Allt för Sverige, Go'kväll och Game of Thrones-referenser

3 november 2019 visade SVT det andra avsnittet för säsongen av sin dokusåpa Allt för Sverige där amerikaner kommer till Sverige och får leta efter sin släkt. I detta avsnitt besökte programmet Kalmar slott och deltagaren Christina fick läsa sin familjehistoria som började med att Carl Jönsson föddes som son till slottsfogden på Nyköpings hus 1590.

Så långt tyckte jag det var jätteintressant. Sedan kom att han levde mitt i verklighetens Game of Thrones följt av faktafelet att två av Gustav Vasas söner stred om kronan. Det senare stämmer inte då det är under maktkampen mellan Gustavs son Karl (IX) och hans sonson Sigismund. SVT verkar också partisk gentemot Karl då de menar att Carls föräldrar "chose wisely" när de valde att ta hans parti. Med tanke på att de arbetade på Nyköpings slott undrar jag emellertid om det inte var för att de kände Karl bäst och kanske inte egentligen hade något val då fadern bara var slottsfogde. Vidare får vi veta att Carl Jönsson gick in i armén och räddade livet på Gustav II Adolf och adlades med namnet Sabelskjöld.



Det här är ju en jättespännande historia i sig, men SVT verkar tro att man inte inser exakt hur spännande det är, så man slänger in en Game of Thrones-referens för säkerhets skull.



Ett par dagar senare (12 november 2019) diskuterades TV-serier i SVT:s Go'kväll. Serien The Crown har fått nya skådespelare och man diskuterade att Helena Bonham Carter spelade en mer verklighetsnära prinsessan Margaret än Vanessa Kirby som spelade en yngre tappning av henne i tidigare säsonger. Bl.a. konstaterades att man kanske borde ha gjort karaktären mer verklighetsnära redan från början då hon nu framstår som en helt annan karaktär i serien.



Lite senare i programmet listade Göran Everdahl möjliga historiska TV-serier som man borde göra och nämnde då Vasarna. Han sa att denna skulle bli jättebra för att den innehåller allt med intriger och syskonstrider. Det enda man behövde lägga till var drakar för att det skulle var perfekt. Detta fick mig att sucka ännu mer än den direkta Game of Thrones-referensen från Allt för Sverige. Det var väl sagt lite på skoj, men jag förstår inte varför man efterfrågar verklighetsnära tolkningar av den moderna historien (The Crown är ju 1900-tal.), men helt plötsligt pratar om att det inte skulle vara några problem att lägga till drakar då man ju tagit sig friheter med historien i The Crown.



I inlägget Mitt perspektiv på genren historisk fiktion (3 december 2017) skrev jag att det är omöjligt att få historisk fiktion 100% korrekt, även om jag givetvis tycker att man ska sträva efter att få det så nära verkligheten som möjligt. Att detta inte skulle gälla även historisk fiktion om förmodern historia tycker jag är konstigt. Jag undrar om det inte hänger ihop med att många verkar ta för givet att vi inte kan känna igen oss i människorna och samhället under den förmoderna tiden, något jag skrev om i inlägget Kostymer, modern historia och "Det andra" (10 april 2018).

För några dagar sedan såg jag påståendet att de som läser skönlitteratur tycker verkligheten är tråkig och det fick mig att fundera väldigt mycket över historikern Bo Erikssons bok Sturarna. Makten, morden, missdåden. Som jag skrev i inlägget Bo Eriksson - Stuarna. Makten, morden, missdåden (10 september 2018) försöker den boken mer göra en fantasy-bok av verkligheten än förmedla historiska fakta, vilket jag skriver i inlägget resulterar i en oerhört rörig bok fylld av stereotyper som inte är förenliga med det historiska källor säger om personerna och händelserna alls.



Jag blir oerhört obekväm av den här "fiktivifieringen" av historia då den handlar om levande människor. Som jag skrev i mitt inlägg Två år (12 november 2019) har jag kommit att omvärdera en stor del av Vasarnas liv sedan jag för två år sedan aktivt började gräva ner mig i källorna. Som ni vet hade jag från början tänkt att jag skulle skriva en serie om hela Vasaätten från Stockholms blodbad till kung Kristinas abdikation. Jag kom dock fram till att det vore ett på tok för omfattande projekt för en ensam person. Det fanns ingen som helst möjlighet att få överblick eller fokus på ett sådant projekt. Jag håller dessutom av personerna för mycket för att jag ska vara bekväm med att "platta till" dem så mycket som skulle kunna krävas för ett sådant projekt, något som TV-serien The Tudors led en hel del av. Att övergå till att fokusera på Märta Leijonhufvud gav både forskning och skrivande ett helt annat fokus och jag kan fokusera helt på att utifrån källorna skapa levande karaktärer. I motsats till vad många historiker säger, tycker jag att man kan få en väldigt tydlig bild av människorna även före år industrialiseringen. Att göra dem och deras värld levande är ofta långt mycket mer spännande än att försöka passa in dem i stereotyper hämtade från Fantasy-genren. Game of Thrones totalkatastrofala sista säsong verkar också ha lett till att hypen kring serien håller på att dö ut, men SVT har ju visat serien, så jag antar att de försöker marknadsföra den genom att lägga in såväl direkta som indirekta referenser till den i sina andra TV-program.