Anna Maria Forssberg - Skulpturerna på Vasa. En berättelse om makt

I fredags (31 januari 2020) var det dags för Vasamuseet att inleda vårens Afternoon Tea-föredrag. Temat för våren är Vasaskeppets skulpturer. Föredraget var för ovanlighetens skull inte fullsatt och när jag tittade in på Vasamuseets hemsida efteråt såg jag att det fortfarande finns en hel del platser kvar till kommande två föredrag. Det konsthistoriska temat är uppenbarligen något nytt och särskilt efter förra vårens försök med musik och dans som ni kan läsa om i mina inlägg Drottning Kristina - En tidig modern kvinna? (Eller vad det nu blev) (30 januari 2019) och Drottning Kristina: Kulturens beskyddare (eller vad det nu blev) (25 februari 2019) kan jag förstå att folk avvaktar lite.



Samtidigt är det väldigt synd att folk verkar tveka. Museet öppnar nu i februari utställningen Vasa på nära håll där besökarna kommer att kunna se rekonstruktioner av Vasaskeppets skulpturer målade i de färger som analyser av originalskulpturerna visat att de hade. Denna utställning är också orsaken till att skulpturerna är temat för vårens Afternoon Tea-föredrag. Föredraget vi bjöds på i fredags hette Skulpturerna på Vasa. En berättelse om makt och hölls av historiedocenten Anna Maria Forssberg som arbetar som forskare på Vasamuseet.



Forsberg berättade att hon forskat om krigspropaganda i många år. Jag har märkt att propaganda är något som historiker och andra ofta drar till med för att bortförklara sådant som inte stämmer överens med deras bild av det förflutna och historiska personer. Forssbergs användning av det som något väldigt konkret var därför en positiv överraskning.

Vasaskeppets akterspegel

Hon började med att diskutera Vasas akterspegel som ni kan se här till höger. (Tyvärr syns inte de två yttersta av skulpturerna som har tolkats vara del av folket på bilden, men det var den bästa jag hade bland mina bildfiler.). Akterspegeln är den mest dekorerade delen av skeppet och den översta delen har hittills ofta tolkats som uttryck för 1604 års arvsförening där det fastslogs att ättlingar till Karl IX skulle ärva tronen. Anna Maria Forssberg menar däremot att bilden snarare är ett uttryck för när Gustav II Adolf myndigförklarades och besteg tronen enbart 16 år gammal 1611 trots att den ovan nämnda arvsföreningen sa att han skulle vara 24 år. Gustav stödjer sig på ett antal mindre figurer som har tolkats som folket. Figurerna är elva till antalet och där finns sex kvinnor och fem män. Dessa sägs representera de fyra stånden samt soldaterna. Dessa betraktades ibland som ett eget stånd i 1600-talets Sverige enligt Forssberg som också tror att den manliga figuren i mitten inte är någon mindre än rikskanslern Axel Oxenstierna, en tolkning som jag faktiskt tycker verkar rimlig då han var den mest betydelsefulla mannen i riket när Vasa byggdes. Forssberg sa att griparna som kröner Gustav II Adolf representerar hans pappa Karl IX som var hertig över Södermanland som har gripen som symbol. Hon saknade däremot något som kunde tolkas som Gud i bilden. Detta borde rimligen vara med och hon undrade om något kan ha fallit bort. En i publiken kom efteråt med en kommentar om att de blommor som finns mellan Gustav II Adolfs initialer under bilden (och som ni kan se den ena av här nedan) skulle kunna vara så kallade Luther-rosor, vilket jag tyckte var spännande.

En eventuell Luther-ros mellan Gustav II Adolfs

initialer på Vasas akterspegel.

Att folket avbildas precis under kungen som intar en beskyddande pose samtidigt som hans händer också tydligt visar att han stödjer sig på dem, ligger helt i linje med Gustav II Adolfs kungaförsäkran där han lovar att såväl beskydda som stödja sig på folket. Anna Maria Forssberg tog upp att de svenska regenterna under stormaktstiden var väldigt måna om att förmedla vad de gjorde och varför till folket, inte minst genom prästerna i kyrkan. Medan andra delar av Europa upplever en tid av instabilitet, präglas Sverige av en inre stabilitet. Jag tolkade det Forssberg sa som att hon menade att det var propagandan som bl.a. sa att svenskarna var Guds utvalda folk som orsakade stabiliteten. Den bidrog säkert också, men jag vill även lägga till den unika politiska situationen i Sverige där alla stånd fanns representerade i riksdagen. Givetvis kan det diskuteras att de inte hade samma möjligheter till påverkan, men riksdagsplatsen bidrog nog till att de kände sig viktiga. Känslan av maktlöshet skapar ofta instabilitet i samhället trots allt.



Lejon är vanligt förekommande på Vasa som byggdes ungefär samtidigt som den legend som sa att ett "lejon från norr" skulle komma och rädda Europa från katolicismen. Denna legend kom att bli viktig i Gustav II Adolfs propaganda och därför kanske det inte var så underligt att lejon är så vanligt förekommande i Vasaskeppets utsmyckning. Lejon-figuren som tidigare hängde fast överst på rodret passar också in på symboliken med riket som ett skepp och regenten som dess styrman.

Rekonstruktion av en av de polska adelsmännen på Vasa.

De sista figurerna som Anna Maria Forssberg tog upp var de av polska adelsmän som sitter i fören. De är de enda skulpturerna på skeppet som är vända inåt och de stirrade på en när man gick på toaletten. De sitter hopkrupna och en sed i Polen (Vet inte om det var en tradition i hela Polen-Litauen. Forssberg sa bara Polen liksom "polsk" adelsman.) var att tvinga in män som hade gjort något dumt under ett bord där de fick skälla som en hund. Bortsett från nidbilden vittnar detta, om de nu är hopkrupna av den anledningen, om en detaljkunskap om en annan kultur som vi kanske inte tror att de hade. Polen-Litauen under Sigismund och hans söner krympte medan Sverige växte. Ändå levde hotet från kusinen kvar hos Gustav II Adolf och påverkade hans propaganda och förmodligen även hans vilja att ge sig ut i Trettioåriga kriget.



Jag gillar verkligen att Vasamuseet gör försök att ta in flera olika perspektiv än traditionell historia. Musiken förra våren fungerade mindre bra p.g.a. underliga prioriteringar under sammankomsterna som inte verkar ha bestämts av museet själva, men det här första föredraget om skulpturerna var väldigt trevligt. Anna Maria Forssberg var en väldigt bra föredragshållare, ämnet var intressant och allt hängde samman. P.g.a. kommentarer om Gustav II Adolfs rivalitet med Sigismund fick hon för sig att hon hade varit otydlig, men så uppfattade inte jag det. Jag tror svenskar i gemen har någorlunda koll på konflikten mellan de olika grenarna av Vasa-ätten (Åtminstone den mellan Sigismund och Karl IX och Gustav II Adolf.) och Vasaskeppet är Gustav II Adolfs skrytbygge. Att därför mestadels förklara Vasaskeppet och dess skulpturer utifrån hans perspektiv tycker jag är givet.