig i förväg.

Den ofullbordade salen

Skoklosterspelen var inte som jag minns det från min barndom. Under 1990-talet var det en betydligt större tillställning som ägde rum vid vattnet en bit ifrån slottet och inte som nu i slottsparken. Kanske är det också därför som Upplands lokaltrafik inte kör ner bussen till slottet utan om man inte har tillgång till bil, blir det till att gå någon kilometer. Det blev också lite rörigt att ha det hela alldeles vid slottet för det fanns även turistgrupper där som bara ville se slottet och avspärrningarna framför, gjorde det rörigt att veta vem som kunde gå var. En stor eloge vill jag dock ge till slottet som ställde ut vattendunkar i skuggan på baksidan av slottet där det fanns möjlighet att fylla på vattenflaskor. En viktig sak under dagar med 30-gradig värme.

Barocka damer red karusell

Programpunkten Barocka damer var lite mystisk, men visade sig vara en karusell. Denna programpunkt är något jag inte minns sedan min barndom, men jag tyckte det var ett trevligt tillskott. Karusellen som "sport" är däremot inte på långa vägar lika känd som tornerspelen för allmänheten även om det är lite av en utveckling av dem. Därför hade jag hellre velat ha mer förmedling om sportens historia, utveckling och utövning istället för den underliga teaterföreställning som man hade.



Tornerspelen var som de brukar, men ändå inte. Jag minns en stor arena med läktare och inte en bänkrad på vardera sida. Partytälten där man hade utrustning stal också de bästa platserna och jag som placerat mig hyfsat i mitten, hade svårt att se p.g.a. dessa. Det här var inte ett problem när man hade läktare där man satt lite upphöjt.

Riddare sätter fart i tornerspelen

Jag har av olika anledningar inte haft möjlighet att gå på tornerspel på flera år och det var roligt att komma tillbaka. Tornerspelet kändes också bra mycket mer samkört än karusellen och de sketcher man spelade upp passade väldigt bra in på vad som hände. Det jag saknade mest var de strutar med honungskarameller man alltid kunde köpa på tornerspelen och som de faktiskt också tog upp i Salve som ett typiskt medeltida godis när det begav sig.