Jag håller alltid utkik efter spännande dokumentärserier. I Sverige är det dessvärre ont om sådana, men Utbildningsradion kommer då och då med intressanta serier. En som gått mig förbi är Lagom mycket finsk som producerades redan 2016 och som finns att se på UR Play t.o.m. 30 juni 2020. Serien handlar om sverigefinnar och programledare Maziar Farzin undrar om de blev för "lagom" för att kunna anses vara en minoritet.
Det första avsnittet handlar om skogsfinnarna som under 1500- och början av 1600-talet bosatte sig i andra delar av mellersta Skandinavien (i såväl Sverige som Norge) för att bedriva svedjebruk. Jag har hört om dem innan, men de har mest varit ett namn som flimrat förbi i någon enstaka bok. Totalt rörde det sig om ca 400 släkter från främst Savolax som, vad jag förstått från Wikipedia då var ett landskap i Finland. En av dessa släkter verkar ha adlats: Edelsvärd. De bosatte sig i skogsbygder som tidigare inte hade bebotts i flera delar av landet, men Maziar Farzin besöker de som bor i området kallat Finnskogen i norra och västra Värmland.
På 1820-talet kom finske Uppsala-studenten Carl Axel Gottlund att intressera sig för skogsfinnarna och han verkar ha gjort en etnografisk resa i de bygder där han samlade in släktnamnen och, som jag förstod det, sammanställde deras traditioner. Skogsfinnarna verkar ha förlitat sig mycket på trolldom som man trodde kunde bota sjuka eller ge bättre skördar. Denna uttrycktes ibland genom musik.
Under 1900-talet kom skogsfinnarna att få dålig status varpå en assimilering till Sverige respektive Norge skedde. Samtidigt kom även deras traditionella marker att bli uppköpta av skogsbolag. Detta ledde till att språket försvann, men de fanns kvar i Värmland ännu 1950-talet skogsfinnar som hade finska som modersmål. Dock verkar kulturen sitta kvar. Maziar Farzin intervjuar personer med skogsfinska rötter som bor i avlägsna gårdar i skogen och en av dem uttrycker det så att hon har elden i generna.
Jag har rötter i Haparanda (som besöks i avsnitt 2) men det är inte bara därför som jag tyckte om serien. Jag gillar historia som berör sådant som ofta "glöms bort" och ofta tycker jag att hela Finland glöms bort i den svenska historieskrivningen. Är 1809 års separation kanske fortfarande är ett för stort sår? Det enda jag önskar är att man hade ägnat lite mer tid åt att prata om varför skogsfinnarna lämnade Finland på 1500- och 1600-talet och hur de togs emot när de först kom till Sverige, men det är bagateller, som sagt gillade jag att höra nu levande skogsfinnar berätta om sin tillvaro och hur de gjorde nävgröt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.