Cecilia Gustavsdotter Vasa

 Antingen 6 eller 16 november 1540 föddes Gustav Vasas och Margareta Leijonhufvuds dotter Cecilia. Hon är den i särklass mest kända av Gustav Vasas döttrar och gissar att detta beror på att hon har fått ett rykte om sig att vara en "rebelltjej" och man måste medge att hon har ett minst sagt intressant liv.



Ett cermoniel från hennes dop finns bevarat och hon fick, liksom sina systrar en bra utbildning där hon bl.a. lär ha lärt sig tyska. Som vuxen lärde hon sig också engelska, vilket engelska drottningen Elizabeth I, som hon var vän med under en period, blev imponerad av. När hon var 10 dog hennes mor och när hon var 12, gifte fadern om sig med hennes kusin Katarina Stenbock.



1559 gifte sig Cecilias ett år äldre syster Katarina med Edzard av Ostfriesland som tog med sig sin yngre bror Johan till Sverige. Trots att Gustav Vasa var emot det, ville Edzard hem så snart som möjligt efter bröllopet och Cecilia och Erik (XIV) följde med. I december kom man fram till Vadstena slott som var Magnus Vasas hertigsäte och man festade och hade trevligt.



Knektar såg Johan av Ostfriesland klättra in genom fönstret till Cecilias jungfrukammare ett par nätter innan man sa något till Erik som rusade in i rummet och tog Johan på bar gärning. Incidenten har gått till historien som Vadstenabullret. Cecilia skriver att fadern slitit henne i håret, men Gustav Vasa avfärdar det och säger att "håret lopp dock eljest av henne."

Markgreve Kristoffer II

av Baden-Rodemachern

Något äktenskap med Johan av Ostfriesland blev det inte och fadern dog i september året därpå. Efter vissa svårigheter att hitta en lämplig make åt henne, gifte sig Cecilia med markgreven Kristoffer II av Baden-Rodemachern 1564 som vid tillfället var anställd som överste i Erik XIV:s armé.



Paret gav sig av till England dit de kom i september 1565. Besöket hade två syften: att få Elizabeth I att gifta sig med Erik XIV och att rekrytera kapare till Östersjöregionen. I England föddes också parets första barn, Edvard Fortunatus som lär vara döpt av och gudson till Elizabeth. Vistelsen slutade dock ganska illa då paret slösade en större summa pengar och skuldsatte sig rejält varför de miste Elizabeths respekt.



Efter vistelsen i England levde paret några år i Baden-Rodemachen, men efter en del oroligheter och när Kristoffers äldre bror dog och förmynderskapet över hans brorson gick till dennes katolske morbror Albrekt V av Bayern som gick hårt åt protestanter 1569, begärde Cecilia tillstånd hos sin bror Johan III att få komma hem till Sverige tillsammans med sin make och deras söner.



1571 kom familjen till Kalmar där brodern Johan mötte upp dem, men det gjorde även engelsmannen John Diamond som varit en av Cecilias fodringsägare och Cecilia såg till att han hamnade i fängelse i fem år för de föremål till ett värde av 100 000 daler han tagit från henne i England. Johan beslagtog även Johns flotta.

Cecilias äldste son, Edvard Fortunatus

Relationen med Kristoffer var dålig vid ankomsten till Sverige och han lämnade snart landet igen för att åka tillbaka till Tyskland där han skulle värva legoknektar till sin svenske kungasvågers trupper i kriget mot Ryssland. Detta hade han lovat för att få bo i Sverige.



Johan III gav Cecilia skogsförläningar i Skinnskatteberg och Fellingsbro och järnbruken i Lindesberg, Noraskog och Guldsmedshyttan samt även Arboga stad och en kungsgård för att kunna försörja sig. Efter detta kom hon ofta att kalla sig själv Grevinna av Arboga. Hon fick även skeppen Falken och Jägaren. Hon hade rätt att ägna sig åt handel och rättskipning i Arboga och 1576 utökade brodern hennes befogenheter.



Utöver att försörja sig på jordbruk och sina förläningar, ägnade Cecilia sin tid åt att försöka få ut sin hemgift från Johan och snart efter hemkomsten till Sverige, etablerade hon också en kaparverksamhet. Främst riktade hon in sig på engelska fartyg som kom från Narva. Hennes utgångspunkt var slottet Skenäs vid Bråviken som lämpade sig väl för ändamålet. Med tiden fick hon ett av broderns officiella kaparbrev och han henne också flera fartyg som avbetalning på hemgiften. Cecilia kom dock att bryta mot avtalet och illegalt anfalla andra skepp än de hon hade rätt till, t.ex. danska, vilket orsakade spänningar mellan Sverige och Danmark.



1574 verkar Johan ha fått nog och fängslade henne för olagligt sjöröveri och fråntog henne förläningarna. Samma år hade hon också höjt tullarna i Arboga och beslagtagit varor med argumentet att det bröt mot förordningen. Hon ägnade sig också åt olaglig spannmålshandel och vapensmuggling. Cecilia räddade sig ur situationen genom att påpeka att hon var kejsarens undersåte och inte Johans och hon fick tillbaka sina förläningar och hon kunde fortsätta med sin kaparverksamhet.



Johan verkar ha misstänkt att Cecilia stämplade mot honom och förberedde uppror. Hon kan ha varit involverad i den komplott mot honom som planerades av Charles de Mornay hösten 1573,  men som aldrig omsattes i praktiken. Johan bad ståthållaren i Östergötland att hålla Cecilia under uppsikt och förbjöd henne tillträde till Stegeborg och Vadstena slott.



Kristoffer dog 1575 och den omyndige Edvard Fortunatus blev formellt markgreve av Baden-Rodemachen. Trots att Cecilia i äktenskapsförordet lovats posten som sonens förmyndarregent, lät Kristoffers familj föra bort dokumenten som säkrade Cecilias rättigheter, beslagtog de gods hon hade rätt till som änka och blev Edvard Fortunatus förmyndare. Cecilia skickade representanter till Baden 1576 för att försvara sina rättigheter, men de avvisades av slottsfogdarna.



Den spanske delegaten Francisco de Eraso som anlände till Stockholm under sommaren 1578 då Johan både önskade en allians med Spanien och ville ha ersättning för de svenska skepp spanjorerna lånat i Nederländska frihetskriget då han behövde dem i sitt krig mot Ryssland. Cecilia, som nyligen konverterat till katolicismen av ekonomiska och politiska skäl, föreslog Johan som ståthållare i någon av de spanska besittningarna. Cecilia gillade idén och bjöd in Eraso till Arboga för att förhandla med honom själv. Eraso beskriver henne som en stark och självständig förhandlare och viktig informatör. Cecilia erbjöd också sin flotta till vapentransport åt spanjorerna i deras krig mot Nederländerna, något som förvärrade hennes ständiga konflikt med lillebror Karl.



Johans förhandlingar med Francisco de Eraso misslyckades då denne undvek alla överenskommelser och utbetalningar, kom han att ogilla Cecilias förhandlingar, anklagade Eraso för förräderi, förbjöd all vidare kontakt med Cecilia och satte honom i husarrest i Stockholm. Vi vet att Cecilia mutade sig in i Stockholm natten mellan 17 och 18 juni 1579, men att hon avslöjades. De mutade stadsvakterna dömdes till döden, men Cecilia undkom straff och beslutade sig för att lämna landet. Hon begav sig till Baden där Eraso besökte henne när han släppts ur den svenska fångenskapen. Dottern som sattes i kloster mot Cecilias vilja och bara är känd under sitt klosternamn Charitas var troligen hans.



I sin konflikt mot makens familj fick Cecilia stöd av såväl Johan III som Francisco de Eraso och Antonio Possevino. Hon levde på inkomsterna från sina svenska gods, men när hon 1581 ansökte om att få komma tillbaka till Sverige, verkar inte Johan ha velat välkomna henne tillbaka och Karl verkar inte ha velat ha med henne att göra alls. 1585 drog Johan också in hennes svenska gods och inkomster.



1588 blev Edvard Fortunatus myndig och Cecilias ställning förbättrades. Sonen hade dock ärvt hennes oekonomiska sinnelag och det dröjde inte länge förrän han skuldsatte sig. 1593 gifte han sig med Maria van Eycken som inte ansågs vara av tillräckligt hög börd varför den protestantiska grenen av den regerande dynastin i Baden tog makten ifrån honom 1596.

Cecilias sonson, markgreve

Vilhelm I av Baden

Cecilia hade i väntan på sonens myndighet ägnat sig åt diplomatisk resor till olika katolska furstehus (Hon besökte bl.a. sin brorson Sigismund.) och nu var det så dags igen. Hon träffade bl.a. påven och tysk-romerske kejsaren. Inget hjälpte dock och de ständiga ekonomiska problemen blev allt värre och hon tvingades ständigt fly från fodringsägare.



I början av trettioåriga kriget fördrevs den protestantiska släktgrenen från Baden av kejsarens trupper och Cecilias sonson blev markgreve Vilhelm I av Baden 1622. Detta gjorde att Cecilia äntligen kunde återvända till sitt residens i Rodemachern och nu verkar hon också ha fått kontakt med dottern. Cecilia avled i Bryssel 1627 och blev därmed den av Gustav Vasas barn som kom att leva längst. Hon är begravd i Rodemack i nuvarande Frankrike.



Cecilia har, mycket tack vare Herman Lindkvist och rebelltjejsidealet fått en enorm uppmärksamhet och alla verkar nu vilja hitta mer eller mindre långsökta orsaker till att använda henne i sin förmedlingsverksamhet. Om man däremot går igenom hennes historia, framstår hon inte direkt som någon lämplig förebild. Även om historierna om att hon skulle ha drivit en bordell i Antwerpen är del av smutskastningskampanjerna från Kristoffers familj, ägnar hon sig åt flera minst sagt tvivelaktiga verksamheter. Med tanke på hennes nyckfullhet och svårigheter att hålla i pengar, är jag inte alls förvånad över att makens familj hindrade henne från att verka som förmyndarregent åt sonen. Hon tenderar också att utnyttjar folk och sviker och bedrar dem. Hon flyr dessutom ifrån problemen hon själv skapat, vilket inte är egenskaper jag tycker borde uppmuntras hos flickor. Visst kan jag förstå fascinationen och man ska inte underskatta 1500-talskvinnornas självständighet, men om man vill veta något om 1500-talskvinnor i allmänhet, även på Cecilias nivå i samhället, är hon inte särskilt representativ.